8 personer ditt barn inte behöver krama – eller?
För längesen läste jag en artikel som Mama hade gjort med 8 personer ditt barn inte behöver krama och jag höll helt med! Jag minns själv kramar som inte känts 100% bekväma för mig som barn – inte för att någon vuxen nånsin gjort något dåligt emot mig, utan mer för att jag egentligen inte velat men kramat ändå.
I artikeln ges 8 exempel men jag känner mig ändå osäker på hur jag ska hantera en av situationerna… Den situationen gör faktiskt lite ont i mammahjärtat så därför skulle jag gärna vilja ha lite synpunkter på den från er – hoppas ni har några kloka råd 🙂
När Lucas var cirka 3,5 år så började han tycka att pussar var väldigt obehagligt. Sedan dess har han inte velat bli pussad nånstans, inte ens ovanpå mössan på huvudet så vi har respekterat detta. Det var inte svårt att respektera hans önskan, däremot var det svårt att vänja bort vanan att pussa honom för det hela gick så snabbt. I samma veva så började vi också bli noggranna att säga att han inte behövde kramas om han inte vill så nu säger han det själv när någon föreslår en kram. Han säger kort och gott ”Jag behöver inte”. Jag är väldigt glad och nöjd med att han är såpass säker på sin sak och vad han själv vill att han säger ifrån när han inte vill, även om det egentligen bara handlar om att han inte har lust och kramas. En kram ska aldrig vara påtvingad och barn har rätt till sina kroppar precis som vi vuxna har rätt till våra kroppar och inte vill kramas jämt.
Problemet som nu har uppstått är att Isadora verkar vara en ganska fysisk liten person. Lucas var i och för sig det också i samma ålder och det är han för det mesta med Isadora. Han kan tjata sig till kramar från henne och då tror hon att det är fritt fram att krama när som helst. Hon verkar också vara ganska empatisk för hon kramas ALLTID när någon verkar må dåligt, är ledsen, arg eller trött. Häromdagen när Lucas var riktigt ledsen och arg så kom Isadora och försökte trösta honom. Hon försökte flera gånger och han avfärdade henne varje gång så tillslut bröt hon ihop i en hög på golvet. Det gjorde ont i mammahjärtat samtidigt som jag förstår att man inte ska tvinga Lucas att kramas, men hur ska man göra? Är det så att Isadora helt enkelt måste lära sig den hårda vägen eller är det okej att förklara för Lucas hur Isadora kan känna när han gör så? Lucas blir ju också ledsen ibland när hon inte har kramat honom…
Enligt artikeln så behöver inte barnet krama sitt syskon…
6 Comments
Elin
Vi har en liknande situation här hemma. Stora syster vill oftast leka med lillebror men så helt plötsligt kan hon få för sig att hon vill leka själv. Han förstår inte detta och blir super ledsen. Jag säger åt stora syster att hon måste säga till när hon inte vill och att lillebror förstår inte alltid de. Hon måste ju få leka själv men samtidigt måste hon ju förklara för lillebror då de leker så ofta tillsammans tycker jag. Kanske samma för er…. du kanske borde förklara för Lucas att isadora förstår inte att han inte alltid vill kramas och vill han inte de så måste han säga de till henne. Mina barn är 2,5år och 4,5år.
Emma - På Smällen!
Ja det låter bra. Han sa det inte till henne utan till oss och så visade han med kroppsspråket att han inte ville och det var då hon bröt ihop på golvet.
Ditt dilemma är inte heller lätt. Lucas och Isadora leker inte så mycket tillsammans men när dom väl gör det så kan Lucas säga att han vill leka själv och då har vi bestämt att han får göra det på sitt rum för i vardagsrummet får alla vara med och leka. Det är ju samma med oss vuxna, vill vi vara ifred så får vi också gå iväg… Det funkar ganska bra ändå 🙂
Anna
Jag tänker att ingen ska bli påtvingad eller tjata om fysisk närhet någonsin. Oavsett ålder. Vill inte Lukas kramas med Isadora får du förklara henne, fast hon inte förstår, och kanske erbjuda att hon får krama dig istället? Och vice versa. Jag frågar ofta min son, som är lika gammal som Isadora, ”får mamma en kram?” Det får jag nästan alltid, men han ger inga kramar till någon annan.
Emma - På Smällen!
Ja, du har rätt! Så gör jag också. Jag frågar alltid och jag accepterar när jag får nej också. 🙂
Sess
Min tanke på din fråga är att du som förälder måste gå in och bryta och lugnt tala om att det andra barnet inte vill kramas nu. Erbjud din famn eller ta med barnet och gå och titta på något genom fönstret. Avledande utan att någon blir kränkt.
Men tanken fortsätter… varför tillåta att Lucas tjatar sig till en kram, Isadoras nej även om det inte är verbalt än måste respekteras!
Lucas får en signal från dig att det är ok att tjata sig till kroppskontakt om man då tänker sig tiotalet år framåt och det blir intressant att vara ihop med någon och han har fått ok på tjat om kroppskontakt med sig hemifrån så är det det sättet han vet om! Var tydlig med att det gäller åt båda hållen.
Hoppas du får en fin dag 🙂
Emma - På Smällen!
Ja, det låter klokt 🙂
Oj, den tanken har faktiskt aldrig slagit mig. Det där med kramandet med Isadora har blivit lite som en lek. Hon skrattar och springer iväg, Lucas sitter kvar och ropar medans hon springer fram och tillbaka och fnissar och vill att han ska jaga henne. Det är därför jag inte har avbrutit det, men nu när du säger det på det viset så känns det kanske inte som en lämplig lek eftersom signalerna blir helt fel… Jag ska tänka på det i framtiden, tack för att du upplyste mig.
Detsamma!