Hur får man 3-åringen att sova själv?
Jag får väl erkänna mig besegrad i denna striden. För ett år sedan så skrev jag ett inlägg – Lära barnen att sova i egen säng – svårare ju äldre dom blir – för jag var så trött på att höra från bekanta som hela tiden skulle påpeka att vi gjorde fel som samsov med Lucas. När jag skrev det här inlägget så hade vi börjat träna Lucas på att sova själv och det gick först väldigt bra så jag minns inte riktigt varför vi avbröt, men jag gissar på att vi tyckte det var jobbigt när han skulle ha välling 2-3 gånger mitt i natten. Vårt mål har hela tiden varit att lära Lucas att sova själv när han är redo för det och själv vill det, men jag inser nu att han inte kommer vilja det, i alla fall inte än på ett tag. Vi tycker egentligen inte att det är jobbigt att samsova (för tillfället är det Jair som sover med Lucas) men jag och Jair saknar varandra. Det är dåligt för vårt förhållande att ha separata sovrum och aldrig dela säng så vi måste göra något åt det nu.
Häromdagen så frågade jag Lucas om han kunde tänka sig att sova själv. Han svarade ”ja-a” med det gladaste leendet, men då kändes det inte som han förstod, men det är väl bara att pröva. Nu dricker Lucas inte välling längre och då sover han ofta hela natten utan att vakna så nu kanske det är lättare att lära honom att sova i egen säng… Egentligen hade jag helst velat att Lucas svarade ja och förstod innebörden av det för det känns lite som vi lurar honom, men andra gånger när jag har frågat honom så har han sagt ”nej, sova med pappa” så han kanske förstod den här gången? Jag har funderat massor men inte kommit fram till nåt bra svar på vad man kan säga till en 3-åring för att få honom att vilja sova själv utan att låta taskig eller pressa för mycket? Jag känner mig så taskig när jag säger att pappa ska sova med mamma och att stackars Lucas ska sova själv… särskilt nu när Isadora också sover i vårt rum.
12 Comments
Johanna
Tänker också mycket på samsovning, fast I bara är 5mån. (Kanske inte konstigt att jag tänker mycket på det – sov själv med mamma ända till högstadiet och mina föräldrar är ju inte tillsammans idag..inte pga det, men det är väl talande hehe).
Det är ju såå mysigt att samsova, men vi har ingen stor säng än så sambon får inte plats. I början saknade jag honom, men nu är jag ju så van.. Men det är mycket man missar när man inte kan hålla om varandra så som man kan när man sover ihop. Den närheten tror jag verkligen är viktig. Tur att allt är faser, att det går att tänka att vi sover inte separat för alltid.
Hoppas det går bra för er med Lucas <3
Sabina
Ni kan prova att vara på rummet och sen gå ut när han somnat! Börja med att tex ligga i sängen och sen gå ut och sen kanske sitta bredvid, för att sen bara natta och gå ut! Vet inte om det fungerar få vår dotter sov på eget rum från 8 v ålder 🙂
Fia
Oj som vi kämpat med läggningarna här hemma, slitit mitt hår! Varför sover alla andra barn i sina sängar? I flera år har vi krupit ner i spjälsäng och växasängen och legat där tills vår son somnat. Där mellan har vi provat alla möjliga metoder men har alltid resulterat i att läggningarna blir ännu svårare. Våra läggningar har tagit timmar, varje kväll orkade vi inte fick han vara uppe tills vi gick och la oss. När han var runt 4 år så hittade han några tuffa bilar på nätet och jag sa ”Ja men de bilarna får man på posten när man kan somna i sin säng” Jag skickade efter bilarna och peppar peppar så somnade han i sin säng med förväntan att paketet skulle komma, tog 5 dagar innan paketet kom. Låtsades att ett brev kommit på posten från bilarna som sa att van var duktig och att dem snart skulle komma till honom och peppar peppar så har det funkat, så jäkla skönt. Det händer att han kommer in till oss ibland men oftast för att han ser att det är ljust ute. Kämpa på Lucas kommer sova i sin egen säng så småningom!
Veronica
Vi saknade också att sova tillsammans, så nu när lillen slutat vakna så mycket på natten flyttade vi in 3,5 åringens säng i vårt sovrum. (han och pappan sov i hans rum förut)1,5 åringen sover i sin spjälsäng (också i stora sovrummet). Ibland kommer dom över till oss på natten, men oftast först på morgonen. Funkar bra hittills ? Tror att man ska göra det som känns bäst.
Lycka till!!
