Döpa sina barn – icke troende
Idag har hela familjen varit iväg på dopsamtal. Det kändes som vi fick en bra och engagerad präst. Dopet kommer nog bli jättefint 🙂 Prästen frågade en miljon frågor i stilen ”beskriv vad dop är för dig med ett ord?”. Jag tycker såna frågor är jättejobbiga eftersom Jair inte pratar så mycket och jag är inte troende så det kändes fel att jag skulle svara. Jag ville naturligtvis inte berätta för prästen att jag inte är troende, så när han frågade alla frågor så kändes det ungefär som att jag när som helst skulle bli avslöjad under samtalets gång. Men det blev jag inte 🙂
Det är lite kul det där med religion faktiskt. Religion har aldrig varit någon stor grej i vårt förhållande trots att vi tror på helt olika saker. Jair är katolik och tror på Gud (men lever uppenbarligen som protestant eftersom vi inte är gifta), medans jag tror på andar, spöken osv men ingen Gud. När vi träffades så kom detta upp på tal och jag frågade Jair vad han tror på och han frågade mig. När jag sa att jag inte trodde på Gud så skrattade han högt och sa: ”Vadå, tror du på big bang då eller!?!”. Big bang är tydligen det löjligaste han har hört 🙂 Haha! Han tyckte också att det var väldigt löjligt att jag tror på att vi kommer från aporna 🙂 Tänk att något som är så självklart för mig kan vara så skrattretande för en annan 🙂 Men jag har inget emot att Jair tycker det är roligt för då kan jag skämta tillbaka utan att trampa på några tår 🙂
Om vi går tillbaka till det här med dop. Jag vet att det är många som döper sina barn eller gifter sig i kyrkan av ren tradition. Rätt eller fel? Egentligen tycker jag att det är lite fel, men även om Jair inte hade varit troende så hade jag velat döpa mina barn i kyrkan. Hur tänker ni kring detta?
10 Comments
Kakan/BebisHalleby
Min tidigare man var troende när vi träffades & vi träffades via kyrkan men så tappade han tron genom åren & det blev stora slitningar mellan oss, bland annat pga det.
Nuvarande make & jag tror samma, har lika stort engagemang i församlingen. Vilket för oss båda är jätteskönt. Jag hade inte kunnat tänka mig en okristen kille, pga exet.
Fast vi ska inte döpa vår Mini. Har inte ens varit uppe till diskussion då vi är med i frikyrkan & där praktiseras vuxendop, dvs. du ska vara stor nog att kunna fatta ett eget beslut.
Däremot bland bekanta som inte har en tro börjar det bli mer och mer vanligt med namngivningsceremoni för att de tycker att det är fel att döpa barnet när de inte tror.
För min del spelar det ingen roll hur andra gör. Men för mig är barndop väldigt väldigt främmande.
Gittan
Vi har döpt båda våra barn födda -13 och -15, trots att vi inte är troende. Vi gör det mycket av tradition men oxå för framförallt jag tycker att det är en fin ceremoni. Jag tycker inte alls det är samma sak med namngivelse, blir mycket mer som ett kalas typ, iallafall av de erfarenheter jag har. Alla får göra som de vill såklart. Men jag tror präster idag är väldigt medvetna om att många som döper sina barn inte är så troende utan mer gör det av ren tradition.
Pamela
Hej! Ja det är nog väldigt vanligt nu för tiden att man döper sina barn trots man inte är troende. Vi hade tänkt att döpa vår dotter när hon föddes men sen kändes de bara fel då vi inte alls är troende. Håller med att det är en väldigt fin tradition när man samlar nära o kära i kyrkan. Vi vill heller inte gifta oss i kyrkan så det kändes bara fel helt enkelt att prata om gud när inget intresse finns. Så vår dotter och son kommer inte döpas och får såklart välja hur de vill göra när de blir större. Vi har båda gått ur svenska kyrkan. Men det är lite svårt de där med tradition och tro, vilken sida man ska välja.
Eva-Leena
Vi valde att döpa våran kille i kyrka och då är varken jag eller sambon troende. Men vi gjorde de helt enkelt för att vi tyckte de var en fin tradition och tror inte våran kille i vuxen ålder har någonting emot de. 🙂 För mig personligen känns ett kyrkdop mer verkligt på nått vis 🙂
lin
Vi både gifter oss i svenska kyrkan samt döpte vårt barn inom svenska kyrkan. Är inte troende. Men gör det pga tradition. Alla i våra släkter är döpta, samt har gift sig kyrkligt. Vår son är döpt i samma kyrka som jag.
Vi är medlemmar i Svenska kyrkan, bidrar alltså till möjligheten att svenska kyrkan kan existera i den omfattning den gör.
Vet att det finns dem som har åsikter om detta (eller jag vet en). Men vi fattar våra beslut utifrån vår syn på religion, kultur samt svenska kyrkan. Man kan inte ta ett beslut baserat på någon annans syn på svenska kyrkan. (Med personen i vår bekantskapskrets som har åsikter i åtanke).
Mia
Både jag och min sambo har gått ur kyrkan. Jag är själv döpt men inte konfirmerad. Jag är då självklart inte troende. Våra barn är inte döpta av den enkla anledningen att det skulle kännas lite skumt. Vill dom själva konfirmera sig när den åldern kommer får dom döpa sig då, det är helt ok för oss om dom vill det, då har dom ju valt det själva.
Lilith - Livet efter Borderline
Inget av mina barn är döpta, såg ingenening med det. Vi är inte troende och att döpas är att tas upp i församlingen. Jag är inte heller döpt och har aldrig känt ett behov av att bli det heller. Det är nånting jag låter barnen välja själva om de vill eller inte.
Solin
Vi döpte storebror och ska döpa lillebror också. Vi är inte troende men kan väl säga att vi lever mycket efter kristna värderingar, vissa traditioner och högtider. Jag tycker även kyrkan har en viktig funktion i samhället för utsatta människor och även i krisarbete. När äldsta sonen var liten var vi också på mycket sångstunder som kyrkan ordnade. Så jag får inte så”dåligt samvete” att inte tro på Gud och ändå vilja döpa mina barn.
Johanna
Jag tycker det känns jättemärkligt att döpa sina barn om man inte är troende. (Okej om en av parterna är det och det är viktigt för den personen.) Jag vet ju att många gör det bara av tradition men det måste ju kännas supermärkligt när en präst pratar om Gud och ens barn i samma mening!? Jag tror många missar att man kan ha världens finaste namngivningsceremoni utan tro inblandat. Jag har varit på två såna – SÅ mycket finare och mer personligt än ett dop. Eftersom varken min sambo eller jag är troende (jag har till och med gått ur kyrkan) ska vi ha namngivning så småningom. Väldigt kul att börja tänka på det… 🙂
Tove
Jonas var ”troende” när vi träffades. När jag berättade att jag inte var troende så förstod han inte vad jag menade. ? Efter ett tag när någon annan frågade honom om han var troende så svarade han; nä jag tror inte på gud. Då frågade jag varför han hade ändrat sig och hans svar var typ; ”Innan visste jag inte ens att man inte behövde tro på en gud. Nu är jag i Sverige och förstår att knappt någon är troende men det verkar ju bättre här än i andra länder.” Nu något år efter hans ”upptäckt” så har han berättat för sin familj att han inte är troende men de förstår inte heller vad han menar. Vadå inte en gud?? Vi ska inte döpa i kyrkan men jag hade kunnat göra det för Jonas skull om han hade velat.