Söndagsutflykt till Världskulturmuséet
Idag har jag och barnen varit på en utflykt till Världskultursmuséet med Veronika och Maximilian. Veronika och jag träffades på gravidvattengympan på Hagabadet som jag var på när jag väntade Lucas. Maximilian och Lucas är nästan jämngamla. Maximilian är bara 4 dagar äldre än Lucas – så ja, dom ÄR jämngamla! Killarna leker jättebra tillsammans. Lucas har väldigt många tjejkompisar och bara några få utvalda killkompisar och det är dom som kan leka lite lugnt också. Det blir ofta stojigt när barnen leker ändå, men dom barnen Lucas leker bäst med är dom som inte knuffas när dom leker.
Vi började playdaten på donken. Det är bra att börja utflykter med lite mat i magen, men ibland så blir det väldigt busigt vid maten också – det är väl nåt man får räkna med helt enkelt. Barnen härmade varandra och pratade högre och högre. Vi fick försöka pilla i dom det som gick så att dom skulle ha energi till all lek som väntade 🙂
På Världskulturmuséets ”lekland” sprang dom runt som galningar och busade och lekte jage. Man blev glad av att bara titta på dom 🙂 Isadora hängde med oss mammor och vi fick en liten stund att prata. Maximilian hade även med sig en inbjudan till sitt pokémonkalas!!! Det ser vi verkligen framemot!! 🙂
När vi skulle gå hem så ville barnen inte gå hem. Men Lucas hade förvandlats till en liten retsticka och envisades med att säga att Maximilians snuttefilt var Isadoras, så det var dags att avsluta leken medan allt fortfarande var bra. Lucas har retats på det här sättet flera gånger det sista och jag försöker förgäves få honom att sluta men vet inte hur. Någon som har förslag? När jag var liten tyckte jag inte alls om att leka med barn som höll på så och nu har Lucas blivit sån! Vad ska jag göra? Jag försökte prata med honom nu, men han blev bara irriterad och ville inte lyssna…
5 Comments
Elin
Bra fråga! Undrar desamma! Mitt dotter retar gärna lillebror. Jag säger att de inte är snällt, lyfter ibland bort henne från situationen. Men samtidigt tänker jag att man inte behöver ta så allvarligt på de när de är små. Att de ändå inte förstår vad de gör, men sitter beteendet kvar i flera år, då måste man väl säga åt på skarpen! Tror jag ?
Emelie
Tror det är en fas. Min son och hans bästa kompis retas hela tiden. ”Du är bara 3år (trots att han är 4)”, ”Du är en bebis” osv… Konstant säger den ena en sak som gör att den andre bryter ihop och sen är det plötsligt ombytta roller. Ingen rolig ålder just nu tycker jag (sonen är född jan 2013).
Gittan
Jag tänker oxå att de är små. Antar att de testar det sociala samspelet och hur relationer påverkas av olika beteenden. Min dotter fyller 4 år i april och kan oxå vara en riktig retsticka. Såklart säger man till men jag tror inte man behöver göra så mycket mer än just att tala om att beteendet inte är snällt och att andra kan bli ledsna, små barn förstår ju inte riktigt att deras beteende får konsekvenser.
Linda
Lägg inte focus på att prata med Lucas om att han inte får retas, fråga varför han säger så, att man inte får retas osv.
Fråga Lucas om någon har retat honom någon gång, får man retas? Är man en kompis då? Hur känner man i kroppen när man blir retad? Prata om det generellt. Försök uppmärksamma honom på att retas inte är något positivt!
Så hade jag börjat iaf?
Han är ju inte så gammal. Man vill så klart lära dom hur man uppför sig men jag tror att om man pratar om känslor kring olika saker och händelser så kommer det efter hand.
Han kanske inte menar att retas utan egentligen är ute efter uppmärksamheten från dig, vilket han vet att han får om han retas, märker han att det roliga snart är slut och då blir överväldigad och ställer till med en liten ”scen”
Det är verkligen inte lätt att vara förälder. Och alla vill vi väl, det är väl det bästa receptet för att lyckas tycker jag!
Emma - På Smällen!
Tack för tipset! Det där med att retas hände senast i helgen så jag ska försöka prata med honom om det lite allmänt så här i efterhand och se vad han svarar.Det ligger verkligen något i allt det du skriver, jag tror absolut att det kan vara så!