Avslöjar min Tinder profil!
Jag får en del frågor om hur jag träffade Victor och ännu mer följdfrågor om dejtingappen Tinder. Det är ett spännande ämne så jag förstår att folk frågar och jag delar gärna med mig, så fråga på om ni undrar något! Det går även bra att ställa frågor till Victor, det hade väl varit roligt om han gjorde ett liknande inlägg, fast från hans perspektiv?
Jag tänker att detta inlägget ska få utgå från ett meddelande som jag fick från min vän Maja för ett tag sen:
Emmaaa, du är ju helt fantastisk och jag är så glad för din skull att du har hittat din stora kärlek! Det är så inspirerande för mig att få ta del av att det ÄR möjligt att få allt ändå! Nu har ju ditt på det torra så jag (och säkert fler än mig) är så nyfiken på att få höra hur det gick till! Hur såg din tinderprofil ut? Vad gör man på första dejten? När visste ni att ni ville vara tillsammans och bo tillsammans? Hoppas du vill dela med dig i sinom tid! Många kramar och all lycka till fina familjen!
Hur såg min Tinderprofil ut?
Jag trodde det skulle kännas enkelt att slänga ihop en profil till Tinder. Det är väl bara att berätta vem man är, vad man gillar och vad man söker? Men det var faktiskt lite klurigt… Jag tänkte mycket på vad andra skulle tycka om min Tinder-profil och att jag inte ville skämmas för den ifall någon kollega skulle se – pinsamt! Tillslut lyckades jag författa några rader som beskriver mig rätt så bra:
Jag är en obotligt social, glad och trevlig tjej som älskar att resa (gärna till solen), äta god mat, umgås eller se en film i gott sällskap. Jag tycker att romantik är rätta kryddan i relationer och jag uppskattar goda samtal, gärna över ett glas rött 🙂 Jag arbetar som projektledare och trivs väldigt bra med mitt jobb. Jag har två barn 6 och 3 år, men vill gärna ha fler i framtiden. Söker min saknade pusselbit!
Det här var min Tinder-bild 🙂
Hur hittar man rätt på Tinder?
Jag hade hört från många att Tinder är en ”knullapp” och att det inte var någon idé att ge sig ut där så jag började faktiskt inte på Tinder. Jag började med Match, men insåg ganska snabbt att den appen verkligen INTE var något för mig. Den är dyr, alldeles för dyr, vilket gör utbudet väldigt begränsat. Jag bestämde mig för att testa Tinder, men rensade bort allt som inte var seriöst genom att inleda alla konversationer med:
– Vad söker du på Tinder då? (Enda rätta svaret för mig var ”En seriös relation”, andra svar som ”jag vet inte” eller ”det blir vad det blir” gick fett bort)
– Har du barn? Följdfråga: Vill du ha barn?
– Vad jobbar du med? (Det var inte viktigt för mig med ett fancy jobb, men det var viktigt för mig att träffa någon som var självständig. Ett säkert tecken på det är utbildning eller ett kvalificerat jobb som kräver att man är driven).
Jag upplevde att jag oftast fick ärliga svar när jag frågade alldeles i början av en konversation. Så jag hoppades på att detta skulle sålla bort alla killar som var ute efter fel sak och i slutändan leda till rätt kille för mig. Det gjorde det, men jag kunde aldrig i mina vildaste drömmar tro att jag skulle hitta mina drömmars drömman!
Är ni intresserade av att höra om Victors tinder och vad han tyckte och tänkte? Bomba oss gärna med frågor! Jag kommer skriva om vår första dejt och svara på fler frågor i nästa inlägg 🙂 Men nu är min fråga till er; har ni träffat er stora kärlek på nätet? Kanske också på Tinder? Hur träffades ni i så fall och vad tyckte ni om nätdejting?
12 Comments
Joanna-livet med Aspergers syndrom och Bipolär sjukdom typ 2
Har samma upplevelse där. När jag träffa han jag dejtar nu så börja vi med liknande frågor som er. Vill du ha barn var en av de första frågorna. Så onödigt att slösa bort tid på fel personer.
