5 månaders BVC-besök och vaccinering

I förrigår var det dags för BVC-besök igen och William fick sin andra vaccinationsspruta. Jag hade missat totalt att det var dags för vaccinering så jag var faktiskt inte med den här gången, utan det var bara Victor och William. Det kändes superkonstigt för mig för jag har aldrig missat ett BVC-besök förut och än mindre en vaccinering, men pappa och son klarade ju det galant utan mig.

William fick ingen feber efter denna vaccineringen heller, däremot var han ganska så svullen på benet vid injektionssticket dom första dagarna. Han är faktiskt fortfarande lite röd där. BVC-sköterskan hade sagt till Victor att det skulle vara ömt på benen i ungefär en vecka. Vi har inte märkt några andra biverkningar heller, han var bara lite mera ledsen första kvällen, men det gick över innan vi hann ge honom alvedon 🙂

William hade gått upp ett halvt kilo sedan sist och 6830 gram, men låg kvar på samma längd. Att han inte växt något på längden var inget konstigt enligt BVC, men jag tror mest att det berodde på att mätningen innan var fel. På besöket innan hade vi nämligen ett annat rum än det vi brukar och där förklarade BVC-sköterskan att alla barn alltid blir så långa så att det var något knas med det mätbordet.

Victor berättade att han och BVC-sköterskan pratat lite om mig också. Sist vi var där ordinerade hon att jag skulle träffa en vän minst en gång i veckan. Jag mår bättre sen dess, men det går i vågor. Tack förresten alla ni som kommenterade och brydde er i mitt förra inlägg, det värmer 🙂 Jag får se, jag kanske tar en kontakt med kurator via BVC men jag känner absolut inte att jag behöver några antidepressiva. Idag har jag träffat min vän Antonia och efter det känner jag mig mycket bättre. Jag tror att jag behöver hitta ett sätt att fortsätta umgås med vänner för att hålla ut under resten av pandemin, då kommer jag må bra.