• Jag har slutat amma!

    Ja, ni läste rätt, jag har slutat amma! Och jag hoppas verkligen att jag inte har tagit ut glädjen i förskott. Det är nämligen mycket som kan gå fel… Lucas håller ju på att få tänder och just nu är han lite täppt också så om han blir riktigt förkyld så kanske det skiter sig… :-/

    Nu har jag inte ammat på snart 2,5 dygn. Anledningen till att vi bestämde oss för att sluta just nu var för att jag ville det skulle bli spontant. Jag ville inte bestämma ett datum utan jag ville ta det en dag när allt klaffade rätt och helt enkelt passa på. Jag har sen en vecka tillbaka bara ammat på morgonen och då har det bara funnits lite mjölk så Lucas har inte nöjt sig utan sugit på bröstvårtorna tills det har gjort ont. Så jag har vetat att slutet har varit nära ett tag nu.

    Igår vaknade Lucas för morgonen klockan 9.30 och när jag tog upp honom så var han pigg och glad och letade inte efter bröstet så vi gick direkt till köket och gjorde frukost istället. Den dagen fick han två små flaskor med mjölkersättning för att han hade lite svårt att äta, jag tror det berodde på att tänderna gjorde ont. Men han letade inte efter bröstet trots att jag hade urringat.

    På kvällen när jag skulle lägga mig var båda brösten fortfarande mjuka trots att jag inte hade ammat på 1,5 dygn. På morgonen när jag vaknade idag var det däremot andra bullar. Det ena bröstet, det som jag brukade kalla melonen när Lucas var nyfödd, var kanonfullt och ömt med massor av hårda knutar. Det hade till och med läckt lite på mitt nattlinne. Jag har tryckt lite grann på knutarna och då har det sprutat 3 strålar med mjölk utan att jag ens behövde göra handmjölk-rörelsen. Jag har lättat lite på trycket för att jag är väldigt rädd för mjölkstockning, men jag pumpar inte för då kommer det ju bara mer.

    Jag är glad att det verkar som jag kan sluta amma så här. Utan skrik och bråk med Lucas. Jag vill ju ge honom allt som han vill ha så för min del skulle det kännas väldigt bra om han inte visade att han ville amma för då behöver jag inte neka honom. Visst ibland när han har varit lite ledsen och jag har satt honom i mitt knä så har han vänt sig mot bröstet, men då har Jair alltid varit snabb med att ta fram flaskan med mjölkersättning och då har han blivit nöjd. Så har vi gjort sedan vi bestämde att han bara skulle amma en gång per natt och en gång per dag.

    Än så länge känns allt rätt och jag har inget dåligt samvete eller hormoner som spökar. 🙂

  • Så lycklig!

    Jag känner mig så störd idag! Hela dagen har jag gått runt och varit lycklig över min mens. Ingen PMS eller nånting, bara lycka på rosa moln. Mensvärken är precis som vanligt, möjligtvis lite mindre känningar i magen. Jag försöker förstå varför jag är så himla glad för mensen och varje gång jag tänker efter så slutar tankarna med att nu vet jag att jag kan få flera barn när vi är redo. Jag vet att mensen inte är nån garanti, men det känns så. Och jag tänker leva i nuet och tänka så här. När vi ville ha Lucas så tog det inte ens två månader innan jag blev gravid. Jag väljer inte att tänka att jag har lätt för att bli gravid, utan snarare att vi hade tur. Nästa kanske blir mycket svårare. Men jag är iaf lycklig för att kroppen fungerar!!!!!

  • Äntligen mens!!!!!

    Jag trodde aldrig att jag skulle hamna i den här sitsen att jag kunde bli så glad för lite blod! Hahaha!!! Den enda gången i mitt liv som jag har längtat efter min mens var när jag var 12 och min bästis hade fått sin allra första mens, ja, då längtade jag också efter att få bli kvinna 🙂 Men sen dess så har jag aldrig längtat efter den. Nu idag, när de hade gått 1 år och 1,5 månad så kom den ÄNTLIGEN tillbaka! Jag ser det som ett tecken på att kroppen är ok. Vi har PCOS i familjen som gör att man inte får nån mens och därför har väldigt svårt att bli gravid. PCOS är ärftligt och är en sjukdom som kan uppkomma när som helst och som aldrig försvinner. Därför har jag alltid känt mig lite orolig nu när det dröjde så otroligt länge för mensen att komma tillbaka. Men nu när vi har slutat nattamma så kommer den tillbaka 🙂 Jag känner mig öm i magen, svullen, tjock men otroligt lycklig!!!!!

