Okategoriserade

Regeringens fel att fler småbarnsmammor blir utbrända

Regeringens fel att fler småbarnsmammor blir utbrända

Det finns en grej som jag har grubblat mycket på nu det sista och som gör mig väldigt irriterad. Nästan lite för irriterad för att ens klara av att skriva om det, men jag kan ju inte påverka situationen om jag fortsätter stoppa huvudet i sanden så nu tänker jag säga vad jag tycker.

Jag blir förbannad varje gång jag hör ordet ”jämställdhet” och ihop med ”familj”. Det rimmar lika illa som religion och politik, gör för ingen familj är den andra lik. Nu pratar jag inte om vanliga hushållssysslor utan jag pratar om vem som ska ha hand om barnen. I en perfekt värld hade det gått finfint att dela upp ansvaret 50/50, men nu är inte alla människor likadana så för både barn och föräldrars skull så måste dom vuxna själva komma överens om hur fördelningen ska se ut. Man kan inte komma utifrån och säga ”så här ska ni göra, det blir bäst för alla då” för det blir det inte. Vi är så olika som människor och vi har olika prioriteringar här i livet.

Foto: Fotad av Jennie

Samhället och regeringen pressar mammor att dom ska komma tillbaka till jobbet så fort som möjligt efter att dom fått barn. Man har ungefär ett år på sig sen får man vinka hejdå till sitt gråtande barn vare sig man VILL eller INTE! Regeringen har på flera sätt försvårat livet för mammor som vill vara hemma med sina barn, t.ex. tog dom bort vårdnadsbidraget och låste ytterligare 30 dagar till vardera förälder. Dessutom har vi ju det ständiga hotet om att förlora vår SGI, alltså den sjukpenninggrundande inkomsten som ska skyddas genom att ta ut minst 5 dagar i veckan så fort barnet har fyllt 1 år. Detta handlar enbart om att jaga tillbaka föräldrar till jobbet igen och då skulle samhället bli mer jämställt?! Ja och så har vi argumentet om mammans pension också och det håller verkligen inte! Om regeringen nu hade varit så måna om våra pensioner så hade dom kunnat se till att en del av vårdbidraget användes till det istället för att ta bort det helt.

Det som gör mig allra mest arg är att arbetande småbarnsmammor blir utbrända i allt större utsträckning för att dom inte räcker till. Visst, lever man i ett superjämställt förhållande där lika mycket ansvar kring barnet vilar på mannen så kanske man inte går och bränner ut sig, men ofta är det inte så för det beror på vilka roller vi har i familjen, hur vi är uppvuxna samt vilka personlighetsdrag vi har. Det går inte tvinga fram sådana förändringar genom ett regeringsbeslut! Nu får vi smaka på konsekvenserna av detta. Statistiken har redan talat sitt tydliga språk och andelen sjukskrivna är överrepresentativt kvinnor: Sexdubbelt skjuksrivna sen 2010

Till och med Försäkringskassan har kommit fram till att det förekommer en ökad risk för utbrändhet bland småbarnsmammor, vilket än en gång tyder på att regeringen har tabbat sig rejält med sina jämställdhetsfrågor – för hur jämställt är det egentligen att så många kvinnor är sjukskrivna och är det inte något fel när siffran bland sjukskrivna kvinnor ökar drastiskt?!

Försäkringskassan 2014: I en nyligen publicerad rapport om kvinnors sjukfrånvaro i samband med barns födelse framkom att kvinnor, redan före graviditeten, har en överrisk för att påbörja sjukfall jämfört med män (Försäkringskassan 2013b). Risken för att påbörja sjukfall förblir i stort oförändrad efter första barnets födelse men ökar betydligt cirka två år efter andra barnets födelse. Tidpunkten för riskökningen sammanfaller med tidpunkten då båda föräldrarna vanligtvis återgår i arbete efter föräldraledigheten och den dubbla arbetsbördan i familjen är som störst. Rapporten visar även att risken för att påbörja sjuk- fall är högre för kvinnor, jämfört med män, i de fall båda föräldrarna arbetar i samma utsträckning och kvinnorna tar huvudansvaret för arbetet i hemmet.
 
Foto: Fotad av Jennie

Jag är inte förvånad. Det är klart som f*n att inte alla passar in i samma arbetarmodell. Jag tror att dom flesta mammor som läser detta kan hålla med om att det är nästan ”mission impossible” att prestera på topp på jobbet när man har sjuka barn hemma även om pappan vabbar. Jag minns i alla fall många vakna nätter där Lucas grät och grät och bara ville ha mig. Dagen efter gick jag till jobbet trots att jag bara sovit 3-4 timmar eftersom man ju ska DELA PÅ VABBEN! Ännu ett ”tvång” som är helt befängt. Varje familj måste få avgöra vad som är bäst utifrån sin egna situation. Det behöver inte vara ett jämställt beslut för föräldrarnas hälsa ska inte förbises på det viset som i mitt exempel.

Om jag skulle få chansen att säga något till regeringen så skulle det vara: SLUTA omyndigförklara oss föräldrar! Vi är kapabla att själva ta dom bästa besluten för oss. Ni har misslyckats med det.

Ja, jag är arg…. och säg inte att jag inte ska klaga på den fina föräldraförsäkringen för det gör jag inte. Jag klagar på att den hela tiden försämras pga av ”jämställdheten”. Och återigen är jag inte arg för att det finns pappor som vill vara pappalediga – jag är arg för att det finns människor som tror att dom vet bättre än familjerna själva. Läs gärna vad jag tyckte när det blev 90 pappadagar genom att klicka på länken.

