Stor skillnad!

Jag såg att några av er kommenterade att jag kanske fått en förlossningsdepression. Jag vet inte exakt vad som klassas som en förlossningsdepression, för om det är att man blir deppig efter att man fött barn så är jag definitivt deppig nu och jag har ju fött barn, men jag är ganska säker på varför jag är deppig och vad som skulle göra skillnad för mig, även om jag har svårt att se det när jag är som mest ledsen. Victor har verkligen försökt att stötta mig på alla sätt och vis under veckan, men jag behöver komma ut bland folk för att må bra.

Hej igen! Tack alla fina ni som har kommenterat och stöttat mig på olika sätt efter mitt förra inlägg. Ni anar inte hur mycket det betyder. Jag har verkligen inte mått bra den här veckan. Jag har gråtit mer eller mindre varje dag förutom nu i helgen. Jag vet inte varför jag är ledsen, men samtidigt så vet jag varför. Jag har blivit deppig vid liknande tillfällen när jag varit hemma länge pga att barnen varit sjuka och då har jag också tappat modet eller hur man nu ska förklara. Men då har jag ändå kunnat komma hemifrån ibland ändå. Det är tuffare nu när ingen egentligen ska ses.

Efter att ha gråtit konstant nästan hela fredagen försökte jag återigen att ta tag i mig själv på lördagen. Jag gick upp i tid och duschade och sminkade mig. Victor lämnade barnen till deras pappa och när han kom hem sa han att vi skulle gå ut en promenad. “Okej”, svarade jag. Jag såg att Victor packade in barnvagnen i bilen så jag frågade var vi skulle. Han svarade “Skatås” som är ett jättefint promenadstråk. Vi körde iväg och under tiden så kollade jag på julklappar till Isadora. När jag kikade ut genom fönstret såg jag att vi svängde in på Veronicas gata.
– Men det här är ju Veronicas gata, sa jag
– Ja, det är det, sa Victor.
– Okej… sa jag lite tveksamt.

Mycket riktigt svängde han in på hennes garageuppfart. Såååå lycklig jag blev. Fina fina Veronica stod vid dörren och väntade på oss med varsitt glas bubbel och gott fika. Min underbara fina vän! Jag är så tacksam! Veronica hade hört av sig till Victor och samordnat detta för min skull. Hon förstod att jag hade det jobbigt och ville hjälpa mig. Jag är så glad och tacksam för att jag har vänner som hon!

Vi gick till ett supermysig ställe som jag aldrig varit förut, Bertilssons stuga, där vi åt Gulaschsoppa och fikade. Efter det blev det en liten kort promenad innan vi åkte tillbaka hem och hade glöggmys med grannarna utomhus i deras trädgård. Så så himla värdefullt.

När solen hade gått ner och vi var för frusna för att sitta ute längre så gick vi hem och lagade den godaste middagen.

Idag mår jag så himla mycket bättre och känner mig påfylld med ny energi. Idag orkade jag till och med fortsätta med Isadoras dockskåp så nu är det snart klart 🙂

Så här såg det ut innan jag hade klippt klart. Nu har jag klippt till dom två översta tapetbitarna så det är bara att limma på. Men först måste jag fixa mer tapet 🙂

Relaterade Inlägg

2 Kommentarer

  1. S

    Tror förlossningsdepression är om man blir deprimerad inom ett år efter barnets födelse, ev kortare. Behöver inte vara kopplat till förlossningen. Jag diagnostiserades med förlossningsdepression med mitt andra barn. Bröt ut efter att vi varit isolerade en vecka typ med förkylda barn, yngsta var 2 månader då tror jag. Var utmattad, gick liksom in i väggen på något sätt. Tror man löper ökad risk för depression pga alla hormoner efter förlossning och sådär, kanske därför man har en särskild diagnos… Fick gå regelbundet hos bvcpsykolog ca 6 månader och har haft kontakt då och då flera år efter det, hjälpte mig enormt mycket! Så värdefullt att ta hjälp i tid ❤️

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här