    20140425-131719.jpg

  • Tips på babyskydd till 1 åring

    Innan vi åkte hit så oroade jag mig väldigt mycket för det här med bilstol. Jag ville absolut att Lucas skulle sitta så säkert som möjligt, men frågan var hur vi skulle få med en tung bilstol på vår resa också. Vi hade som alternativ att försöka ta med den som handbagage, men när vi kom till babyproffsen för att kolla vilken bilstol vi skulle ha så insåg vi att dom var extremt otympliga! Då började vi fundera på om vi ändå skulle försöka skicka den som en incheckad väska. Men då kom vi till nästa bekymmer, hur sjutton ska man lära sig att snabbt montera en bilstol i en taxi?! Alla dom som fanns på Babyproffsen var enligt personalen svåra att montera för nån som är ovan. Dom rekommenderade mig att ta med babyskyddet vi har och använda det.

    Vi har Akta Graco babyskydd. Vi har även ett annat som är kvar i Sverige, men jag kommer inte ihåg namnet på det. Jag är väldigt nöjd med att vi tog med vår Akta Graco hit och inte det andra. Det andra hade mindre plats kvar ovanför huvudet och det var svårt att få säkerhetsbältet att räcka runt det i många bilar. Här har vi haft trubbel med säkerhetsbältet bara en enda gång. I den bilen var alla säkerhetsbälten bak superkorta.

    Helst ska man ju byta babyskyddet mot en riktig bilstol så fort barnet kan sitta eftersom det är mycket säkrare. Men babyskydd skyddar fortfarande tills barnet väger 13 kg eller huvudet sticker upp ovanför kanten. Jag tänkte visa er hur Lucas sitter i babyskyddet nu när han är 1 år och 1 månad. Det kanske är nån av er andra därute som undrar om det går att använda ett babyskydd till ett barn över 1 år på utlandsresan 🙂

    Som ni ser är det fortfarande en bra bit kvar tills Lucas huvud börjar sticka upp över kanten. Vad det gäller fötterna så sticker dom ut om han sträcker på dom, men det gör den inte osäker att använda. Vad det gäller bredden så har han fortfarande plats för axlarna och han tycker om att sitta i sitt babyskydd. Mitt tips till er som ska köpa babyskydd är att välja ett babyskydd som har mycket plats ovanför huvudet, helst inte så smalt för axlarna (jag har hört att Brios är smalt för axlarna) och ett där säkerhetsbältet lätt räcker i dom flesta bilarna både i fram och baksäte. Jag tror de är bra att välja ett känt märke, då är det nog större chans att dom har gjort förbättringar på sitt babyskydd genom åren 🙂

    Vi kommer lämna kvar vårt babyskydd här så att vi kan använda det när vi kommer hit med nästa bebbe 🙂

    20140423-145601.jpg

  • Sovit hela natten! (Sluta nattamma)

    Inatt sov Lucas hela natten utan att vakna en enda gång!!!! Han somnade sent, klockan var 22.56 när han äntligen ville sova!! Det är nog som ni säger. Vi måste väcka honom på morgonen, MEN han har ett hemskt morgonhumör! Om man väcker honom för tidigt så kan han vara superkinkig i en timme, ibland mer.

    Hur som helst så sov han hela natten och vaknade först 6.34, alltså 7,5 timme i streck! Rekord hittills! Jag ammade och då blev han superpigg och skulle ner på golvet och leka. Jag låg och drog mig i sängen. Jag var supertrött efter att vi hade varit uppe och tittat på en favorit-serie till klockan 01.00 🙂 men efter en stund så gjorde jag iordning mig för att gå upp och äta frukost. När jag var färdig så började Lucas med sitt värsta morgonhumör. Skrek på golvet när han lekte och skrek i famnen och försökte slå mig och kasta sig bakåt. Jag började gunga honom lite i famnen och då sjöng han direkt sin sovsång och blundade. Antar att 7,5 timmes sömn inte är tillräckligt för en liten skrutt 🙂 klockan 8 sov han igen och vaknade inte förrän 11.30. Känns väl så där för jag antar att han kommer bli svårsövd ikväll. Jag ska försöka trötta ut honom med massa babysim nu på förmiddagen så att han sover sin tupplur tidigt, kanske kan vi rädda kvällen då 🙂 För oss så känns det inte superviktigt att han somnar tidigt och vaknar tidigt så länge han mår bra. Men jag önskar ändå att hans rutin kunde vara att gå och lägga sig klockan 21 och vakna klockan 9.00. Det hade jag tyckt var lagom.

