Syskonkärlek

Jag skulle vilja hävda att syskonkärlek är bland det finaste och jobbigaste en mamma kan uppleva. I ena stunden är barnen hur söta och gulliga som helst mot varandra, dom leker med varandra, hjälper varandra och kramas. Det är ju sååååå underbart när dom kramas, mammahjärtat smälter!! Men i nästa stund är det slagsmål och den lilla har plötsligt tagit till huggtänderna och BITIT stora! Aj, aj, aj, mammahjärtat går sönder.

När Isadora var liten var det aldrig några bråk. Lucas var världens bästa storebror, alltid så försiktig med sin lillasyster. Jag minns att jag var orolig under graviditeten med Isadora eftersom jag hade varit riktigt tuff mot min två år yngre lillebror när han kom. På julafton brukar min brorsa ta upp olika incidenter som hänt när vi var små och mamma brukar påminna om att han fick ha hjälm när han hade lärt sig sitta eftersom jag var på honom jämt. Jag låter som en hemsk storasyster. Det måste varit jättejobbigt för mamma… Tur att Lucas aldrig slog Isadora när hon var bebis för jag hade tyckt att det var jättejobbigt!

Nu, 3 år senare, har barnen blivit till katt och råtta där Isadora är katten som både bits och rivs. Stackars Lucas! Han har börjat försvara sig vilket gör att dom rycker ihop titt som tätt. Jag vet att det är helt normalt att syskon slåss, men jag tycker det är väldigt frustrerande. Jag vill ju helst att dom ska vara gulliga mot varandra jämt…. Jag funderar på om det är någon kritisk ålder som gör att det är extra mycket bråk just nu? Isadora är ju 3 år och det brukar ju kallas för trotsåldern, kan det bidra? Men det är inte Isadora som startar alla bråk, Lucas kan vara en riktig retsticka han också 😛

org_dsc03013
org_dsc03004

Dessa två bilder betyder väldigt mycket för mig. Jag tycker barnens kärlek lyser igenom, dom ser nästan ut som ett kärlekspar! Det ligger mer känslor bakom bilderna än vad man kan tro och det kommer ni förstå när ni får höra vad som hände precis innan. Jag hade nämligen uttryckt mig lite dumt till Lucas en stund innan bilden skulle tas så han var besviken på mig vilket syntes på dom första bilderna (han ville ändå vara med på bild), men när Isadora kramade honom kunde han inte låta bli att le. Han fullkomligt smälte! Även om barnen kivas mycket så upplever jag att dom har ett väldigt starkt band till varandra. Jag hoppas att det kommer hålla i sig hela livet!

Är det någon som känner igen sig eller finns det kanske fler som har syskon som slåss hemma?

Relaterade Inlägg

3 Kommentarer

  1. Kickii

    Japp 🙋🏽‍♀️ Mina döttrar är 2,5 år och 6 år. Dom ryker ihop mer än dom är sams. Alltid nån som retas, nån som vill leka när den andre inte vill osv osv.

    Svara
  2. M

    Mina pojkar 3 år och 5 år ryker ihop nästan dagligen och det varierar vem som startar. Nästa stund kan dom vara världens gulligaste mot varandra. Bråken hör till och är en del i utvecklingen även om det gör ont i en när dom inte är sams.

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här