64 Comments

  • Frugan E

    Håller med.. Jag tycker att det blir riktigt jämnställt när alla är med och bestämmer och väljer själva hur det passar just dem. Reglerna kanske ser ”fina” ut på pappret men så kommer det alltid andra konsekvenser.

  • Emilie

    Emma!! Alltså huvudet på spiken igen!! Håller såå med dig!!
    Grejen är oxå att barnen blir drabbade, jag tror att barnen istället sätts i förskola tidigare!!
    Som du skriver alla är olika!! Jag o min man är bästa teamet, vi gör allt vi kan för att maximera våra barns uppväxt, men vi är långt ifrån jämställda! Detta bla pga en hörselskada som begränsar mig en hel del i arbetslivet o därmed oxå löner etc etc.. alltså jobbar min man mer.. Vi har löst så gott vi kan o jag är övertygad om att vi inte är ensamma! Dock får vi inte maximera våra dagar pga regeringen..
    Jag funderar oxå på hur familjer med små barn löser två heltidsarbeten i samma hushåll?! Går det?! Alltså måste bli sjukt långa dagar för små barn o sen lägga på allt hushållsarbete etc på det? Men så vill regeringen det ska se ut!? Hellre långa dagar på dagis/förskola än att låta föräldrarna själva ta hand om sina barn som du skrev om vårdnadsbidrag! En dagisplats kostar massor med pengar så det är knappast en förlust för samhället att låta små barn få vara hemma mer!
    En så kort tid i livet, när man har små barn! Låt föräldrarna själva få se sina små barn o jämställdhet kan man jobba med på så många andra plan i samhället!
    Bra Emma, fortsätt lyft dessa viktiga ämnen! Kram

  • F

    Jag håller helt med dig. Sen kan jag bli provocerad över att vi inte får klaga på saker som exempelvis föräldraförsäkringen och dylikt fast vi betalar för den. Det är ju inte precis som att den tilldelas oss gratis utan den betalas av våra skattepengar.

  • Johanna

    Håller med fullständigt! Många blir också ”hjärntvättade” att förskolan är det bästa för alla barn och att barnen tar skada av att vara hemma – något som relevant forskning inte tyder på alls (utan snarare tvärtom).

    Kampen om jämställdheten ska tas på arbetsplatsen, INTE i hemmen. Och dessutom borde det inte vara så att det ska nås genom att kvinnorna ska tvingas in i dem traditionella mansrollen – för då är det ingen som har tid för barnen längre! Det är den traditionella mansrollen som ska ändras att bli mer lik den traditionella kvinnorollen. Då blir det jämställt på rätt sätt där alla mår bra. MEN detta ska inte till genom tvång från regeringen. Genom mer styrning kommer barnen att förlora.

  • Liniz Travel

    Håller med dig!!!! Tycker oxå att man ska då välja allt själv!!!! I vår familj är det liksom ekonomisk bäst att jag är hemma…. plus art jag gillar det oxå… men maken har ju liksom 90
    Dagar …. som brunner inne annars… såå dumt!

    När reser ni?

    Har du några Portugal tips? Algarve tips?

    Kramar

  • Joanna

    Jag håller med dig i det du säger om regeringen med att lägga sig i…sedsn tycker jag det är grymt tråkigt att de tog bort jämställdhetsbonusen, detta hade gett en fin extraslant i det här hushållet då vi delade i princip rakt av på föräldraledigheten.
    Däremot tycker jag lite att det där med att bli utbränd, dela på vabb osv är lite upp till hur man är som människa? I vårt hem delar vi på vab, och den som vabbar tar även ansvar för nätterna. Väljer den som inte vabbar att ändå gå upp på nätterna är det upp till hen.
    Bara luftar mina tankar. Kanske lever jag i ett väldigt jämställt förhållande.

    • Stina

      Håller med dig. Tycker även det är så tråkigt att så många pappor missar att vara föräldralediga. Det är så bra för relationen till både barnet och partnern. Men självklar förstår jag att alla inte kan dela på föräldraledigheten rakt av pga ekonomiska skäl.

      • Emma - På Smällen!

        Ja, det håller jag också med om. Men jag tycker också att den som ska vara ledig ska VILJA vara det för det kan ju inte vara givande för barnet att vara med en förälder som verkligen inte vill vara hemma? För en del pappor kanske det känns bättre/roligare att vara lediga när barnen är lite större, runt 2-3 år, då är väl det bättre om dom kan få vara det då än när barnet är 1 år? Jag och Jair pratade om det idag. Vi pratade om hur rädd han var för att gå ut med båda barnen och därför bara var hemma inomhus. Han är ingen bebis-pappa, men han älskar när barnen kommer upp i åldrarna lite och det går att göra saker och kommunicera med dom så för honom passar det bättre att vara ledig senare.

    • Emma - På Smällen!

      Ja, precis jämställdhetsbonusen var ju motiverande för många, nu är det tvång som gäller istället 🙁

      Det där mer nätterna är precis som du säger, det beror på person. Min sambo orkar inte vara vaken en hel natt med ett barn som vaknar och gråter till var och varannan timme och om han somnar så är det inte säkert att han vaknar. Vi har pratat massor om det, men vi är olika som personer och det hjälper inte att jag tjatar/blir arg etc. Och jag kan inte sova om barnen är ledsna, särskilt inte om dom gråter för att dom vill ha mig.

      • Stina

        Egentligen tycker jag det är mest synd att det är vi som har den här diskussionen och inte männen. De borde VILJA vara hemma. Man har skaffat barn ihop. Tänk vad fantastiskt det vore om de stred för rätten till egna föräldradagar? 🙂

  • S

    Fast jag tänker att resonemanget inte går helt ihop. För att vi ska bli mer jämställda – dela på arbetsbördan i hemmet – för att nästa generation som växer upp inte ska hamna i typiska könsroller just pga könet tror jag enda vägen är att styra dagarna så som försäkringskassan gör. Att pappan ”tvingas” vara hemma leder till en större och djupare förståelse för varandra och en nära relation mellan pappa och barn.