    Något som är helt säkert är att Lucas har sovit så mycket bättre sen när jag slutade med nattamningen. Både den här gången och när vi gjorde det när han var 8 månader. Nästa barn kommer jag sluta med nattamningen mycket tidigare. Jag kommer inte ihåg när man kan sluta men jag har för mig att det är vid 4 månaders ålder eller är det kanske 6 månader?

    20140415-111827.jpg

  • Sluta nattamma – natt 6 & 7

    Ni har ju fått höra i detalj hur dom första sluta nattamma nätterna har varit. Det blir tjatigt om jag ska beskriva alla nätter så här detaljerat så jag därför kommer jag berätta lite mer kortfattat i fortsättningen. Dom två senaste nätterna har han somnat runt 22-tiden och då ha vi haft bättre koll på hans tuppluren så att han inte skulle sova för mycket. Istället för att sova två tupplurar som vi har låtit honom göra tidigare så ha vi nu bara låtit honom sova en på cirka 30 – 60 min och alltid innan klockan 15.00.

    Natt 6 vaknade han två gånger men var relativt lättsövd, den ena gången tog det en halvtimme för honom att somna om, alltså ändå helt ok. Båda nätterna sov han 6 timmar i streck utan att vakna en enda gång! Natt 7, igår, var han till och med så lättsövd när han vaknade att min kille trodde att Lucas hade sovit hela natten trots att det var han som fick göra så att Lucas skulle somna om!!!!! Natt kr vaknade Lucas bara en gång och ja, jag tror han somnade om på mindre än tre minuter!!!

    Det är en enorm skillnad trots att det bara har gått en vecka! På mindre barn tar det oftast bara ett par nätter, men vi har ju haft dom här vanorna mer eller mindre hela hans liv. Klart att det är svårare att ändra på dom då. Jag ammar fortfarande två gånger per dag, en gång på morgonen och en gång på kvällen. Men det känns inte som det förvirrar honom. Han accepterar och har slutat leta efter brösten, men det tar fortfarande längre tid för honom att somna om med mig på natten. Jag tror att det är som ni säger, han förknippar mamma med mat/bröst. Men jag tycker att det känns jobbigt att sluta med amningen direkt nu. Det känns som att det är väldigt jobbigt psykiskt för mig och jag måste ta babysteps för att klara det. Just nu känns det som jag vill vänta lite till.

    Men det kanske inte blir så jobbigt att sluta som jag har trott. Lucas letar ju inte efter brösten längre, bara ibland när jag har väldigt urringat och han är hungrig eller trött och jag sätter mig i den positionen med honom i knät. Men annars gör han inte det. Så på morgonen när Jair tar upp honom till vår säng så letar han inte efter brösten förrän jag tar av mig t-shirten som jag lånat från Jair. Det känns alltså inte så svårt att hoppa över morgonamningen och kvällsamningen känns också enkel att hoppa över. Dessutom vet jag nu med hundra procent säkerhet att jag inte har mycket mjölk kvar. När jag försökte sluta förra gången så blev ju brösten kanonfulla och jag fick pumpa. Nu blir dom knappt halvfulla varken till kvällen eller på morgonen. Det rinner ibland till en gång på dagen fortfarande men det läcker inte. Men ja, det finns mjölk, men inte så mycket. Jag tror inte jag kommer behöva vara orolig för mjölkstockning 🙂

    Innan vi slutar med amningen helt och hållet så vill jag se att Lucas är trygg med den här rutinen även när vi åker hem till Jairs familj igen så det får bli nån gång efter påsk eller framöver. Jag behöver förbereda mig mentalt först 🙂

  • Sluta nattamma – natt 4

    Den här natten var tyvärr inget framsteg alls. Första natten vaknade han 3 ggr, dom andra två nätterna har han vaknat 1 gång, men inatt vaknade han 2 gånger och hade supersvårt att somna om. Egentligen kanske det är fel på ett sätt att räkna alla gånger han har vaknat, många av gångerna har ju varit morgon egentligen, men jag räknar det ändå eftersom han har vaknat från sin nattsömn och velat somna om kort därefter.

