Tack för givande diskussioner!
Jag vill tacka er allihopa som var med och diskuterade i gårdagens inlägg Regeringens fel att fler småbarnsmammor blir utbrända. Diskussionerna pågår fortfarande och jag tycker att ni alla har väldigt intressanta åsikter både för och emot. Jag märker att den här debatten ligger väldigt varmt om hjärtat för många och jag hoppas att ni tycker att diskussionerna har varit lika givande som jag tycker.
Jag förstår argumenten emot mig också – att jämställdhetsfrågan är större och måste tas på regeringsnivå och där håller jag med. Jag tror att dom här ”satsningar” som regeringen gör för att få alla att återgå till jobb kommer bära frukt några generationer fram, men det kommer inte utan ett pris. Vi ser redan en tydlig uppgång av sjukskrivningar pga utmattning bland kvinnor och det krävs en drastisk förändring för att stoppa detta. Vi måste inse att något är fel. Dessutom drabbas barnen och dom är ju ändå vår framtid. Förskolan kan aldrig bli en bättre plats för barnet än vad föräldrarna är, mamma eller pappa spelar ingen roll så länge föräldern is up for the task så att säga. Samhället blir inte mer jämställt bara för att alla som har barn över 1,5 år arbetar.
Även om vi inte alltid tycker lika så tycker jag att det är väldigt intressant att läsa era åsikter och diskutera med er. Jag hoppas att ingen har tagit illa upp på något jag skrivit för i så fall har det inte varit min mening. Jag har inte för avsikt att kritisera någon. Jag vill väcka en intressant och viktig debatt med er.
9 Comments
Cassandra
Fast att fler småbarnsmammor blir utbrända har väl ändå mer med att göra att kvinnor dubbelarbetar. Där tror jag bästa sättet är att få männen att ta mer pappadagar. När de får vara hemma med barnen får de en helt annan syn på barn och hushållsarbetet och det blir med jämnställt. Jag tror vi behöver fler ”pappamånader”. Vi kommer bara bli mer jämnställda om vi tvingas ur våra könsroller.
E
Håller med! Är ju precis så det är. Varför klagar så många kvinnor på att 90 dagar är reserverade? Det är väl guld att ens båda föräldrarna i detta landet har möjlighet å vara hemma ens.
Vantrivs man med den uppgiften (vara hemma med sitt barn och löngtar till sitt jobb istället så ska man inte ha barn, är ju inte roligt för oss heller alltid men sånt ingår när man skaffar barn, men nonsens med män som inte ens kan ta sig an uppgiften.
Emma - På Smällen!
Om du syftar på mig och Jair nu så har du misstolkat vad jag har skrivit eller så har jag varit för otydlig.
Jennifer
Här har pappan i familjen inte möjlighet att ta ut sina föräldradagar hur gärna han än vill och därför behöver våran ettåring nu börja på förskola då jag inte har föräldradagar kvar att ta ut då dom är låsta till honom. Får sådan jäkla kritik för att jag placerar en ettåring på förskola, men vad är alternativet då när dagarna brinner inne? Ska jag lämna henne själv hemma? Svälta henne för att jag inte får någon inkomst? Det är sådan sjuk dubbelbestraffning när familjer (och allt som oftast mammor drabbas av att vara omyndigförklarad) inte har möjlighet att fullt ut styra sitt familjeliv men sedan blir kritiserade av hela samhället för att man följer bestämmelserna som finns. Jag är uppgiven över att min bebis ska gå på förskola men det är tvunget, när jag egentligen hade kunnat vara hemma ett halvår till och gett henne möjligheten att åtminstone lära sig gå och säga några ord innan hon kastas in en gigantisk barngrupp. Det blir liksom konsekvensen av att familjen inte får göra det som funkar och hur jämställt är det? För det är ju jag som får höra all skit, inte min sambo, han är ju fantastisk som är en närvarande pappa trots att vi har en svår situation. Familjer måste kunna få bestämma själva, jämställdhetsarbetet ska ENBART lyfta, inte sätta käppar i hjulen. Vitsen med jämställdhet är ju att kvinnor ska få det bättre och bli likvärdiga männens privilegier, inte att någon ska få det sämre eller svårare oavsett kön. Det finns alternativa vägar att nå ett jämställt föräldraskap men att straffa människor som inte har möjlighet att följa bestämmelserna är inte rätt väg att gå.
Anna
Håller helt med dig!
Anna
Min kommentar var riktad till Cassandra alltså.
C
En fundering bara, absolut inte kritik. Du är ju väldigt aktiv när du är hemma med barnen, åker iväg på massa olika aktiviteter och play dates och det är ju verkligen toppen, blir imponerad av hur mycket du hittar på. Själv är jag inte lika aktiv men försöker definitivt ordna en eller två kul grejer i veckan. Men tillbaka till det jag tänkte på. Tror du att Jair tycker att han behöver ge sig ut på lika mycket om han skulle vara pappaledig nu? Du skriver ju ibland att du får dåligt samvete om du inte gör något var dag med barnen. När min man är med barnen blir det helt andra, mer enkla, aktiviteter än när jag ordnar, och barnen verkar tycka att det är minst lika kul. Du behöver alltså inte svara men jag vet att min man i början också var lite nervös för att gå iväg med båda barnen (det skiljer bara 2 år 1 mån) men desto mer han gjorde det desto roligare fick de, och bäst var alltid när de fick bli på hans vis utan att jag la mig (ja i början var jag där och påpekade saker för jag hade ju en rutin men insåg ju sen att han var tvungen att skapa sin egen). Tyvärr finns inte pappaledighet där vi bor, men jag brukade alltid låta honom ta en dag på helgen så jag hade möjlighet att göra annat och så att barnen kunde få sin egen relation med honom. Dock tycker inte jag heller att staten ska lägga sig i fördelningen i för stor utsträckning, men tänk ändå hur fint det är att även pappan kan få möjlighet att vara hemma länge med barnen.
Emma - På Smällen!
Jo, du har en poäng där. Jair är inte lika aktiv som jag är och det har jag fått acceptera, men jag tycker inte att det är okej att vara föräldraledig och spela på telefonen hela dagarna.. där går min gräns haha! Men jag förväntar mig inte att han gör samma saker som jag gör. Han har själv sagt att han inte vill vara ledig nu så jag har sagt att hans ledighet finns kvar när han vill ta ut den. Det är bara att säga till så får jag kompensera genom att arbeta mera så att jag täcker inkomstbortfallet. Hans önskan är dock att få resa längre tid och då vara föräldraledig så nu gör vi vad han önskar mest.
Niklas
Dina inlägg är inte speciellt unika utan det hörs väldigt ofta i debatten. Får ofta höra att pappan inte tar ansvar för sina barn men många gånger känns det som att han inte fick chansen i början o göra det. Så hur tycker du att jämdställhet ska skapas så barnen får njuta lika mycket av mamma och pappa? Jag har rätt många exempel i min omgivning där mina killkompisar fått en förbättrad relation till sina barn när de blivit ensamstående för då har de tvingats/tillåtits att ta hela ansvaret.