    Vi har inte heller delat lika, kanske att det var 60/40 med första och 70/30 med andra barnet. Vi kommer inte ha några problem att dela på vab pga att barnen finner lika mycket tröst hos sin pappa, antagligen till stor del för att han varit föräldraledig själv.

    Vi båda har jobb som inte är självklara att ta ledigt från. Jag är konsult och min man säljare inom ett stort distrikt. Inget av företagen vi jobbar på tar in vikarier för oss vilket medför att man får ”börja om” lite när man är tillbaka. Ekonomiskt skulle vi helt klart tjänat mer på att endast jag var hemma men relationsmässigt har besluten för oss varit ovärderliga.

    Jag tycker det är viktigt att se myntets båda sidor, jämställdhet är ingen lätt kamp, men jag tror helt klart det är värt det i slutändan. För att kvinnor inte ska bli det sämre valet vid anställningar, för att alla på stora möten ska lyssna till vad personerna säger oavsett kön, för att komma dit måste vi jobba hårt, även om det skaver lite ibland.

    • Anna

      Håller helt med dig här! För att vi ska kunna ändra de typiskt manliga och kvinnliga könsrollerna i grunden måste vi börja från början, när barnen är små. För att barnen ska knyta an lika bra till båda föräldrarna krävs att vi delar på föräldraledigheten. Gör inte folk det, ja då får vi stifta lagar om det. Precis som det stiftas lagar om allt annat i det här landet.

      • Sandra

        Jag lever en gång. En gång. Sen är jag död i evigheters evighet. Aldrig i helvete att jag ger upp det jag vill få ut av livet för att samhället ska nå upp till en definition av jämställdhet jag inte ställer mig bakom. Men hoppas det gör dig lycklig att du stöder lagstiftning som syftar till att få mig att rätta mig in i ledet.

    • Sandra

      Ärligt talat om inte folk lyssnar på vad du har att säga så beror det på din personlighet och utstrålning inte ditt kön. Jobba på hur du lägger fram saker så ska du se att det ordnar sig. Lösningen är inte att försöka kontrollera o styrs om människors livsval.

      • S

        Nu var mina synpunkter generella och inte personliga som i ditt inlägg. Det är ett faktum som ofta diskuteras att män ofta pratar med män trots att det är kvinnor som ställer frågor. Detta pga att synen på kvinnor fortfarande inte är jämställd med synen på män, just pga att kvinnan anses vara den som till största delen sysslar med hushåll och barn, inte arbetar i stora sammanhang. Tråkigt att göra om det till påhopp om personliga egenskaper vilket tar fokus från grundfrågan.

    • Emma - På Smällen!

      Jag förstår ditt resonemang, men till vilket pris?! Till priset av kvinnors hälsa? Hur kommer det påverka våra barn då? Vilka bittra bieffekter kommer vi se när sjukskrivningarna ökar för varje år? Vi kan ju se på statistiken att det går sämre och sämre. Alla är inte stöpta i samma form och kan utföra och jobba med samma saker. Det ser snyggt ut på pappret men det fungerar inte för alla. Vi måste få välja själv vad som är bäst för just vår familj.

      • S

        Fast att det är låst 90 dagar var är ingen betydande del av hela föräldrapenningen. Vår stora 3,5 åring har fortfarande över 100 dagar kvar så vi måste plocka ut lite extra för att man bara får spara strax över 90 dagar från 4 år numera.

        Man är två om att välja att få barn och då tycker jag nog att båda ska hjälpas åt. Sen behöver det givetvis inte vara 50/50 men att styra vissa dagar är en bra väg som kan minska belastningen på kvinnor.

        90 dagar som är låsta är inget som funnits särskilt länge så vi får nog ha lite is i magen innan vi lägger föräldraförsäkringens styrning till anledningen till varför kvinnor blir mer sjukskrivna. Det kanske även beror på ett hårt klimat från patriarkatet… bara en reflektion.

        • Emma - På Smällen!

          Nej, det tror jag inte heller. Jag tror egentligen inte att dom extra 30 dagar som blivit låsta har haft nån särskild inverkan, men det som stör mig är alla ”små” saker som regeringen gör för att få tillbaka mammorna i arbetarledet när det egentligen inte är det bästa.

    • Johanna

      Då ska jag tala om för dig S att min man kan också vara hemma när det är vab utan problem. Vi brukar ta varannan gång.
      Båda barnen älskar han och går lika ofta till han som till mig om det är något. Han har INTE varit föräldraledig, bara någon dag då och då. Jag har varit hemma för att jag vill det själv och har ett jobb som gör det lättare att vara hemma LÄNGE. Hans jobb gör tyvärr att han inte kan vara hemma en längre period, trots att han vill.

      Jag anser inte att en endaste politiker ska sitta och tala om hur vår familj ska göra. Vi är två vuxna individer som själva kan bestämma och se vad som är bäst för oss i vår familj. Vi tar beslut tillsammans som en jämställd familj!

      Min man har varit med barnen så fort han kommit hem från jobbet. Varje helg har vi hittat på något tillsammans som familj och lika så på semestrar. Det har bidragit till att han är en lika jämställd förälder som jag.

      När det gäller hushållsarbete så gör inte jag allt trots att jag är hemma. Han sköter alltid disken, maten gör vi lika ofta i princip, det är nästan alltid han som städar för jag tycker det är så tråkigt.

