8 saker man inte får säga till sina barn
Det finns ju ganska många råd kring vad man kan säga inför och till sina barn och jag tycker ibland att det känns svårt att göra exakt enligt ”regelboken”. Jag skriver ”regelboken” inom citationstecken för att det egentligen inte finns någon regelbok utan alla tycker olika. En del är väldigt bestämda med vad dom tycker och andra tycker en sak men bryr sig inte om hur andra gör. Jag har inget emot att tycka olika ”agree to disagree”, men jag tycker det är jobbigt med människor som tycker att det bara finns ett rätt sätt och beter sig som poliser i föräldraskap. Jag tänkte jag skulle lista några saker som jag har lärt mig från ”regelboken” sen jag fick barn. Vissa saker känns självklara för mig, men andra inte.
1. Inte svära – Detta känns självklart för mig, men jag är inte så bra på att inte svära. Jag borde definitivt skärpa mig. Kanske en sån här burk kan få både mig och Jair att skärpa oss… och kanske spara lite pengar också 🙂
2. Inte säga ordet ”duktig” – Jag förstår poängen och jag har fått förklarat för mig vad som är problemet med själva ordet ”duktig”, men jag håller ändå inte riktigt med. Jag tror det är dåligt att aldrig använda ordet duktig också. Men nu när jag vet detta så försöker jag använda andra ord en duktig också, till exempel så försöker jag säga att Lucas är snäll som hjälper mamma med diskmaskinen istället för att säga att han är duktig som hjälper till.
3. Inte säga ordet ”fint” eller värdera olika saker ditt barn gör eller t.ex. kläderna som barnet har på sig genom att säga att barnet är bra på att cykla eller att barnet har en fin tröja – Här är det agree to disagree för mig. Återigen så fattar jag poängen, men jag håller inte med – alls. Om mitt barn kommer hem med en ny tröja och stolt visar upp den för mig så känns det inte alls rätt att säga ”Åh! Jag ser att du har en ny tröja! Vad tycker du om den?” Jag ser ju på mitt barn att han är glad och stolt och tycker att hans nya tröja är fin, då känns det konstigt att inte kunna säga det.
4. Vara könsneutral och inte säga att en pojke är tuff eller att en flicka är söt – Här håller jag med till viss del. Jag tycker inte att tuff ska klassas som ett pojk-ord och söt som ett flick-ord. Jag tycker att både pojkar och flickor kan vara både söta och tuffa. Jag klär Isadora ofta i kläder som jag tycker är söta, men jag kan klä henne i tuffa kläder också och jag tycker Lucas är jättesöt när han har skjorta och finbyxor, men tuff när han går med sina baggy jeans med kalsongresår fastsydd upptill 🙂 Jag vet att det är just detta som många tycker är fel, så i så fall är det agree to disagree här också… 🙂
5. Säga ”nu måste du skynda dig” – Detta är nytt för mig och jag vet egentligen inte om det är dåligt, men jag fick den känslan vid ett samtal med några andra mammor. Jag har jäktat på Lucas MYCKET det sista, jag vet det. Jag hoppas verkligen inte han har tagit någon skada av det. Det jag har märkt är att han ibland blir trotsig och arg när jag gör det och en gång grät han och sa ”mamma, jag vill inte skynda oss”. Då fick jag dåligt samvete.
6. Hota ditt barn – Får man eller får man inte? Jag känner att vissa hot kan vara ok om dom inte är direkt elaka om man kan genomföra dom på en gång, annars kan man likaväl låta bli. När Isadora var nyfödd hade Lucas en period som han ställde sig och kissade på soffan, då sa vi att varje gång han kissar på soffan så måste han duscha och tvätta håret. Just den här perioden så HATADE han att tvätta håret så det blev ett ganska bra ”straff” som faktiskt medförde att han började gilla att duscha igen 🙂
7. Muta ditt barn – Det beror på tycker jag. Jag tycker inte att ”om du slutar gråta så köper mamma en glass” är ok och jag tycker att man bör undvika mutor med sötsaker överhuvudtaget så att man inte hamnar i den fällan. Vilka mutor tycker ni är okej?
8. Säga ”nej” hela tiden – Jag tror det är bra att undvika att säga ordet ”nej” hela tiden. Observera ditt barn innan du säger nej i alla situationer. Ibland missar man att barnet kanske inte försöker göra dumma saker, barnet kanske bara vill vara med och laga mat, klappa bebisen eller vad det nu kan vara. Kan man visa barnet hur det ska göra för att göra rätt istället för att bara säga nej? Ibland vet ju barnet inte hur det ska göra och därför blir det fel. Jag har sett det ibland med Lucas, han försöker och försöker att göra rätt, men blir bara frustrerad över att höra ”nej” och ”inte” hela tiden.