Anneli
Funderar själv över hur det kommer bli en dag i framtiden. Har sedan födseln haft vår dotter (6 mån) halva natten i en bedside crib, och halva natten i vår säng p.g.a ett ständigt ammande. Nu börjar den där andra halvan bli allt längre, och lillan sover bara nån timme i sin vagga. Och tanken finns hela tiden, borde jag jobba mer för att lägga tillbaka henne i sin vagga (vilken i dagarna ska bytas ut mot spjälsäng) mellan amning? För att det kanske blir svårare ju längre tiden går. Men det är ju så mysigt, och vi sover bra alla tre.
Siranee - Thaimorsan.se
Vi går ut efter att T har somnat. Vissa dagar har hon bara gått och bäddat ner sig själv, ibland dagtid och somnat men oftast vid läggdags vill hon ha nån som sover med henne och det är M som blir kvar. P sover inte heller i sin säng… Hon är väl mogen och vet själv men vill bara inte.
Klara
Jag tycker att största felet många gör är att tycka synd om barnet, ”varför ska hen sova ensam när mamma och pappa sover ihop?”. Jag kan inte komma ihåg från min barndom att jag tyckte det var synd om mig, våra barn har aldrig yttrat den tanken (de har sovit i egen säng från 6 månaders ålder, först i spjälsäng i vårt sovrum och vid ett års ålder i eget rum). För dem är det här det normala, att alla sover i sina egna sängar och de är trygga i det. De har självklart fått sova hos oss när de varit sjuka när de var små (de är i dag alla över 10 år). Om de drömt en mardröm eller vaknat på natten har de fått ligga en stund i vår säng och sedan har vi följt med dem till sin säng igen, där de är trygga från början.
Så det handlar en del också om vad man själv har för inställning, om man lyckas eller inte. Lycka till!
Sofi
Håller helt med dig där. Både barnen och vi sover bäst när alla sover i sina egna sängar. Det är ingen som det är synd om. Vår stora kille på 2,5 år trivs så bra i sin säng att han kan ligga kvar och mysa där själv i ett par timmar på morgonen om han vaknar först ? Men vår stora har sovit i egen säng i eget rum sedan 3 månaders ålder, dock har han kortare perioder sovit i spjälsäng inne hos oss fram till 10 månaders ålder.
Carmen
Barn förstår mer än vi tror. Man kan försöka med att förklara att pappa ligger där en stund tills L somnat och sedan går han till sin och mammas säng. Förklara också att L kan alltid ropa på mamma och pappa om han behöver något på natten. Böst att inte ljuga. J kan ligga där tills L somnat sedan komma till dig. Nästa steg blir det att L somnar själv och det kommer han vilja göra någon vscker dag. Vår tjej på 3 år kan göra det iblsnd när hon vill busa lite själv på sitt rum.
Mia
Vår 3-åring har sovit själv i eget rum sen han var 8 mån och i egen säng sen han var två veckor. Vår andra son som är 1 år sover i egen säng också men inne hos oss. Jag har väl egentligen inga åsikter om ifall samsovning är bra eller dåligt, jag vet bara att jag sover så dåligt med barn i sängen, när dom är små så vågar man ju inte ens röra på sig! Vår store son har aldrig ens kommit in till oss på natten, han kan ropa nångång men det är sällan, han kommer in på morgonen mellan 6-7 och ber om välling.
Maria
Börja med att han får välja hur det ska se ut på hans nya rum och vilka lakan o så det ska vara i sängen? Kan de funka att han börjar sova själv i eget rum när ni flyttat till nya huset? För att det bryter vanan liksom. Eller så kanske det inte funkar alls om han är orolig o otrygg i den nya miljön… Vad vet jag… Ni som känner ert barn såklart 🙂
Börja med att han sover ensam i sin säng med sängen i ert sovrum innan ni flyttar ut den i hans rum?
Vi Samsover med T 1,5 år. Ammar fortfarande på natten o han sover oroligt så behöver närhet o trygghet. MEN jag hoppas att han en dag när han sover bättre kommer att kunna börja sova i egen säng. Vi kommer den dagen börja med att ställs sängen i vårt rum. At han får välja sängkläder o hjälpa till att bädda med gosedjur o dylikt ?
Emma - På Smällen!
Tack för alla tips! Jag ser också nya rummet som en möjlighet, men det kan ju lika gärna bli tvärtom och läskigt. Jag känner mig så hemsk varje gång jag säger att han ska sova själv. Man ser hur han tänker och funderar och sen ser han lite sorgsen ut och säger ”pappa sova med Lucas”. Nya sovrummet är väldigt litet så vi kommer inte få plats med någon extra säng i vårt sovrum tyvärr.. Tack för alla tipsen! Det löser sig för eller senare 🙂