Smärtsamma minnen

Ni vet hur minnen kan etsa sig fast i olika saker, platser och årstider? Så är det för mig med regn och blåst på hösten och idag är det en sån dag. Det är dagar som denna som jag är lite extra tacksam över att vara hemma och inte behöva gå ut. Dagar som denna tar mig ofta tillbaka till en dålig period i mitt liv. Känslan av det minnet har etsat sig fast. Jag minns hur regnet öste ner, känslan av att bli blöt ända in på skinnet, mörket och smärtan. Jag minns hur jag kikade in genom fönsterna i ett radhusområde som jag gick förbi och tänkte att jag ville ha just det som den familjen har. Jag önskade mig trygghet och en axel att luta mig emot när saker kändes svårt, istället bar jag hela världen på mina axlar och det var tufft.

Därför känner jag mig extra tacksam över att sitta här inne i värmen i vårt fina hus med barnen och veta att om ett par timmar kommer vår klippa hem. Min fina man som lovat mig att jag aldrig mer kommer vara ensam, att inget problem är för stort för oss att lösa, han som är min trygga axel att luta sig emot när det blåser och som alltid finns där för barnen – vad det än gäller! Jag har fått allt jag nånsin önskat mig, både för mig själv och för mina barn. Jag är så evigt tacksam för allt i mitt liv som har lett mig hit. Det var värt all smärta!