Vad tycker ni? Instämmer ni med dom olika punkterna eller tycker ni att det inte spelar någon roll? Det vore superkul att höra vad ni tycker 🙂
9 Comments
Josefin
Mycket tänkvärt i din text, håller med om mycket men det är inte alltid så lätt att göra allt ”rätt” :/ Har i veckan funderat mycket över det här med hot och mutor. En dag när jag försökte lägga min son i veckan så tog tålamodet slut. Vi hade försökt i 2,5 timme men han bara bråkade och just då låg han och sparkade och slog mig fast han vet så väl att det är fel. Då kläckte jag ur mig att ”om du inte slutar nu så får du inte gå på XX kalas” han fortsatte och jag låtsades ringa och säga att han inte får gå på kalaset. Han blev så ledsen, vill aldrig se den blicken igen och jag vet ju att jag aldrig skulle fullfölja hotet. Det var inte OK av mig tycker jag och jag låg vaken halva natten med dåligt samvete sen. Dagen efter pratade vi om det och jag förklarade att han självklart får gå på kalaset han sett fram emot så mycket och att jag gjort fel. Läggdags måste vi dock göra någonting åt, läggningar som tar minst 2 timmar funkar inte längre. Igår kom vi därför tillsammans överens om att han kommer få en leksakshelikopter han önskat sig om han somnar ensam i sitt rum utan att vi sitter bredvid. Tog visserligen 1,5 timme för honom att somna igår också men han somnade alldeles själv i sin säng igår för första gången på över ett år. Resultatet var två mycket mindre frustrerade föräldrar och en son som var så stolt över sig själv imorse. Sådana mutor kan vara helt ok tycker jag 🙂
Emma - På Smällen!
Åh, jag förstår verkligen frustrationen! Men vad bra att ni pratade om detta efteråt. Jag förstår att du låg vaken halva natten, att se sina barn riktigt besvikna är bland det jobbigaste som finns. Det där lät som en riktigt bra ”muta” fast jag skulle kalla det belöning istället för att han gör framsteg i sin utveckling 🙂 2 timmars läggning är ju jättelång tid, har är vi förskonade med 15-20 minuters läggningar – puh!
pannan
Håller med dig till större delen än med listan! 🙂 Muta, hota och (finns det inte en tredje också, om man inte heller ska göra?) är det jag använder oftast. Bli riktigt arg också, ibland är det det enda som gör att min treåring lyssnar. Inget fel med hot och mutor om man gör det bra. Man hotar och mutar ju sig själv? Choklad om man tränat, ingen choklad om man inte tränat… Typ? 🙂
Duktighetsgrejen fattar jag inte alls. Det är klart om man berömmer allt går det ju inflation i det men om de kan något som de inte kunde tidigare säger jag att de är duktiga och berömmer ordentligt. Samma sak med fin. Jag tror inte problemet sitter i vissa ord utan i frekvensen. Sedan försöker jag att inte sägs tuff om killar och söt om tjejer. Sånt tror jag påverkar hur de uppfattar sig själva.
Johanna
Tror inte barn skadad av att man skyndar på dem, men däremot (enligt Bo Hejlskov) så förstår inte barn vad bråttom och skynda sig betyder – därför är det lönlöst och kan göra dem stressade utan att de förstår varför. Då bättre att försöka ha god tidsmarginal, men det går ju inte alltid!
Jag är starkt emot ordet ”duktig” (andra ord som värderar, som snäll osv, är ju egentligen ”lika illa”). Men just duktig, det använder jag tyvärr ibland av vana, fast jag i flera år försökt träna bort det. Jag har lidit av oerhört prestationsångest mm och om det inte varit så viktigt för mig i livet att vara duktig, då skulle jag nog mått bättre i perioder. Tränar ständigt på att berömma elever på andra sätt – och hoppas kunna göra det med min dotter. Jag vill inte värdera allt hon gör, utan intressera mig och framförallt göra mågot för att behålla hennes glädje eller intresse för något..men jag kommer också att säga att jag är stolt över henne. Allt är inte svartvitt.
Kul att läsa!
Nina
Jag är noga med att inte prata om barns utseende eftersom jag vill fokusera på hur barnen är som person. Det gäller både mina egna barn och andras barn. Så små barn som mina barn har inte lärt sig fin och ful och så kan det få vara ett tag till. Min son har favoritkläder men det är tex kläder med Alfons Åbergs kompis Milla som han gillar för att hon gör uppfinningar i ”Alfons leker Einstein” och inte för att han tycker att den är fin.
