Du kan väl göra ett undantag?

I torsdags var jag på föreläsningen ”Unna dig ett liv utan socker” av Lousie Hafdell som Manifest PR bjudit in mig till. Det var en väldigt intressant föreläsning, men jag har inga som helst planer på att förändra min livsstil. Jag vill inte förändra något och känner att jag inte behöver det heller, däremot lärde jag mig om något annat som är otroligt viktigt som jag skulle dela med mig av. Nämligen hur svårt det är att ta itu med ett sockermissbruk när alla runt omkring kämpar emot, ibland utan att själva veta om det. Det gav mig en helt ny insikt i problemet och det är det som jag vill skriva om i det här inlägget.

”Du kan väl göra ett undantag?”

Jag har själv sagt det. Säkert mer än en gång, men jag kommer aldrig göra det igen efter att ha hört Louises historia. På föreläsningen berättade hon om sin resa där hon från 3 årsålder har haft en ohälsosam relation till socker. Hon har testat alla möjliga dieter, jojobantat och till och med gjort gastric bypass men ändå gått upp i vikt igen efteråt. Alla gånger så har socker varit behoven till hennes återfall och tillslut insåg hon att hon är en sockermissbrukare. Det enda sättet för att hon och hennes kropp ska må bra är att sluta med sockret helt, så det gjorde hon. Idag har hon varit sockerfri med LCHF utan avsteg i 45 månader och mår prima! Det syns inte på Lousie vad hon har gått i genom och jag tror att det kan vara så med många som kommit ur ett sockermissbruk. Det är säkert därför som det är lätt att kläcka ur sig en kommentar som ”Du kan väl göra ett undantag?” eller ”Du som är så smal kan väl ta en kaka?”. Men gör inte det! Äventyra aldrig någons sockerfrihet genom att kommentera eller försöka övertala personen att göra undantag, för du skulle väl inte erbjuda en alkoholist en öl?

Socker är inte dåligt för alla!

Alla människor mår inte dåligt av socker, men enligt Lousie skulle dom flesta skulle må bra av se över sitt sockerintag. Jag håller med. Det finns så mycket dolt socker nuförtiden, det är relativt enkelt att byta ut en del råvaror mot nyttigare alternativ. Jag är ingen socker-människa, jag gillar mer salta saker, men under slutet av graviditeten med Lucas så ersatte jag saknaden efter mögelost med godis. Herregud, det var fullkomligt livsfarligt! Jag har aldrig ätit så mycket godis som jag gjorde då och det dröjde inte länge innan jag var fast. När Lucas föddes så var mitt sockersug så illa att jag faktiskt var tvungen att trappa ner på godiset för jag kunde inte ens sluta tvärt. Det som fick mig att fatta att godiset var behoven var att min vikt var på väg uppåt igen istället för neråt som den ska göra när man ammar. Nu äter jag inte godis längre och det är ganska lätt att avstå för jag får nämligen massvis med finnar så fort jag äter godis.

Louise berättar om hennes sockerdjävul som hon hade på axeln under hela tiden som hon missbrukade socker.

Det är klart man ska unna sig! Man lever bara en gång!

Louise berättade även om hur fraser som ”Det är klart man ska unna sig” och ”Man lever bara en gång” påverkade henne. Hon använde dessa fraser som mantra för att äta ännu mera godis och det var inte svårt att göra det eftersom omgivningen peppade henne med just detta när hon la upp bilder på lördagsgodis. Nu är istället hennes mantra: ”Jag unnar mig hälsa” och ”Jag unnar mig att avstå”. Om ni är intresserade att veta mer så finns Louise på louisehafdell.se eller @antligensockerfri

Efter föreläsning åt jag och några andra bloggare middag tillsammans med Louise på At Park på Elite Park Avenue. Det var fantastiskt god mat! Ja, det godaste jag ätit på länge faktiskt!