    Inatt fick vi iaf skrutten att somna lite tidigare än dom senaste två nätterna. Den här gången hade han sovit sin tupplur lite tidigare. Jag kommer inte ihåg säkert, men jag tror att han vaknade nån gång vid 16.30. Jag tror vi ska försöka med att han sover sin tupplur innan klockan 15, som nån tipsade om, så det blir nog en liten promenad med vagnen vid klockan 13.30 eller kanske gung i hängmattan 🙂

    Hur som helst så somnade han för natten 22.30, två timmar senare 02.32 vaknade han. Han hade krypit runt i sängen och jag är osäker på hur länge han hade varit vaken men jag tror inte han hade varit vaken så länge för jag är ganska lättväckt. För att få lilleman att somna om krävdes det 2 långa timmar. Jobbigt! Men jag tyckte inte det var nån idé att väcka Jair för att han skulle ta Lucas bara 30 min så jag körde på direkt. Det var ändå inte så jobbigt som man kan tro, Lucas var inte ledsen så mycket som han var den timmen iförrigårnatt. När jag la ner honom i sängen skrek han och sparkade och slogs, men i min famn blev han helt lugn. Tillslut satte jag mig på madrassen på golvet med honom i upprätt position i min famn. Jag kliade honom i håret och på ryggen, mycket lättare än att buffa i rumpan i flera timmar. Han gillade det så jag pallrade upp några kuddar mot väggen och en mot sängkanten som jag kunde vila huvudet på. Första gången jag gjorde det här så somnade han nästan men när han försökte vända sig så vaknade han och blev superarg så då fick jag stå upp med honom en stund och sen kunde jag försöka igen. Sista gången jag provade somnade både han och jag. Jag vaknade till efter en liten stund och då la jag ner honom på madrassen och la mig i den stora sängen med Jair. Då var klockan 04.30.

    Jag har slutat gunga Lucas när han ska sova som jag jämte gjorde innan. Minns ni det? Jag la upp en video på det en gång. Jag fick väldigt ont i knäna och ryggen när vi höll på så varje natt, men det var väldigt effektivt. Nu låter jag det ta tid hellre än att utsätta mina knän mera…

    Bara två timmar senare vaknade skrutt igen! Helt otroligt! Då var klockan 06.37. Men då är det ju i praktiken morgon även om jag såg på Lucas att han behövde sova mer. Efter klockan 6 tycker jag iaf att det är ok för morgonamningen så jag ammade. Som vanligt lät jag inte Lucas somna vid bröstet även om jag var sjuuuuuuuukt trött. När han hade ammat färdigt tog jag på mig en t-shirt och la Lucas så att hans huvud var nära mitt och inte nära mina bröst. Både jag och Lucas somnade. Jag har egentligen ingen aning vilken tid, men det kändes som det inte tog så lång tid. Jag gissar att klockan var 07.10. Den här gången sov han 3 timmar och vaknade igen 10.10. Då blev det gröt direkt.

    Idag är jag supertrött så jag kommer kanske behöva ta en liten tupplur, vi får väl se. Eller åtminstone så kommer jag nog behöva lägga mig tidigt iaf!

    20140411-114122.jpg

  • Recept på hur man slutar nattamma

    Jag tänkte publicera det här mailet från en av er läsare som jag berättade om. Mailet beskriver hur dom gjorde för att sluta amma och jag tyckte det kändes ungefär som ett recept som bara är att följa. Mailet var väldigt peppande och gjorde att jag började tro på mig själv att jag klarar av och är redo att sluta med nattamningen. Jag tror det här mailet kan hjälpa många fler och eftersom jag fick Ja på att publicera det på bloggen så kommer det här nu:

    Hej Emma,

    Jag berättar gladeligen hur vi gjorde då vi slutade med amningen, har länge tänkt att jag ska skicka ett mail till dig och berätta. Jag hittade till din blogg då jag googlade på ” sluta med nattamning” 🙂