Om ett barn visar mig en tröja så skulle jag be barnet att berätta om tröjan. Barnet kanske säger att den är fin eller ny/kvarglömd/smutsig/….
Jag är också noga med att inte gissa kön på andra barn, alltså jag säger ”det andra barnet” istället för ”pojken” eller ”flickan”. Det är också ett sätt för mig att försöka lägga fokus på personlighet.
Något som jag borde bli bättre på är att hålla mitt humör uppe även när jag är trött och hungrig. Har stor förbättringspotential kan man säga…
Emma - På Smällen!
Jag tycker det här är superintressant! Tack för att du kommenterade om detta 🙂 Jag vet att vi har pratat om det en gång innan och jag tror det var första gången som jag hörde om det här med barns utseende. Jag håller inte riktigt med, men efter att du och jag pratade om det så började jag ändå tänka mig för och åtminstone variera mig lite – också vad det gäller att säga ordet ”duktig” hela tiden. Jag blev inspirerad helt enkelt 🙂
Jag gissar inte heller kön utan brukar kalla andra barn för ”kompis” om det gäller jämnåriga barn på lekplatsen. Kanske inte heller är bra, för då tilldelar jag ju en kompis till Lucas, men jag tycker att det är bra att han ser potential i andra barn, att dom skulle kunna vara kompis och att kompis indikerar att man kan leka tillsammans och samsas, typ. Jag gissar aldrig på bebisar, utan försöker säga ”vad heter bebisen?”.
Du får ha med dig en bitchbanan 😉
Kram!
Lin
Jag tycker att säga att ett barn är fint och duktigt är fel. Tror det får barnet att tro att egenvärdet ligger i att var fin och duktig. Men likförbannat säger jag det!
Johanna
För mig är det superviktigt att inte prata utseende med mitt barn – men hon är så jäkla gullig att jag tjatar om det flera gånger om dagen… Nu är hon bara tre månader men jag måste snart börja vänja mig vid att bekräfta henne på andra sätt, känner jag.
Genus och könsroller är också superviktigt för mig. Mitt barn ska få ha alla typer av kläder (innan hon föddes visste vi inte vilket kön hon hade men hade handlat massor av kläder, både rosa byxor, blå koftor, grå Batman-tröja osv osv – sånt vi gillade) – helt enkelt för att inte begränsa henne. Däremot skippar vi klänning så länge hon inte har egna åsikter om det, klänning känns opraktiskt, jag personligen gillar det inte och jag vill inte att en söt klänning ska påverka hur andra pratar med mitt barn. Jag försöker också vara noga med att inte alltid inför andra kalla henne för ”min dotter” utan om ”mitt barn” för att andra inte ska tänka på henne på ett visst sätt bara för att hon är tjej. Av samma anledning säger jag ”barnet” om andra barn i stället för att använda ”flickan” eller ”pojken” – men också för att det är dumt att förutsätta att barnet med ett monster på tröjan är en pojke, till exempel.
Jag vet inte om jag svävade ut här nu, sorry i så fall… 🙂
Emma - På Smällen!
Intressant!! Tack för att du kommenterade och berättade hur du känner och vad som känns viktigt för dig. Vi tycker inte riktigt lika, men det får mig att se saker på andra sätt så jag tror att det är nyttigt att höra olika åsikter för det påverkar mig på ett bra sätt även om jag förmodligen inte kommer utesluta ord kring t.ex. utseende helt och hållet, men jag blir helt klart mer observant på hur jag själv brukar uttrycka mig och jag tänker också på hur jag skulle kunna uttrycka mig istället och försöker variera mig lite.
En sak med klänning. Jag har alltid tyckt att klänning verkar opraktiskt och alltid tänkt att jag inte tänker ha klänning på mitt barn när det blir äldre och ska leka osv för då begränsar jag kanske henne i hennes lek. Och så tyckte jag att det verkade opraktiskt på bebisar när klänningen åker upp hela tiden. Men nu tycker jag tvärtom. Nu i sommarvärmen är det himla praktiskt med klänning för det är mycket svalare än body och det är också praktiskt för plånboken för hon växer ju på längden och då kan hon ha klänningen som linne istället. Men jag förstår varför du har valt bort klänning så det är inte meningen att försöka övertala dig eller så, jag ville bara berätta vad jag tyckte om klänning innan jag fick Isadora 🙂