      Hos oss prioterar vi att kunna ha barnen hemma så länge som möjligt, att de ska få slippa vara i den stressiga förskolemiljön som finns överallt. Då är det faktiskt jobbigt att politiker som inte har någon aning ska sitta och bestämma hur vi ska lägga upp vår ledighet!
      Jag tycker inte att det är jämställt då det blir påtvingat istället för att det sker naturligt. Politikerna borde istället fokusera på att göra det jämställt inom jobben. Lika lön för alla inom samma yrke, ingen könsdiskriminering (som faktiskt finns fortfarande inom många yrken) och att kvinnor ska slippa bli sexuellt trakasserade bara för att de väljer ett mansdominerat yrke.

  • Sabina

    Om vi ska få jämställdhet måste vi väl börja med hemmet dör kvinnor fortfarande tar mer ansvar än männ och det är väl delvis därför de är utbrända? Håller med om att det är trist med lagstiftning! Men det är lika åt båda håll 90 dagar var! Och varför skulle du inte kunna prestera på jobbet om mannen vabbar? Jag lägger mig i annat rum och låter sambon ta hand om barnen på nätterna om jag ska jobba dagen efter. Varför skulle inte Jair orkar vara vaken en hel natt, det hör ju en jäkla massa andra i flera månader dessutom om de har barnen som ska ammas, kolik etc! Det är väl bara bita ihop 1 natt och sen byter ni. Vad är det för strunt att det är roligare att vara hemma vid 2 års ålder! Spara hans dagar då? Man måste inte ta de 90 dagarna när barnet är litet. Föreften tycker inte jag heller det är så roligt att vara hem de 3 första månderna! Vem ska då passa barnen om det ska vara kul. Och för den som undrade om det går att jobba heltid med småbarn så har jag och min sambo löste det genom att lämna barnen 7 och börja jobba 7:15 varje morgon. Slutar 15 två dagar var och de andra dagar 17. Fredagar byts vi om att hämta 15:15. Den som set passar bäst för hämtar. Den som slutar 15 går till lekparken efter dagis, leker till ca 16, går hem lagar mat så den är klar vid ca 17 när den andra kommer hem. Den som jobbar länge lekar med barnen efter maten. Medans den andre städar upp och så växlar vi! Fungerar alldeles utmärkt.

    • Emma - På Smällen!

      På din kommentar så är det otroligt tydligt att alla familjer inte funkar likadant. Jair har själv sagt att han inte klarar av att vara vaken en hel natt, han väcker mig även om jag ska jobba. Jag stred om detta en lång tills jag insåg att vi båda förlorade på detta. Jag förlora min hälsa och Jair sin. Varför ska det jämställas till varje pris? Varför kan vi inte få välja ”jobb”? Jair anser att jag är bäst på att ta hand om sjuka barn och jag anser det samma, jag tycker inte ens att det är jobbigt. Och spara hans dagar till det passar och känns roligare för honom är en självklarhet! Att vara föräldraledig ska inte vara något tvång och föräldradagarna är inte till för att vara något jobbigt och besvärligt. Dom är för barnens skull. Vi måste sätta barnen i det främsta rummet för att vara hemma med en förälder som bara vill fly till sitt jobb kan omöjligt vara det bästa för barnet. Samma sak med ett sjukt barn. Den föräldern som är hemma måste orka vara hemma och ta hand om barnet, annars funkar det inte. Vi har testat och det gick inte bra, det fungerade inte som det gör för er. Varför ska vi bita ihop och fortsätta med en dålig lösning när det finns en bra lösning på problemet? Det känns som att stå och stånga huvudet i en vägg – idiotiskt!

      • Emilie

        Exakt Emma!! Alla är olika o det fina med det är att man kan komplettera varandra o hjälpas åt! Tycker ni gör ett bra jobb med att inse det!! Familjen är ett team o det gör oss starkare som familj inte bara som enskild individ! Vilket samhällsnormen alltid verkar focusera på! Sätt barnen främst!! Vad är bäst för dem?! Såklart pappor öns finns för dem o älskar dem lika mycket!

        • Emma - På Smällen!

          Tack! Du kompletterade mig väldigt bra med din kommentar nu. Det finns så mycket jag vill säga men det ryms liksom inte i ett enda inlägg och för stunden kom jag inte på det, men det är precis så jag tänker. Vi är ett team och var och en gör det den är bäst på för då funkar vårt team som bäst 🙂 exempelvis på hushållssyssla är Jair är dålig på att vika och han hatar att göra det, jag är bra på det och för mig spelar det ingen roll så länge han tvättar och hänger upp. Han är bra på och laga mat och jag är dålig på det (och hatar det) så jag diskar. Vi gör samma sak med barnen. Jag är bäst på att ta hand om sjuka barn, åka till läkaren etc så jag gör det och han jobbar. Vår uppdelning funkar väldigt bra i vår familj och alla mår som bäst när vi gör på det här sättet, det enda som skulle kunna knorra är min arbetsgivare men jag kan inte leva livet för någon annan än för mig själv och för min familj. Dom och jag är viktigast.

    • E

      Håller med dig Sabina! Är man två vuxna i en familj hjälpa man åt. Det är väl inget konstigt att vi kvinnor blir utbrända om vi gör precis allt i hemmet, upp på natten, ta hand om barn jobba osv. Hjälps åt mer, och vadå inte roligt? Är väl inte alltid roligt för oss heller, tänk om du verkligen ville börja jobba tidigare? Vad hade Jair sagt då?
      Tycker det är skitbra med 90 dagar, tycker vissa kvinnor nästan är lite snopna som ska komma å klaga på dessa och försöka roffa åt sig alla dagar kom igen. Männen tar lika bra hand om barnen, självklart gör man som man vill men jeez vad kvinnor kan hålla på här. Och om Jair inge klarar vara vaken en hel natt, har du tagit alla vakna nätter med barnen i flera år då. Om det är sådär är det väl ingen konstighet att kvinnor blir utbrända.