    Kan börja med att berätta att vår son aldrig haft napp eller sugit på tummen/haft någon snutte och han har totalvägrat nappflaska. Det har bara varit jag som gäller för honom, han har alltid fått somna vid bröstet och det har varit enda sättet att natta honom på. Vi började samsova med vår son då han var runt 5 månader och då var det ju sååå himla bekvämt att liggamma och det var då nätterna snabbt blev ohållbara tillslut. K (vår son) låg och snuttade på mig hela nätterna och han vaknade ofta som om han hade tappat sin napp. Sjävklart var det ju lättast att bara amma så somnade han om på bara någon minut men min sömn blev otroligt upphackad och jag blev bara tröttare och tröttare. Han kunde väcka mig för att amma upp till 6-8 gånger per natt. Så till julledigheten skulle jag och min man försöka sluta med nattamningen. Tyvärr blev både min man och K magsjuka och förkylda så då de väl var friska så hade vi bara kvar 3-4 dagar kvar av ledigheten som vi kunde försöka ta bort nattamningen på. Vi ville absolut inte försöka med någon skrikmetod utan vi skulle göra allt för att inte K skulle gråta alls. För att kortfatta det så gick det åt h*lvete! K grät och skrek då han inte fick amma och jag klarade inte av att se han så ledsen. Så vi fortsatte precis som vanligt. Då ammade jag hela nätterna, på morgonen, alla hans mellanmål och på kvällen. Jag tänkte att jag måste försöka med en annan taktik och kom på att jag ska sluta amma på dagen till att börja med. Det var inte heller helt lätt men jag hade mer ork och tålamod på dagarna så jag lyckades få bort all amning på dagen förutom förmiddagsamningen som han alltid somnat till.

    Efter ett tag kände jag mig redo att ta bort förmiddagsamningen också och ganska snabbt kunde jag se att han åt med bättre aptit än vanligt (han har aldrig varit matglad). Han började även sova bättre på nätterna och jag tror det hängde ihop med att han åt bättre på dagarna och var kanske inte lika hungrig på nätterna. Nu vaknade han 2-3 gånger per natt. Sen blev han superförkyld och allt var som bortblåst. Tillbaks på ruta ett igen. Min man började bli frustrerad och tyckte att det var jobbigt att han inte ”dög” så han bestämde sig för att han skulle börja natta K så att han skulle vänja sig av vid att somna vid bröstet. Vi har alltid haft nattningsrutiner men nu försökte vi göra dem ännu tydligare för att K skulle känna på sig att nu är det dags att sova 🙂 Min man fick göra alla nattningsrutiner och det gick bra men då det var dags för att somna så grät K i säkert en timma innan han kunde somna. Det blev mycket vaggande och vyssande för min man men efter ca en vecka så kunde min man natta K utan problem. Tyvärr fortsatte nätterna med konstant amning och jag blev mer och mer motiverad att sluta med den. Så tillslut bestämde jag mig för att göra ett försök till. Jag kommer ihåg att jag haft en riktig mardrömsnatt natten innan och jag kände mig smått förkyld. Jag var så nära på att skita i det för det inte var några ”bra förutsättningar” men då tänkte jag istället att det finns INGA bra förutsättningar för att sluta med nattamningen så jag körde på. Den natten var jag vaken mellan 00.45 och 03.45. Jag ville såklart inte att K skulle gråta så jag försökte med allt för att undvika det. Till en början somnade han om i min famn efter 20 min men då jag skulle lägga ner honom så vaknade han på en gång och grät. Tillslut var jag så trött och hade så ont i ryggen av allt bärande att jag satte mig i sängen med honom i famnen och han blev ju helt galen. Jag insåg att det här kommer inte gå utan gråt och skrik. Självklart kommer han inte ge upp amningen utan en fight då det är det mysigaste och bästa han vet. Så här kommer det lite mer kortfattat hur vi fick bort nattamningen

    * Då vi ville lära K att somna om själv då han vaknar om natten och inte byta en dålig vana till en annan så hade vi noll tolerans till mat på natten 05.30 sa vi att det var ok för honom att få mat. Vi slutade även att bära runt på honom utan lät honom ligga bredvid oss, vi sjöng och klappade honom på ryggen. Det blev självklart stora protester. Blev det för mycket så tog vi upp han i famnen tills han lugnat sig lite. Det var hjärtskärande att höra honom gråta och skrika och jag var nära att börja gråta själv många gånger men jag försökte tänka så att han kommer må så mycket bättre då han inte är så beroende av amningen. Hur orkar man lyssna på gråt och skrik i kanske flera timmar? ÖRONPROPPAR!! Jag hade aldrig orkat om jag inte hade mina älskade öronproppar. Dem tar ”udden” av skriket och gråten så att man orkar. Vi erbjöd alltid K vatten.

    * För oss var det jätteviktigt att vi var överens om vem som skulle ta hand om K när han vaknade och hur det skulle gå till för annars tog tröttheten över och det blev bara stökigt och lätt tjaffs mellan oss. Vi gjorde så att vi delade på natten i två delar. T.ex. hade jag ansvaret mellan 19.30 då vi vill att K ska sova för natten till kl 03.00 och sedan andra halvan var min mans tur. Vi är bortskämda med att ha ett gästrum där den som inte hade ansvar fick sova utan att bli störd (med öronproppar).

