Vill inte vara en levande napp…

William sover hur bra som helst på dagen, men nätterna är så svåra. På natten vägrar han nappen och vill bara ligga och tutta på mig hela natten och jag blir snart galen. Jag sover så sjukt dåligt och jag vet inte vad jag ska göra för att få William att sova. Han vaknar till många gånger på natten och då spelar det ingen roll hur försiktigt man försöker få in nappen för han vill inte ha den. Han spottar, skriker och viftar med armarna tills jag ger upp. Den enda gången som han går med på att ta nappen är om jag ammar, tar ut tutten och håller nappen i positionen för bröstet, då tar han den 8 gånger av 10.

Jag och Victor satt senast idag och försökte komma på en bra strategi, men jag tycker det är jobbigt när William skriker för då väcker han ju även Lucas och Isadora. Jag vet inte riktigt hur jag/vi ska göra för att komma ur den här dåliga cirkeln… William blir 6 månader om ett par dagar, men det är väl ändå för tidigt att sluta nattamma? Annars hade det varit ett alternativ.

Jag hade samma problem med Lucas när han var liten, men han tog inte nappen överhuvudtaget så där var jag levande napp även på dagtid (det var JOBBIGT!). Isadora däremot, hon sov exemplariskt nästan hela sin bebistid.

Om det är någon som har ett grymt tips på hur jag kan bryta den här vanan så att jag slipper vara levande napp så får ni gärna dela med er!

Relaterade Inlägg

17 Kommentarer

  1. Cajsa

    Hej! Jag har en son som är några dagar äldre än William (också född på Östra). Han vägrade somna om utan att snutta runt jul och då fick jag tillfälligt sova i ett annat rum för att han inte direkt skulle se mig/känna min doft och då kunde han ibland somna om utan att snutta då hans pappa sjöng och gav nappen. Vilket inte gick om jag var i rummet. Givetvis fick han mat också och de gånger han faktiskt var hungrig kom jag och amma och sedan gick jag till det andra rummet igen. Nu kan vi sova ihop alla och min son är inte längre så intresserad av att amma då mat är ett av hans stora intressen. Vi ska prova välling i natt då han trots att han är stor i maten inte gått upp tillräckligt. Vet inte om vi gjort rätt när vi dela upp oss men annars fick ingen av oss sova så när vi gjorde så fick vi alla tre bättre sömn. Vill inte ge det som ett råd utan bara berätta hur vi gjorde. 🙂

    Svara
    • Emma

      Tack för att du delade med dig om hur ni gjorde Cajsa 🙂 Jag och Victor har pratat om att göra precis så också, men det har inte blivit så pga att William väcker Lucas och Isadora när han skriker och det känns fel att Victor och William ska ta gästrummet i källarn. Vi vill ju att William ska vänja sig vid att sova i sovrummet utan att tutta, inte flytta honom till ett annat rum.

      William är också lite knackig med viktuppgången emellanåt, det var bättre sist, men gångerna innan det så hade han inte gått upp och då frågade jag om det var pga att han inte åt på natten (för då sov han ju så bra på natten). Men då sa BVC-sköterskan att det bara var BRA att han inte åt på natten och att vi absolut inte skulle väcka honom för att äta då. Hon sa att han ska ju ändå vänja sig vid att inte äta på natten så det rådet vi fick var istället att “amma efterrätt” när han egentligen ätit klart. Han skulle alltså äta lite mer vid varje tillfälle på dagen och inte tilläggäta på natten. Jag är ÖVERTYGAD om att din sons knackiga viktuppgång inte beror på nattamning. Det har snarare med åldern att göra för det är ju nu som “amningspuckeln” kommer och dessutom rör sig barnen mer och då blir dom lite långsmalare 🙂 Tycker därför att det du beskriver låter helt normalt och om inte er BVC-sköterska har sagt att ni borde göra något åt det så tycker jag ni ska vänta och se vad som händer till nästa vägning 🙂 Hade han varit hungrig eller mått dåligt så hade ju ätit mer 🙂

      Jag vill inte heller ge råd, men jag vill bara berätta om hur jag gjorde med välling med Lucas 🙂 Jag gav också välling till honom när han gick upp dåligt, men det var inte förrän han blev 1,5 år. Han hade ju stora problem pga sina förstorade halsmandlar och näspolyper och kunde knappt äta någon mat utan att få kväljningar. Jag ville egentligen inte ge välling pga mycket gluten och väldigt lite näringsinnehåll men tillslut blir man ju desperat…! Han drack 2-3 vällingflaskor per natt och flera på dagen också ända tills han fick operation när han var 3 år. Jag undvek välling med Isadora, men om William skulle må som Lucas gjorde så skulle jag inte tveka att ge välling till mitt barn såklart 🙂

      Hur som helst! Tycker det du skrev lät bra och om det inte blir nån bättring till nästa gång barnen ska till sin pappa så kommer jag testa att sova i källarn för jag är dödstrött… orkar inte ha det så här varje natt.

      Svara
  2. Lisa

    Här också haft det så i perioder med mina två första barn, så förstår verkligen känslan. Sen är är man ju såklart ingen napp egentligen, eftersom nappen är ett substitut för bröstet och inte tvärtom. Tyckte det hjälpte lite att tänka på det, att klart bröstet är bäst ❤ Det som jag tyckte hjälpte lite bar att få bebisarna att somna på kvällen utan bröstet, jag la mer dom i sängen medan dom fortfarande var lite vakna. Sen gick ju alla jobbiga perioder över till slut och ersattes av nya 😅 Men det är sjukt jobbigt när just sömnen krånglar 😫

    Svara
  3. Anna

    Tyvärr kan ju det vara en anledning till att bebisen går upp dåligt i vikt, att du slutade sova med honom. På natten är hormonet prolaktin som högst vilket är hormonet som stimulerar mjölkbildningen. Sover man med bebisen utsöndras mer prolaktin vilket ger mer mjölk. Vid 5 månader behöver bebisen fortfarande äta på natten så att börja vänja av med det genom att sova i annat rum då känns tidigt.

