Hemma från jobbet pga dödsfall

Hemma från jobbet pga dödsfall

Idag fick jag permission från jobbet. Jag visste inte att man kunde få vara hemma från jobbet med full betalning när någon nära har gått bort, men tack vare ett tips från en läsare så kunde jag vara hemma idag utan att förlora pengar. Det var faktiskt väldigt skönt att få vara hemma själv en stund. Det har varit alldeles tyst i huset så jag bara vilat, tittat på TV och försökt samla mina tankar. Ibland gråter jag, men det verkar som att tårarna börjar ta slut nu. Jag tror att man kommer till en viss punkt när  kroppen inte orkar gråta mer, men jag är fortfarande lika ledsen. Fortfarande lika deppig och trasig. Lilla mommo ♥

På mitt jobb får vi en dag permission vid dödsfall och ytterligare en dag permission vid begravning. Jag tycker att det är bra att jobbet ordnar med detta, men en dag räcker inte om man ska ordna med begravning etc också. Min mamma, moster och morfar håller på att fixa med det nu. Dom har bokat tid hos begravningsbyrån och idag tittar dom på minneslunden där mormor ska ligga. Jag har blivit erbjuden att vara med och planera begravningen och på ett sätt vill jag gärna vara med, men på ett annat vis känner jag att jag inte orkar. Jag funderar på vad mormor hade velat att jag skulle göra, men jag vet inte svaret… Jag tror att hon skulle tycka att det är bra att jag är hemma om jag känner att jag behöver det.

Jag läste på Begravningssidan att det finns en lag som säger att man har rätt till ledighet från arbete när en nära anhörig går bort. Det är obetald ledighet som gäller men många arbetsgivare beviljar även upp till 10 dagars permission (dvs. betald ledighet). Vem som anses vara nära anhörig regleras ofta i kollektivavtalet. Det vanligaste är att maka, make, sammanboende, registrerade partner, barn, barnbarn, syskon, föräldrar, mor- och farföräldrar och svärföräldrar räknas som nära anhörig.

Mitt i sorgen och i mitt ledsna blogginlägg som jag sitter här och skriver så knackar det på dörren. Jag ser genom köksfönstret att det står en okänd människa som står på min trapp. Han har blommor i famnen. Jag öppnar dörren och blombudet förklarar att någon har skickat blommor till mig, när jag läser på kortet ser jag att det är från mina kollegor på jobbet! Alltså TACK! Hur omtänksamt?! Blommor läker inga sår, men jag måste säga att det betyder väldigt mycket att veta att andra tänker på mig och familjen när vi är mitt uppe i en så här tung sorg. ♥ Det känns som vi inte är ensamma…