      • Emma - På Smällen!

        Jag menade inte att vab ska vara roligt, men jag tycker att föräldradagarna ska vara det. Jag tycker det är tragiskt om en mamma/pappa sitter hemma och längtar bort hela dagarna och jag tror absolut inte det är nyttigt för ett barn att vara med sån förälder. Däremot en närvarande engagerad förälder är en bättre start i livet än vad förskolan är och jag tycker det är fel av regeringen att stressa på mammor att arbeta till varje pris, även när dom inte vet hur familj förhållandena ser ut. Jair har alltid lyssnat på vad jag vill göra såsom jag vill jobba så får jag gärna göra det. Men när Lucas var liten och sjuk så var det oftast jag som tog vabnätterna även när det var jag som vabbade. Jag kan inte sova när mitt barn gråter, jag vaknar på en gång, så har det alltid varit.

  • E

    Fast om det är så illa att pappor vantrivs med att vara med sina barn och hellre jobba, varför vill man ens ha barn då. Du beskriver det väldigt extremt, ska man bara tycka det är okej att umgås med sina barn på helgerna då? Den frågan är inte specifik till dig utan generellt till många här som påstår att ens man VERKLIGEN inte vill vara hemma nånting nånsin?

    • E

      Och längtar bort dagarna, aldrig hört på maken faktiskt. Ja då kan jag verkligen hålla med om att det inte är bra för barnet å vara hemma med en sådan förälder men om det bara handlar om 90 dagar som är reserverade, det borde man väl klara av då? Men vantrivs man med det nä då borde man diskutera det innan man fick barn

    • Emma - På Smällen!

      Jag känner ingen pappa som inte vill vara hemma överhuvudtaget, men jag känner många som uttryckligen sagt att dom tycker tiden när barn är från 2 år och uppåt är mycket mer värdefull och givande för dom. Jag förstår dom även om jag inte tycker lika för jag älskar bebistiden. Jag tycker det är märkligt att alla måste tycka och göra samma sak och inte få utgå från vad som är bäst för ens egen familj. Jag utnyttjar hellre tiden med barnen så mycket som möjligt istället för att dom ska gå på förskolan men jag kan inte tvinga nån annan att göra detsamma, inte ens min egen sambo. Det viktigaste är barnen och att vi som familj har det bra och det borde alla andra tycka också.

    • M

      Precis min tanke faktiskt. Är ju väldigt tragiskt om man skaffar barn men sen inte vill umgås med dem. Min man o jag delar rätt lika på föräldraledighet o det har verkligen gynnat våra barn om jag jämför med andra familjer där pappan inte har ”velat” vara hemma med sina barn. Men synd att en lagstiftning ska behövas för att pappor ska ta ansvar för sina barn. Det borde vara en självklarhet. Det är inte alltid kul. Vi har alla dåliga dagar ibland men då får man bita i det sura äpplet o göra det bästa man kan.

      • Emma - På Smällen!

        Okej, men om man ska hård dra det hela och vända på steken så undrar jag: Varför skaffar man barn för att lämna dom på förskolan när dom är runt 1-1,5 år? Då vill man väl inte vara med sina barn? Eller? Jag förstår såklart om man inte har något annat val pga ekonomi, men jag har aldrig träffat en ”jämställd” familj som har varit hemma med sina barn längre än 1,5 år för det är ju det som föräldrapenningen räcker till. Problemet ligger ju i att man förväntas sköta ett heltidsjobb, hemmet och samtidigt ta hand om och vara där för sina barn och det är då det blir svårt och ännu värre blir det om barnen blir sjuka eftersom man ändå ska prestera lika bra på jobbet. Egentligen tror jag inte att det spelar så stor roll vem som är föräldraledig med barnen, men det är inte humant att pressa på ALLA människor på det här viset som vi gör idag. Och allra mest är det barnen som får betala priset men nu ser vi att även mammorna faller som dominobrickor. Det finns massor att läsa om ohälsa kring heltidsarbetande småbarnsföräldrar, bördan är för stor.

        Jag är helt säker på att er uppdelning var det bästa för er två och för era barn, men det hade inte gjort vår familj lycklig för vi är inte ni. Jag är 100% säker på att vi har löst vår familjesituation på bästa sätt för alla parter.

      • M

        Vår yngsta är mer än 1,5 år nu o hon går inte på förskola. Pappan i detta hushåll är fortfarande hemma och ansvarar för våra barn medan jag jobbar o står i. Självklart måste barnen någon gång börja förskola o det är klart att det inte är lätt att få ihop det ekonomiskt med föräkdraledighet. Vi har gått back endel nu när höginkomsttagaren o vårt hushåll har varit hemma men det har varit värt det. Alla får tycka vad de vill. Jag tycker bara att dela på ALLT ansvar är ett steg i rätt riktning. Barn o allt inom hushåll. Detta om man någonsin vill få samhället jämställt.

        • Emma - På Smällen!

          Vad glad jag blir att höra det! Jag känner ingen annan faktiskt som har valt att prioritera som ni har gjort. Jag är också höginkomsttagaren så vi har betydligt mindre att leva på nu än om Jair hade varit ledig men det har varit värt det för oss. Jair har alla sina dagar kvar så han kan ta ut dom när det passar bäst för honom och för barnen.