Susann
Jag träffade min sambo på Badoo för 6 år sedan. Hade dejtat en del genom den appen ett tag (många promenader blev det ?) o kände att detta blir den sista jag träffar, sen pausar jag ett tag. Vi sågs bestämde träff fredag den 13e och sen den dagen har det varit vi. Vi sågs fredag-söndag den helgen och efter 3 månader flyttade vi ihop…
Idag har vi en ängel, en dotter och bebis i magen tillsammans ❤ det har gått upp o ner under våra år men jag är sååå glad att han skrev till mej o att jag ”orkade” med ännu en dejt innan pausen ☺️
Bea
Jag och min man träffades genom Badoo, vi började skriva med varandra och tala i telefon. Sen bestämde vi att vi skulle fira nyår ihop och på den vägen är det
-Jenny-
Alltså – jag HATAR nätdejting. Min första erfarenhet var att jag och en kille mailade lååååånga mail i över en månad eftersom han bodde i norge. Byggde upp förväntningar och lärde känna varandra. När han skulle hem en helg mellanlandade han i min stad. Jag kände bara nejnejnej men det var liksom upplagt att han skulle sova över. Alltså han var trevlig och så men jag kände noll attraktion. Fyyyy. Han låg och höll om mig och ville gosa och jag låg stel som en pinne och ville bara därifrån. Huuu.
Sen tänkte jag – aldrig mer nätdejting.
Men så körde jag ändå ett nytt race på spraydejt eller vad det nu hette där jag betalade för två (?) månader och då mailade jag och träffade en del killar. Inte så många och långa mail utan såg till att ses rätt snabbt. Med typ samtliga kände jag efter en halv sekund i verkliga livet att det inte var något för mig. Jag ville ha ett klick. Oftast kände inte killen heller något. Någon gång ville han ses igen men inte jag. En gång hade jag kunnat tänka mig att ses igen men inte han. Hela grejen kändes bara fel och totalt omöjligt att träffa någon intressant. På krogen vet man ju i alla fall att det finns attraktion, men sen suger personligheten, haha. När min betaltid var slut hade jag kontakt med tre killar. Träffade den som ”låg sämst till” – och där fick jag mitt klick Och visste direkt. Vi sågs fredag, lördag och söndag. Sedan mailade jag de andra två och sa att jag träffat någon. Imorgon är det ELVA år sedan. Vi är gifta och har två barn. Han är min person i världen. Så sjukt att vi träffades genom nätet trots allt. ❤️
Kicki
Vi träffades via en ”sms server” eller vad man ska kalla det? Man fick fylla i några svar på frågor och servern matchade sen ihop. Så där skrev vi tills vi bytte nummer och smsa där istället några dagar och sedan pratade vi i telefon. Vi sågs på dejt och det ”klickade” så det blev fler dejter. Efter 1,5 månad flyttade han in hos mig och efter 3 månader sen vi hördes första gången så va jag gravid!!! Och här är vi nu, 18 år senare gifta och 2 barn! ❤️❤️❤️
Elin
Ja det vill vi se ett inlägg om ?
Ninnie
Jag träffade min sambo och pappa till mina barn på Happypancake? jag skrev med mååååånga killar och la väl upp min strategi lite som dig: vill du ha barn? Flytta ihop? Köpa hus? Köpa ringar? Osv osv. Alla skrev bara ”vi får se, kan börja med å sova över hos dig?” Suck suck suck. Men när min sambo svarade så svarade han på ett sätt som jag förstod och kände att vi var ute efter samma sak. Det liksom kändes bra i magen. Han är min kompletterande människa och allt är så enkelt. Är det lätt så är det rätt har jag alltid utgått ifrån. Kommer definitivt prova nätdejtning igen om jag skulle bli tvungen – men tror inte det.❤️ Grattis till er, Emma, och lycka till!
