Hur mår barnen?

Just nu mår barnen bra, det finns inget som tyder på att någon av dom mår dåligt och då ska ni veta att jag är otroligt uppmärksam. Vi har inte berättat för barnen vad som händer ännu, men dom har sett mig gråta. Dom vet att jag varit väldigt ledsen för något och jag har också förklarat det för dom. Jag har inte sagt vad det handlar om men jag har förklarat att jag är ledsen men att det kommer gå över och att dom inte behöver oroa sig. Jag upplever inte att någon av dom är orolig eller ledsen och jag tror inte att dom kommer bli det heller. Jag tror att deras sorg kanske kommer bubbla upp som ”trots” och ilska, men inte som tårar och då gäller det att vara uppmärksam och vara tålmodig.

När vi var på familjerådgivningen fick vi rådet från psykologen att inte berätta att vi ska separera förrän ganska nära inpå. Psykologen sa att barns tidsuppfattning är dålig och därför kan en månad kännas som hundra år. Han sa också att det är bättre att berätta när och var som Jair ska flytta när vi vet det för att inte skapa mer förvirring. MEN om barnen har förstått att en separation är på gång så är det bättre att vi säger som det är så att barnen slipper oroa sig. Jag och Jair har inte bråkat så barnen har inte sett att vi är arga eller ledsna på varann. Vi har det nästan som vanligt när barnen är vakna men vi tittar inte på TV tillsammans längre och vi sover i olika sängar (men det har vi gjort länge).

Psykologen sa också att det bästa är att man tillsammans berättar för barnen att man ska separera och att man är överens. Om inte båda vill skiljas så ska man låtsas. Barn kan inte hantera att den ena föräldern är ”dum” och vill lämna när den andra föräldern är ledsen. Det blir konflikt i deras hjärnor och dom vet inte hur dom ska förhålla sig till någon av sina föräldrar. Barnen blir då väldigt ensamma och få bära på tok för mycket på sina små axlar. Det är därför inget negativt med att jag känner mig stark och klarar mig utan deras pappa. I ärlighetens namn så blir det inte stor skillnad med tanke på att det är jag som tagit nästan allt ansvar för barn och hem (inte matlagning) under hela deras uppväxt. Jag vill också poängtera att Jair inte lämnar barnen. Han säger att han vill ha dom varannan helg och att han kommer träffa dom vissa vardagar. Det har varit lite fram och tillbaka men nu verkar det som att vi har en plan framåt.

Jag är beredd på att möta dom i deras känslor och tankar. Jag kommer vara lyhörd och lyssna, läsa böcker om separation, men jag kommer inte gråta mer över det här. Jag kanske gråter för andra saker, men hjärtesorg är inget jag känner och jag känner mig stark och hungrig på framtiden. Jag tror barnen kommer må bra av att känna att deras mamma mår som jag gör nu och tillsammans kommer detta bli bra 🙂

Fotograf: www.wanderings.se