          Angående vab så kanske någon tror att jag har tagit ut all vab, men vi har faktiskt delat lika – varannan dag, men vi märkte att det inte var bra för oss så nästa gång kommer jag göra vad som är bäst för oss vid just den specifika tidpunkten. Det är samhällets/arbetsgivarens fel att det inte finns utrymme nog för vab, det är inget jag kan bära ansvar eller känna skuld för.

          Jag tänker att vi alla tycker olika för vi har olika saker i bagaget. Inga åsikter är fel, vi har bara upplevt olika eller så är olika rätt för olika människor och därför tycker vi olika. Hur som tycker jag att detta inlägget har gett väldigt givande diskussioner och det glädjer mig att så många har delat sina åsikter – för eller emot – alla har haft intressanta åsikter i frågan.

      • Anna

        Fast är det inte för barnens bästa att båda föräldrarna tar ansvar för dem? Åtminstone jag vill att mina barn ska ha en pappa som tar lika bra hand om dem som jag. Att de känner sig precis lika trygga med honom som med mig, det vinner alla på.

        • Emma - På Smällen!

          Bäst för barnen är naturligtvis att växa upp i en harmonisk och lycklig familj och inte en familj där mamman är sjuk pga utmattning. Alla människor är inte likadana och det är fel att lägga ett ansvar på kvinnor att dom ska ”uppfostra” sina män att bli jämlika. Det allra bästa vore om männen vaknade upp och insåg det som du nämner själva, men nu är det vi kvinnor som ska ansvara för det också eftersom det är vi som straffas.

  • Anna

    Finns forskning på att det är under barnets första år som det knyter bäst an. När barnet är 2-3 år är det för sent för pappan att knyta lika starka band som om han tagit lika mycket ansvar för barnet som mamman under det första året. Finns en jättebra artikel om detta i senaste numret av Vi Föräldrar.

    • Sabina

      Vi ska inte uppfostra våra männ! Männen ska visa sina egna barn genom handlingar hur framtida generation ska vara! Med en pappa som är hemma med barnen lär sig de barnen både flickor och pojkar att det är så det fungerar! Men om bara mamnan lagar mat, städer etc är det så barnen tror att det ska vara! Det bästa är så klart att man hjälps åt och att det är det som barnen lär sig. Vad menar du med att du straffas för att du får 90 dagar som du inte kan ta ut? Om det ändå är en självklarhet att spara dem?

      • Emma - På Smällen!

        Nej, jag menar inte enbart dom 90 dagarna. Jag menar regeringens små ”knuffar” i ”rätt” riktning så att alla mammor som hellre vill vara med sina barn går och ställer sig i ledet för att dom inte har något annat val. Dessa 90 dagar har inte påverkat oss eftersom jag ändå arbetar, men det påverkar andra som jag känner och det upprör.

  • Sabina

    I diskussion finns flera frågor. Den ena handlar om jämställdhet. Första frågan är vad som är jämställdhet? För mig handlar det om att män och kvinnor har samma skyldigheter/rättigheter och får samma bekräftelse för samma möda. Inte att man i sin familj för lägga upp sysslorna hur man vill. Jämställdhet i samhället är mycket större än att Jair eller du delar lika eller inte på föräldradagarna! För att diskutera frågan om jämställdhet i samhället får man bortse från sina egna privat behov. För att vi kvinnor ska få samma lön som männ, inte diskrimineras till vissa jobb för att hon ändå kommer vara borta några år etc. Är det då inte bra att ”tvinga” männen att vara hemma för att bli av med dessa traditionella uppdelningar och göra det helt normalt att männen och kvinnorna båda kan vara hemma och ta ansvar för våra barn. Vem som gör vad i ett förhållande är väl upptill var och en. Men att säga att män inte klara att vara vaken en natt eller inte kan ta hand om barn mindre än 2 år. Är ju att späda på de traditionella rollerna! Om Jair gick till läkare några ggr med barnen så kan han nog bli minst lika bra som dig! Eller har du en särskild omsorgsgen som kvinna som han inte har? Efter några vaknättet klarar han nog också att vara vaken en hel natt. Sen är det ju inte alltid fantastiskt att vara hemma med småbarn. Vissa dagar ångrar jag att jag skaffade barn och fick vara på jobbet istället.
    Att regeringen skulle tvinga tillbaks mammor så fort som möjligt är väl att överdriva. Tvärtom har vi en väldigt bra och flexibel föräldraförsäkring. Allt handlar väl om prioriteringar. Vill man vara hemma med barnen längre får man väl dra ner på omkostnader och leva på mindre pengar. I andra länder är det 1 eller 3 månader som man får betalt för att vara hemma!

    • Emma - På Smällen!

      Jag fattar att jämställdhet inte handlar om mig och Jair, vi kommer ändå aldrig rätta oss i det ledet för vi tycker det är fel. Jämställd för mig är inte samma sak som den du menar för det du menar är ”den manliga arbetarmodellen” och det tycker inte jag är jämställt att alla ska arbeta och göra precis som en man. Vi är män och kvinnor, det finns genetisk forskning som tyder på att vi påverkas olika av stress t.ex. och därför bränner ut oss mycket lättare. Jag har aldrig sagt att män inte klarar av, jag har gett exempel vad min sambo har sagt att han inte klarar av och prioriterat att mina barn har det så bra som möjligt när dom är sjuka. För mig kommer mina barn alltid komma före den manliga arbetarrollen. Jag undrar hur jämställt samhället egentligen anses vara nu när var 5:e kvinna i Sverige lider av utmattningssyndrom. Det är i alla fall inte jämställt i min värld. Vi jagar den där jämställdheten i fel ände och det blir vår undergång.