Clara
Träffade min kille på Tinder, vi började skriva o efter 6 v bjöd han ut mig, sen träffades vi och varit på massor med härliga träffar. Riktigt roligt har vi haft, Testade av honom kring det som är viktigt för mig. Fick ju en del skumma förslag på tinder med men avfärdade dem snabbt.
Jennifer Holmström
Jag är så tveksam till det där med nätdejting. Känns som att man går mycket efter utseende? Tänker (pga mitt dåliga självförtroende) att killar kommer bli besvikna då de ser mig då jag inte ser ut som JAG vill göra (svullen av mina mediciner) . Är kroniskt sjuk och vill spela med öppna kort, men det känns liksom inte ens lönt att försöka. Hur skulle ens min profil se ut? Sjuk, sängliggande några dagar i veckan och bor hos mina föräldrar för tillfället pga sjukdomen. Lockande? Tror inte det. ?
Obs, det är skrivet med glimten i ögat.
Men skulle vilja ha lite tankar från en killes perspektiv. Är det så som jag föreställer mig?
Är jätteglad för att du har träffat din Victor. Det är du så väl unt.
Victor
Det måste verkligen vara jättetufft att leva med en kronisk sjukdom, och jag som har välsignelsen att vara fullt frisk kan förmodligen aldrig sätta mig in i hur det är att leva med en kronisk sjukdom. Med det sagt hoppas jag att du inte känner att jag förminskar din situation på något sätt med mitt svar.
Enligt mig så är det viktigaste att vara nöjd med och stark i sig själv, att komma till insikten att man duger precis som man är vilket kan vara lättare sagt än gjort. De som inte uppskattar och tycker om en för just den personen man är och inser de kvaliteter man har förtjänar helt enkelt inte heller att ta del av dem. Självklart vill man ju att den man träffar skall vara sig själv och ingen annan, så det vill nog den rätte också att man själv skall vara. ☺️
Att dejta i allmänhet, men så klart nätdejting i synnerhet, tycker jag på ett sätt alltid är utseendefixerat, och jag själv var också väldigt tveksam till just Tinder och nätdejting. Precis som Emma var jag inställd på att det inte fanns något där för mig då jag var ute efter ett seriöst förhållande tillsammans med någon med samma värderingar och framtidsplaner som mig.
Med facit i hand är jag väldigt glad att jag vågade utmana mina egna förutfattade meningar och ta ett steg utanför min egen comfort zone. Att både Emma och jag gjorde just det resulterade ju i att vi lyckades hitta varandra, något som vi inte gjort på alldeles för många år innan det och sannolikt inte skulle göra annars. ?
Med andra ord; om det finns de på Tinder som inte ser dig för den du är och uppskattar dig för de kvaliteter du har tycker jag inte att de förtjänar dig ändå. Hur hårt det än kan låta är personen ifråga inte heller rätt för dig om de inte inser just det. ? Med tanke på det du skriver om just din situation för tillfället, så har alla olika bakgrund och förutsättningar som tagit en dit man är, och är man inte större än att man kan se förbi de sakerna och istället se dig för den du är, är det heller inget att ha!
Jennifer Holmström
Tusen tack för svar. Du har helt rätt, vill man inte ha mig och mitt bagage är man inte värd det.
Tycker bara det är så himla svårt med alla relationer överlag, att mycket fokus hamnar på min sjukdom. Vill som sagt spela med öppna kort från början,utan att skrämma iväg personen. ?
Tusen tack för dina ord och din input.
Victor
Jag är övertygad att det finns en pusselbit som passar just dig och som för det första ser dig för din person och de kvaliteter som kommer med den, precis som Emma gjorde med mig och jag med henne. Det känns overkligt även när det väl händer, jag själv kommer aldrig att ta det för givet, men det är samtidigt den bästa känslan i världen att ha hittat och få dela resten av livet tillsammans med den personen!
Ps. Häng inte upp dig på Tinder heller för den delen, om det finns andra kanaler eller sätt som du känner dig hemma i för att knyta nya kontakter för att träffa någon så är ju det rätt för dig!