Lära 1 åring att inte slåss
Vad gör man egentligen när ens barn börjar slåss? Lucas är 1 år och har börjat slåss när han blir arg. Jag har alltid tänkt att slåss är något barn lär sig från andra barn eller saker dom ser, men Lucas aldrig sett nåt sånt så jag fattar inte riktigt vad det kommer från. Och grejen är att han gör det så himla medvetet. Det brukar vara så att vi säger Nej till honom för att han gör nåt han inte får och då blir han antingen sur och slår till oss i ansiktet direkt eller så trotsar han och gör det han inte får igen och igen tills vi tar bort honom och då slår han oss. Idag var det Bruna som sa Nej på svenska till Lucas när han rev ut Jairs mammas tidningar och dokument ur en låda. Han blev sur men fortsatte. Jag sa också Nej samtidigt som jag la tillbaka allt. När han började igen så sa Bruna Nej igen och då slog han till henne i ansiktet. Det syntes tydligt att han visste vad han gjorde, han ville att det skulle göra ont. Jag ser allvarligt på när barn slåss och särskilt när barn slår andra barn. Jag tycker det är viktigt att man försöker lära barnen att man inte får slåss, men jag tycker det är svårt att lära honom när han är så liten. Jag vill säga till på skarpen så att han förstår och typ straffa honom med något. Straff låter hårt men jag ska förklara vad jag menar.
När han slog till Bruna så sa jag Nej extra hårt och visade med mitt ansiktsuttryck att så får man inte göra. Då blev Lucas arg och fäktade mot mig också så då tog jag upp honom för att jag ville straffa honom med att då får han inte leka med Bruna och lådan med tidningar mera (han gillar att stå och hålla i den lådan). Jag ville visa honom att det inte är ok och då blir det inget mera lek. När jag lyfte upp honom skrek han av ilska och slängde sig bakåt och då höll jag honom bara utan att trösta honom. När han fortsatte så tog jag upp honom på rummet. På rummet lekte han lite med sina leksaker medan jag satt och blogga (jag ville inte leka med honom för jag ville inte belöna honom när han gjort nåt dåligt), efter en pytteliten stund la han sig på golvet och var gnällig. Jag tolkade det gnälliga som att han ville gå ner igen så efter en stund gick vi ner och då blev han glad igen.
Jag har ingen aning om min metod är en bra metod. Jag bara vet att jag tycker att man ska lära barn så tidigt som möjligt att det är fel att slåss. Jag vill inte använda mig av nån slags skamvrå taktik men jag vill ändå straffa på nåt sätt som är lämpligt för ett litet barn, utan att barnet lider av det. Jag tycker att straff ska vara konsekventa och ske direkt för jag tror ett litet barn bara förstår det om mamma och pappa säger ifrån direkt. Något som jag blir superirriterad på är när jag ser barn som slår ett annat barn och mamma och pappa tar bort barnet och säger, kom så leker vi här istället. Helt fel enligt mig! Och sist men inte minst så tycker jag att det är superviktigt att man inte slår barnet, inte ens en dask på handen eller rumpan som brasilianarna gör. Jag tror på att våld föder våld.
Hur gör ni för att uppfostra era små? Jag skulle gärna vilja ha tips och vilja veta hur ni som har 1 åringar lär dom att det är fel att slåss.
För det mesta är jag en snäll bebis 🙂
5 Comments
jessy
åh vi har precis samma sak med Tuva! hon slåss och bits och illskrikdr! Kastar sig bakåt och slänger sig på golvet. Är vi i affären kan hon börka kasta runt saker och gå iväg där hon tror att vi inte ser henne och bara slänga sig på golvet..
Vet inte heller riktigt vad vi ska göra..
Linda
Alexander slåss lite men inte så medvetet att det ska göra ont och när han är arg. Det är mer på skoj från hans sida, men det är ju inte skoj. Vist kan det se ”roligt” ut nu men det är inte så roligt om några år om han fortsätter. Jag brukar ta hans hand om han skår mig eller sätta ner honom. Brukar också förklara att mamma inte vill så med lite sträng röst
Elin
Jag tror inte så små barn förstår ”straff” ! Dom kan inte koppla ihop saker på det sättet! Jag tror på att titta barnet i ögonen o säga nej och visa tydligt med hela kroppen nej! Sen tror jag det tar ett tag , man får nog bara stå ut tills dom lärt sig:) det är nog en del av utvecklingen! Men spännande och höra vad fler tycker om det, det är nog alltid ett svårlöst problem!
Petra
Åå Gud va jobbigt:( Charlie slåss inte direkt, men han har bitits nått så fruktansvärt. F bet tillbaka en gång, sedan dess har han inte bitit honom men fortsätter med mig… När han blir arg sätter han sig bara ner å börjar ”gråta”, då låter vi han sitta kvar. Vi har kommit på att han lyssnar bättre om bara en säger till åt gången. Tex om han börjar kasta mat vid bordet, om båda säger nej och lägger sig i då skrattar han bara å fortsätter. Men om jag bara sitter och tittar på något annat och F säger till, då funkar det bättre:) 21 gradiga kramar från Gbg 😉 pussssss
sussi
Jag tror du gör helt rätt (om man kan säga så). Små barn måste man vara tydlig med och precis som du gjorde säga nej med ett ansiktsuttryck och röst som stämmer överens med det man vill förmedla och sen lyfta bort dem från det roliga. Inga långa meningar om varför utan bara klart och tydligt NEJ, med ord och handling. Sen måste man göra det 1 miljon gånger innan det fastnar och de blir ju arga och ledsna men det är ett tecken på att de förstår (men inte gillar det såklart). Blir de arga kan man låta dem vara det och är de ledsna ska man trösta. Lätt i teorin, svårare i praktiken såklart. 🙂 Heja dig!