Universeum-besöket idag

Universeum är mycket större än vad man tror! Jag trodde att vi redan hade upptäckt allt, i alla fall allt som finns för en 3-åring att upptäcka, men det hade vi inte. Idag hittade vi en helt ny avdelning därinne på Universeum som heter Hälsa & Explora som Lucas tyckte var riktigt kul! På Hälsa blev han superförtjust i en stor mun som man kunde gå in i som hade en verklighetstrogen andedräkt. Jag tyckte det var lite bläää även om det var häftigt på samma gång haha 🙂

 Det fanns också en rolig kamera som filmade när man hoppade och bakom ryggen var det en måttstock så man kunde se på videon som gick i slow motion hur långt man hoppade. Lucas gjorde några söta små skutt, men när jag ville prova så fick jag inte det bestämde Lucas. Det fanns många andra grejer där också, men mycket av sakerna var för större barn och vuxna.

Det nya favoritstället blev Explora och deras såpbubbelstation, där hade vi kunnat stanna i timmar och göra såpbubblor! Jag fick inte vara med trots att det fanns typ 10 stycken såpbubbel-munstycken, men jag fick i alla fall ta bilder på bubblorna och min trotsiga 3-åring, det är alltid nåt 🙂

Det fanns också massor av kul lek med magnet, luft och annat skoj därinne. Den stora häststimulatorn hade jag gärna velat prova, men Lucas vågade inte. Nästa gång kanske 🙂

Jag är glad att dagen slutade så bra även om det trotsades in i det sista. Jag blir så matt av all denna trots och det känns som jag blir värsta bitch-morsan när vi ska bråka vareviga dag. Inte för att jag är elak, för det är jag inte, men för att jag måste säga nej, sluta, inte och tyst hela tiden. Lucas skriker ju så högt han kan för att göra Isadora ledsen. I grund och botten så vet jag att det är för att han vill ha uppmärksamhet, men det blir ju omvänd effekt. Jag hoppas vi kan komma tillbaka till den där tiden jag orkade göra roliga utflykter på dagarna. Nu har jag inte orkat det på grund av allt trots. Jag har inte heller velat bjuda hem någon eftersom det varit typ omöjligt att städa med en trotsig 3-åring som ska gå långsamt framför en i trapporna hela tiden och en bebis som börjar gråta varje gång man försvinner ur sikte. Men jag fick i alla fall lite mer gjort när jag satte Isadora i bärselen på ryggen.

Isadora somnade för en stund sen så nu ska jag fixa med det allra sista på julkalendern, det ska bli så kul!!! Jag ser verkligen framemot december nu!