På bättringsvägen

Idag mår barnen mycket bättre, tack och lov! Lucas hosta låter dock hemsk och jag var inte helt hundra på att han skulle klara en hel dag på dagis även om han på utsidan ser ut att må bra. Det är svårt att veta också om han smittar eller inte. Han har ju bara varit sjuk i 2 dagar, men han snorar ju inte och har inte ont nånstans längre. Hur som helst så bestämde vi oss för att vara hemma idag också så det blir dagis nästa vecka istället.

 Isadora har sovit jättebra inatt. Hon vaknade bara en gång vid 4-5-tiden så som hon brukar göra. Lucas väckte mig vid 7.30 och då öppnade Isadora ögonen och skrattade men när jag och Lucas kom tillbaka från toaletten så hade hon somnat igen. Sen sov hon jätte jätte jättelänge! Oroväckande länge! Jag gick in och tittade till henne med jämna mellanrum och hon rörde sig varje gång. Jag kände till och med på henne men hon hade ingen feber, hon var snarare lite kall. Men hon andades och rörde sig. Strax innan 12 så kände jag att nu kan jag inte vänta längre så jag väckte henne. Hon vaknade på bra humör och nu sitter Lucas och busar med henne i babysittern 🙂

Jag förstår inte hur mina barn kan vara så olika. Isadora är så lugn, tyst och sover typ jämt, medan Lucas är värsta energiknippen. Jag tyckte att Lucas var lugn innan vi fick Isadora, men nu tycker jag inte det längre, inte när jag har Isadora att jämföra med. Igår när vi var på banken så var båda barnen med oss. Vi hade ingen att lämna dom till eftersom dom var sjuka så det fick gå ändå. Isadora satt tyst i babyskyddet hela tiden och tittade på brosan som var hyfsat lugn första halvtimmen. Sen gick Jair ut med Lucas så att jag hann ställa alla frågor som vi hade innan Lucas blev alltför rastlös. Så fort Jair och Lucas gick ut ur rummet, då började Isadora prata högljutt från sitt babyskydd i hörnet på rummet – haha! Hon är så rolig!! Det är nästan jämt så, hon är knäpptyst när brosan är med, men så fort han går, då sätter hon igång och pratar!