Okategoriserade

Ska vi tacka nej?

Nu har jag fått kontakt med ett gäng föräldrar som har barn på den förskolan och alla tycker att den är jättebra, speciellt lovordade blev personalen så det känns väldigt tryggt! Jag frågade även på Lucas nuvarande förskola och då visade det sig att det var en pedagog från den förskolan på vår förskola idag och hon sa också att det är jättebra där. Men jag har ändå bestämt mig för att tacka nej.

Anledningen till att vi sökte nytt till Lucas var för att dom som går på Lucas nuvarande förskola inte kommer gå där han ska börja skolan sen. Jag ville gärna att han skulle få med sig några kompisar till sin nya skola och tänkte att det var bäst att byta så att han kunde gå med grannbarnen. Men nu verkar det inte som att grannbarnen går på denna förskolan även fast den är nära vårt hem och eftersom Isadora inte har fått nån plats så kanske jag ändå får åka runt och lämna på olika förskolor…

Just nu har jag en hård klump i magen och känner mig så där löjligt pipig. Jag tycker det här är ett supersvårt beslut. Jag vet vad jag har men inte vad jag får. Just nu känns fördelarna väldigt få och klena jämfört med nackdelarna. Fördelarna är att det är nära till förskolan, Isadora och Lucas kanske hamnar på samma och att Lucas kanske får med sig någon kompis till skolan som han ska börja på sen. Nackdelarna med ett byte är att det blir en ”onödig separation”, nya rutiner, risk för otrygghet, kan bli svårt att komma in i den nya barngruppen, kan uppstå problem med Lucas mat (nu har han önskemat) och dessutom blir det två separationer på 1,5 år eftersom Lucas ska börja förskoleklass om 1,5 år.

Jag pratade nyss med förskoleadministrationen och hon jag pratade med satte ord på varje liten känsla jag hade i kroppen. Jag vill så gärna göra det bästa för Lucas, men det är så svårt att veta vad det bästa är… Hon på förskoleadministrationen sa att när barnen ska börja förskoleklass så är alla nya för det blir ett ihopplock från många olika förskolor och dagmammor i området så det är inte alls säkert att barnen känner varandra ändå… Jag har inte tänkt så mycket på det innan, men det känns ju rimligt och då blir det inte lika svårt att komma in i gruppen som det blir att komma in i en redan väletablerad grupp.

Jag passade även på att fråga om Isadora, men där såg det mörkt ut. Det är fullt på alla förskolor som vi valt till henne så det enda vi kan hoppas på nu är att någon flyttar, annars får vi vänta med att skola in henne till hösten 2018…

4 Comments

  • Johanna L

    Vi tänkte först att vi skulle ha våran son på förskolan närmast där han ska gå i skolan. Men efter besök på den förskola ändrade vi oss. Jag gillade den inte. Vi fick då också höra de mixar förskoleklasserna så då valde vi den förskolan som kände bäst. Följ din magkänsla.

  • Malin

    Vår dotter var ensam tjej född 2010 på vår förskolan.Sedan fanns det bara 4 killar födda 2010.Så vår dotter lekte med de som var ett år yngre.Detta gjorde mig så nervös när hon skulle börja förskoleklass ,eftersom hon inte hade med sig någon tjejkompis till skolan.Men jag var nog mer nervös än henne.Idag har hon massor med kompisar som kommmer från många olika förskolor(hon går nu i 1:an).Då måste jag tillägga att vår dotter kan vara lite orolig inför nya saker och behöver förberedas ett bra tag innan.Hon vill veta saker i förväg och det tar ett tag innan hon är trygg med vissa miljöer och människor.Jag hoppas att ni kommer fram till rätt beslut som känns rätt för just er!

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.