      • S

        Gick inte att replikera högre upp så får bli här istället. Även vi som delar mer lika än många andra här verkar göra har haft barnen hemma tills de varit 1 år och 9 månader. Eftersom nummer två dessutom kom när stora bara var 2 så hann han bara gå 3 månader på förskola innan han fick vara hemma på heltid. Sen blev det 15 h från att han var 2,5 år.

        Med lilla kommer vi pussla lite och jag kommer gå ner i tid när min man avslutar sin föräldraledighet.

        Däremot tror jag att en otroligt stor bidragande orsak till ökade sjukskrivningar bland kvinnor är den ohälsosamma hetsen och dömandet av andra kvinnor. Däribland att barnen ska lämnas sent och hämtas tidigt varje dag. Den hetsen är svår att värja sig mot då man också framställs som dålig förälder om 2-åringen går över 35 h/veckan på förskolan. ..

      • Sabina

        Fast jag har aldrig sagt att kvinnan ska börja arbeta, sluta i barnen och låta männen vara hemma och skava, eller? Så är den manliga modellen. Det jag skrivs var att alla män/kvinnor har samma rättigheter och skyldigheter! Det vill säga ett gemensamt ansvar om hem och hushåll. Och att du få samma lön för samma möda, dvs tjäna lika mycket för samma arbetsuppgifter. Det ska vara lika självklart att manen passar barnen som att mamman gör det och tvärtom. Sen hur man själv lägger upp det i sin familj är väl ett gemensamt beslut.

        När det gäller de sjukskrivna mammorna så beror det väl på att samhället fortfarande är väldigt ojämnställt och att kvinnor fortfarande förväntas jobba, ta ut vän, följa med till läkare, sköta hemmet, etc. Att även de som lever i ett jämställt förhållande är utbrända vetir säkert till stor del på media och att dessa super mammor som alltid hackar på andra mammor! Vad man än gör är fel! Är du hemma länge är det fel, sätter du barnen på dagis det fel, vill du ha egen tid är det fel, vill du bara vara hemma och mysa är det fel, vill du jobba är det fel, vill du inte jobba är det fel. Lagar du inte egen mat från grunden är det fel osv. Lägg sen till ett par bloggar eller Instagram med perfekt inredda hem enligt senaste modet, någon där magrutorna tillbaks på två veckor och som har perfekta barn som aldrig kladdar kastar mat etc. Ångesten är hög om man inte lever upp till detta! Vilket ju är förståeligt då livet inte är så! Menar inte att din blogg är så men många 🙂 Själv bryr jag inte alls vad folk tycker om mina barn verkar ha överlevt trots att de inte pottränades och blev blöjfria vid 1 års åker, slutade med napp innan de ens börjat och har ätit färdigmat på burk;)

  • Anna

    Jag tror att anledningen till att kvinnor blir utbrända är att de tar större ansvar för barn och hem än männen samtidigt som de ska prestera på jobbet. Felet är att männen inte steppar in och tar mer ansvar för barn och hem för det är så strukturen i vårt samhälle ser ut och så många är uppväxta. Det är inte min uppgift som kvinna att ”lära upp” min man, men jag ställer krav och jag tycker det är en bra signal att det även finns lagar som säger att det inte automatiskt är mitt ansvar som kvinna att ta hand om barnen. Jag kan även säga att min man inte varit helt bekväm i alla situationer med vår son, och han har också svårt att vakna på nätterna, men han har fått träna (som jag) för han är precis lika mycket förälder.

    • Emma - På Smällen!

      Exakt det var min uppfattning också när jag skrev det här inlägget, men även om det som du skriver är sant så kommer det inte ske i vår generation och det kommer inte ske utan konsekvenser så länge det är kvinnor som man fortsätter pressa för det är ju det man gör. Dessutom så är det sällan som det fungerar att båda man och fru gör karriär samtidigt under småbarnstiden. Jag tycker att det ska finnas hänsyn i samhället till att småbarnsföräldrar, antingen mamma eller pappa, kanske inte kan arbeta alls eller endast deltid. Den möjligheten försvinner ju mer och mer ju mindre alternativen blir.

      Men jag läste nyss en artikel som tyder på motsatsen av det som du och jag trodde:
      ”Men tvärtemot vad man kunde tro är kvinnorna i de mest jämställda paren inte friskare, visade Försäkringskassan 2013. I de fall kvinnan satsar för fullt på sitt arbete och delar ansvaret för barnen lika med mannen löper hon som störst risk för sjukskrivning. Till och med större än om hon yrkesarbetar mer än sin man och tar huvudansvaret för hem och barn.

      Medan kvinnor som accepterar den traditionella fördelningen – deltidsjobb och huvudansvar för barnen – inte har någon förhöjd sjukfrånvaro.”
      https://arbetet.se/2015/03/06/explosion-i-psykisk-ohalsa/

  • Jennifer

    Jag tänker som du. Man kommer inte åt jämställdhetsproblemen genom att styra över vuxna människor. Man kan ju börja med lika löner, värdera de kvinnodominerade yrkena högre ex. Det ska inte vara skillnad om du är sjuksköterska eller elektriker.

    Jag känner en familj, där pappan är egenföretagare. Han kan omöjligt vara pappaledig i 90 dagar, för då står hans företag still.
    Genom att inte kunna skriva över hans dagar på mamman innebär det förmodligen att barnet kommer få börja förskolan tidigare. Hon vill vara hemma. Varför får inte de bestämma själv?