    Svara
    • Cajsa

      Jag ammade ju ändå ca 3 ggr per natt så gick ingen nöd på honom. Skulle aldrig nekat mat om han var hungrig. Gick från att han snuttat varje kvart. Så tror ändå han fick i sig endel samt att vikten började gå ner innan och bvc rådde då till gröt vilket han åt på dagarna tillsammans med amning. Men var som sagt därför jag inte sa att det var ett råd utan endast hur vi gjort då det gjorde att vi alla fick sova lite. Sömn var i detta fall väldigt viktigt då jag knappt fungerade på dagarna samt att bebisen sov dåligt också och var grinig trots mycket mat på natten. Alla gör det som funkar bäst för sina familjer och situationer. Inget är rätt eller fel. Nu sover vi tillsamman igen sedan en tid tillbaka men han är mer sugen på vanlig mat än amning när han insåg att det fanns annan mat. Han var intresserad av vår mat tidigt.

      Svara
    • Johanna

      Åh vad härligt med lite momshaming Anna. Helt ärligt, vad ska Cajsa med den kommentaren till tycker du? Gå tillbaka i tiden och göra annorlunda är ju inte ett alternativ så det enda som händer är ju att du ger henne dåligt samvete för att någon annan anser att hon har matat sitt barn för lite (vilket hon såklart inte har). Att bebisar går upp olika mycket i vikt i perioder är HELT normalt. Mitt barn hade gått upp massor vid vissa BVC-besök och jättelite andra gånger. Idag är han en helt normal, frisk och glad treåring som inte har fått några bestående men av att han inte gick upp enligt kurvan när han var fem månader…

      Svara
    • Lina

      Din kommentar är inte jättetrevlig Anna. Hade kanske bara varit bättre om du skrivit en generell kommentar och inte riktat den till någon? Nu känns det ju bara som momshaming, precis som Johanna skrev nedanför. Vi mammor kämpar tillräckligt utan att vi ska behöva pika varandra och påstå att vi gjort det ena eller andra fel. Alla gör det som passar sin familj bäst och alla känner sin bebis bäst.

      Svara
    • M

      Kan man inte förstå att alla barn är olika och att vi föräldrar känner våra egna barn bäst. Helt okej att komma med förslag om de efterfrågas men annars skit i det. Mitt första barn sov i eget rum från 3,5 månad. Han sov bäst då. Vaknade en gång och åt på natten. Gick upp fint i vikt och att han har sovit i eget rum har inte skadat honom på något sätt. Är idag en frisk och glad pojk på 7 år. Andra barnet ville tutta jämt på nattten. Samsov med henne länge och hon hade jätteproblem med att gå upp i vikt. Matade tom på med ersättning men hennes vikt var plan under en lång period som liten. Även hon är en frisk och glad snart 5-årig tjej. Barn är olika. Vad som passar får man prova sig fram till.

      Svara
  4. Sabina

    Klart du kan sluta nattamma om han inte är hungrig! Vår äldsta slutade äta på nätterna runt 2,3/3 mån. Åt vid 21 sov sedan fram till 06. På dagen åt hon 06, 09, 12,15,18 och sista målet vid 21. Tror på att direkt sätta fasta rutiner. Kanske sover han för mycket på dagtid och har svårt att sova ordentligt nattetid?

    Svara
  5. Josephine

    Det är inte alls för tidigt att sluta nattamma! Dom behöver inte mat på natten vid 6 månader. Och vid 8 mån är det inte BRA att äta på natten då det kan störa tillväxten som har gått över på tillväxthormon. (En hel natt utan mat är då kanske 6 timmar. Så man kan inte räkna med 12 timmars sömn när de är så små).
    Problemet de flesta gör från första början är att låta bebisarna somna med bröstet i munnen. Och varje gång de vaknar till förväntar de sig att bröstet ska vara kvar i munnen. Är det inte det så skriker de tills de får bröstet igen. De råd man ger på BVC är att vänja dom vid att somna själva genom att lägga ner dem när de är trötta men fortfarande vakna. Om de vaknar till ge nappen och klappa om och visa att man är där.

    Svara
  6. Therese

    Följer och hoppas det kommer nått bra tips! Jag som skrev en kommentar tidigare idag på ett annat inlägg om min 4-månaders som också börjat sova kasst och vill amma nätterna igenom…

    Svara
  7. Anna

    Jag tror att bebisar bara är som dom är och att man inte kan göra jättemycket åt det. Vissa sover nätterna igenom från jättesmå, andra börjar sova hela nätter efter några år, vissa har stort närhetsbehov och andra har mindre. Det som funkar för andra behöver inte funka för en själv eftersom barn är olika. Jag tror istället man ska följa barnet och inte försöka med olika metoder för att få det att “sova själv” tex. Helt onaturligt för en bebis att sova själv. Kan istället skapa en massa otrygghet som är svår att reparera senare. Däremot kan man ju se till att barnet är ordentligt mätt innan läggdags om problemet är nattätande, men det låter ju mer som att William snuttar för närhet och det kan ju mycket väl vara en fas som går över snart.

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här