Minimamman och framtidsdrömmar
Isadora är såååå söt! Hon är verkligen som en liten minimamma 🙂 Igår sa hon till mig: ”Mamma, du behöver inte göra nånting idag, jag kan städa och mata William” haha! Ja, hon säger till och med ”Mamma jag kan sminka dig om du vill” – så söt! Jag känner igen mig så mycket i henne. Hon är precis som jag var hela min uppväxt. Jag har drömt om att bli mamma och ”hemmafru” så länge jag kan minnas! Jag tror att det var tack vare min mamma som insisterade att jag skulle utbilda mig först som jag inte blev mamma redan som tonåring. Min mamma fick ju mig redan som 19-åring så egentligen ville jag också ha barn då 🙂
Nu i efterhand är jag väldigt väldigt glad att jag lyssnade på mamma, dels för att jag antagligen inte hade varit där jag är idag överhuvudtaget om det inte var för att jag lyssnade på mamma och dels för att det är en större ekonomisk trygghet att starta en familj när man har en ordentlig inkomst. Ja, tänk bara på när jag separerade och lyckades behålla huset, det hade jag aldrig kunnat göra om jag inte hade utbildat mig och haft en såpass bra inkomst!
Jag känner också att det var rätt väg för mig att utbilda mig först och sen få barn för jag hade nog aldrig orkat utbilda mig nu, men det kanske är för att jag är ”mättad” på att plugga. Jag har ju ändå pluggat i sex år, någon gång får man kanske nog? Jag trodde i och för sig aldrig att jag skulle få nog för jag älskade att plugga, men var sak har väl sin tid i livet. Nu beundrar jag alla mammor som bestämmer sig för att plugga när dom har småbarn hemma, det måste vara tufft?!
Jag vill gärna inspirera mina barn att plugga efter gymnasiet. Jag vill inte tvinga dom, men jag vill öppna upp deras ögon så att dom ser att dom inte behöver ”nöja” sig. Jobbet är ju faktiskt den plats man kommer spendera mest tid i sitt liv och då gäller det att hitta något man brinner för. Det är en sak som jag verkligen ser upp till Victor för, han nöjer sig inte, han följer sina drömmar och mer driven människa får man leta efter! Jag är glad att barnen har honom som förebild 🙂 Barnens mamma är inte så tokig hon heller… 😉 men jag har en tendens att ifrågasätta om jag verkligen kan följa mina drömmar… om jag borde det och om jag har ”rätten” att göra det… Det är tur att jag har Victor som stöttar mig för att våga satsa 🙂