    När jag var liten vara det alltid mamma som var hemma. Det hände någon gång att pappa vabbade men det var sällan. Just pga att pappa tjänade mer än mamma och vi hade det lite svårt ekonomiskt, så förlorade de för mycket pengar på att pappa skulle vara hemma.
    De har alltid varit jämställda i hemmet. Mamma lagade mat och pappa diskade. Tvätta, dammsuga, lägga ungar, det gjorde de bägge två. Vi barn fick ofta kvalitetstid med pappa på kvällen med att läsa saga. Han tog oss alltid till simhallen, men inte mamma för hon gillar inte badhus. Det jag menar är, som du också Emma gör, att alla gör det de är bäst på. Jag hoppas det iaf.
    Det jag vet med säkerhet är att man ökar inte jämställdheten genom att bestämma över småbarnsföräldrar. Den finns så många andra vägar att gå.

  • Niklas

    Synd att du har så lågt förtroende för din partner att han inte ska fixa VAB. Många av mina manliga vänner skulle vilja vara betydligt mer hemma med sina barn men förlorar emot sin partner att hon vill vara hemma. Eftersom föräldrarförsäkringen är skattefinansierad så måste den även stödja bägge parter.

    • Emma - På Smällen!

      Om du förstår det på det viset så har du verkligen missuppfattat vad jag skrivit. Min partner har all rätt att vara hemma och vabba. Han har själv uttryckt det som jag har skrivit under den perioden som jag syftade till och det resulterade i också det som jag berättade i det här inlägget. Jag tycker det är superbra om pappor vill vara med sina barn hellre än att jobba, men det enda som behövs är ju att ni visar det då!

      • Niklas

        Vad politikerna har att ta hänsyn till är att uttaget av föräldrarförsäkringen är väldig ojämt fördelat och det slår emot barnens rätt till båda föräldrarna och den ena partnerns inkomster senare i livet. Jag tycker att du kan även fundera på dessa biter o även göra ett blogg inlägg om det om du orkar. Naturligtvis kan man inom familjen kompensera för detta men tyvärr är det rätt ovanligt. Jag tycker det är ett viktigt ämne du tar upp men försök att se frågan ur ett större perspektiv också o inte bara jag sidan. Lycka till!

        • Emma - På Smällen!

          Jag kan se det från två perspektiv men jag väljer att fightas för det som jag tycker är mer rätt och det är att alla ska må bra. Om alla mår bra så kommer även barnen må bra och det tycker jag är det viktigaste. Jag tycker att jämställdhetsfrågan har gått ut över kvinnor på ett dåligt sätt och samhället blir inte mer jämställt över att alla göra samma sak. Den manliga arbetarmodellen är inte för alla, kanske inte ens för alla män. Vårt samhälle bränner ut sig själv, inte bara kvinnor, men eftersom det är flest kvinnor som bränns ut så valde jag att skriva om det.

    • M

      Den uppfattningen har jag också fått. Att papporna vill vara hemma men att mamman vill vara hemma länge. Själv tycker jag att perioden när mannen är hemma o jag åter får vara på jobbet är väldigt värdefull. Att man får jobba, slippa tänka på lämningar och hämtningar o veta att barnen har det bra hemma med pappa.

      Självklart finns det undantag för familjer i den här diskussionen men de flesta kan nog om de vill dela föräldraledigheten i lite större utsträckning.

      • Emma - På Smällen!

        Det tror jag också, men man måste vilja också. Jag får uppfattningen om att folk pratar om pappor som vill vara hemma men inte får, men jag har aldrig sett en sån pappa med mina egna ögon. Här hemma har vi 100% valfrihet i alla fall och jag har sagt att jag är beredd att täcka upp det ekonomiska bortfall som min sambo inte vill förlora när han vill vara hemma. Det bästa är om han själv bestämmer när det känns bäst för honom att vara hemma – tvång för ingen att må bra.

  • R

    Blir ledsen när jag läser denna typen av inlägg och jävligt förbannad. Man ser mer och mer inlägg eller dylikt där kvinnor gnäller och klagar på att förhållande är ojämnställda eller att det nästan är synd om kvinnor som ska jobba heltid och ta hand om sin familj. Först är jag förvånad att man accepterar en sådan relation, för mig är det helt obegripligt hur en man kan lägga över sådant stort ansvar på sin fru och bara se på när hon går in väggen, för det andra får man som kvinna ställa krav på sin partner. Ser det själv bland kompisar att så fort första barnen kommit förändras allt och kvinnan tar alldeles för mycket ansvar i hemmet. Hade man fått ordning på det tror jag inte vi hade behövt låsa några månader till någon förälder. Ställ krav!
    Jag håller med dig att jag avskyr när regeringen leker ”storebror” och inte låter folk bestämma själva, MEN i detta fallet hade jag gärna sett en 50-50 fördelning på bidraget. Det är ett bidrag och då måste samhället kunna ställa krav på hur det används. Kommer alltid finnas ursäkter med egenföretagare etc men om mannen (eller kvinnan) tjänar så vansinnigt mycket att dom bara inte kan vara hemma (måste ju ändå vara den vanligaste ursäkten) så får man helt enkelt klara sig utan den bidragsdelen, annars är snacket om ekonom bara skitsnack. Vill bara tillägga att jag är man och kommer från en familj där könsrollerna var väldigt tydliga, men jag accepterar inte det i min roll som pappa och det är inte ett samhälle jag vill leva i. Nej min chef var inte glad när jag var hemma 9-10 månader (min fru lika länge) och nej jag tycker absolut inte barn innan 1 år är speciellt roliga, men jag har valt att skaffa barn och är man föräldrar måste man göra saker man inte gillar ibland. Jag vill och kämpar för ett mer jämställt samhälle men blir som sagt upprörd när det är kvinnor som då och då är dom som verkar motarbeta det, vi måste börja någonstans och föräldraledigheten ser jag som en bra start!

Leave a Reply

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.