    * Inställningen är extremt viktigt, jag hade hela tiden en inställning i stilen med ”det här kommer bli sjuuuukt jobbigt men jag ska klara det” Jag ställde verkligen in mig på att jag kommer vara extremt trött under den här perioden och att det kommer va jättejobbigt att se mitt hjärta så ledsen. Jag kunde inte förvänta mig något annat. Då jag hade lyckats hålla ut i 3 dagar så blev det otroligt motiverande för att fortsätta, jag tänkte hela tiden att annars är allt mitt jobb bortkastat och jag måste ändå bara gå igenom det en gång till någon gång om jag ger upp nu.

    * Vi kände oss tryggare med att neka K mat om han var proppmätt då han gick och la sig. Innan vi tog bort kvällsamningen så gjorde vi det väldigt tydligt för K att han fick amma i vardagsrummet med lampa tänd och TVn på bara för att det ska vara tydligt för honom att han inte ska somna vid bröstet. Efter mycket jobb och trugande lyckades vi att få K att dricka välling och ta nappflaska och då kunde vi även ta bort kvällsamningen och min man fick ge honom lite välling efter att han fått gröt.

    * Såhär ser våra nattrutiner ut, de är absolut inte skriva i sten utan är vi bortbjudna eller så försöker vi bara efterlikna rutinerna vi har hemma så bra det går. Dock försökte vi ”stanna hemma” första 1-2 veckorna bara för att det skulle bli en jobbig omställning för oss alla.

    ca 18.45 får K gröt
    ca 19.00 K får pyjamas och ny blöja
    ca 19.10 K får välling av min man i soffan
    ca 19.20 K borstar tänderna
    ca 19.25 Min man går upp och läser bok för K tills han blir sömnig
    ca 19.40 K har somnat bredvid min man och han lägger över honom i sin spjälsäng

    Tillslut hade vi bara morgonamningen kvar och jag fortsatte gärna att amma på morgonen i alla fall minst till att han blev 1 år. Men som över en natt blev han supermedveten och tyckte själv att han skulle amma titt som tätt på dagen. Jag tyckte det var jättekonstigt eftersom vi hade tagit bort amningen på dagen för ganska länge sen. Självklart fick han inte amma på dagen men han var förbannad och slet i min tröja för att få amma. Jag var tvungen att gå med tröjor som gick ända upp till halsen för annars blev det som en trigger för honom att han skulle amma. För mig blev det ganska jobbigt då han fick sina amningsutbrott oavsett var vi var någonstans och att gå på babysimmet blev en plåga då han skulle slita av mig bikinitoppen. I ca 2 veckor hade vi det såhär tills jag tog beslutet att sluta amma helt. Jag hade bestämt dagen innan att ”imorgon förmiddag är sista amningsstunden” och så blev det…Vi la oss ner i sängen inför förmiddagsluren och liggammade tills han somnade. Jag skulle ljuga om jag inte sa att det var otroligt sorgligt och det blev så påtagligt att det var sista gången samtidigt som det var ett fint avslut. Dagarna efter velade jag fram och tillbaka om jag hade gjort rätt eller inte, fick dåligt samvete att jag gjort det här valet åt honom osv. Det är ju ett speciellt band mellan han och mig som försvann men vi har fortfarande mysiga stunder tillsammans 🙂

    Ett tips är att skriva upp när han vaknar och somnar på natten då ni väl har bestämt er för att ta bort amningen, då kan man lätt se att man gör framsteg fast man själv inte märker någon skillnad. Man märker snart skillnad på hur lång tid de tar på sig att somna om och att de vaknar allt mer sällan. För oss tog det 2 veckor innan man kunde se en markant skillnad och ca 1 månad innan han sov igenom hela natten oftare än att han vaknade på natten. Jag får ÄNTLIGEN sova!! Jag är även otroligt glad över att Ks matlust har totalt förändras sen vi slutade med nattamningen och amningen helt, han har som sagt aldrig varit matglad men nu älskar han mat och vill mer än gärna testa nya saker 🙂

    Oj vad långt och rörigt allt blev men jag hoppas verkligen att du kanske har fått ett tips eller två på hur man kan sluta med amningen. Jag önskar dig/er ett stort lycka till och kom ihåg att det är inte konstigt att tvivla på sig själv men jag tycker inte att du behöver det för du verkar vara en jättefin mamma till Lucas!!

    Du får gärna maila igen om du har några frågor 🙂

    Stor kram!