Otrogen
Nu hade jag egentligen tänkt sätta mig och redigera en video till imorgon men jag orkar inte. Jag är ju som ni vet förkyld och klockan är redan mycket så jag ska faktiskt unna mig att titta lite på TV. Jag har precis avverkat en jättebra serie ”Big little Lies” med bl.a. Nicole Kidman, Alexander Skarsgård och Renée Witherspoon men nu tänkte jag faktiskt titta på Temptation Island. Just det programmet påminner mig om en smärtsam tid i mitt liv, men just då var det programmet nån slags tröst eller vad man ska säga…
Första gången jag såg Temptation Island var jag 15 år och hade precis fått veta att min bästis hade haft sex med min pojkvän och att hela skolan visste om det. Det gjorde fruktansvärt ont och var så jobbigt att jag tillslut fick byta skola. Just då var Temptation Island ändå en slags tröst. Jag var inte ensam om att bli bedragen, det fanns andra som kände samma smärta som jag.
Har ni upplevt otrohet någon gång? Blivit bedragen eller varit den som bedragit er partner?
4 Comments
Jennifer
Första gången jag kom i kontakt med otrohet var jag 13 år och var jättekär. Fick reda på att min pojkvän och en nära vän hade kyssts vilket gjorde mig helt förstörd. Nu i efterhand är det ju inget som känns direkt allvarligt men då var det ju som att världen gick under.
Innan jag träffade min nuvarande partner hade jag ett väldigt destruktivt förhållande där jag vände ut och in på mig själv. Jag gjorde allt för en kille och vi bidde i princip tillsammans (vi hade dock separata boenden). Jag gjorde så mycket saker och varken krävde eller fick någonting tillbaka, men jag var kär. Jag visste ju innerst inne att han inte var bra för mig men hoppades så innerligt att han en dag skulle inse att jag var enormt bra för honom, då han sökte sig till ganska destruktiva tjejer själv och mådde dåligt i perioder. Undrar tiden vi ”var tillsammans” ljög han massor för mig, låg med andra och umgicks med diverse konstiga tjejer. Och jag satt hemma hos honom och väntade, så jäkla tragiskt, jag visste ju vad han höll på med. Droppen kom och jag bestämde mig för att bryta mig loss från den onda spiralen jag hamnat i när jag fick reda på att han dessutom köpte sex och regelbundet låg med en 15-åring som var gravid i åttonde månaden mot betalning. Kommer aldrig förstå hur jag ens lät mig själv sjunka så långt in i den relationen, men jag antar att det ibland känns bättre att ha någon för stunden än att vara helt ensam. Dessutom tröstade jag och ursäktade mig själv med att han var en jättefin person när han mådde bra och när han insåg att han betedde sig fel. Jag kan fortfarande fundera på hur livet hade sett ut om han hade tagit sitt förnuft till fånga och om vi hade haft en relation. Jag tror att vi då hade haft ett jäkligt bra liv tillsammans. Nej fyfan för otrohet, det är så slugt och finns innanför huden så länge som ett smutsigt, infekterat sår.
Emma - På Smällen!
Men fy vad du har gått igenom! Usch vad hemskt! Jag stannade också hos min pojkvän när han hade varit otrogen. Det är inte lätt att veta vad som rätt i en sådan situation. Starkt att du tillslut lämnade i alla fall, du är värld så mycket mer än så! ❤
Anna
Jag & min man hade under hösten/vintern bestämt att vi skulle gå isär. Eller efter typ ett års dividerande om att gå i rådgivning & andra saker som han vägrade kastade jag in handduken.
Då vi hade varit gifta nästan 10 år, han var min första pojkvän & kompisarnas berättelser om alla nötter de träffade på krogen eller dejtingsidor var allt annat än hoppfulla (om än fruktansvärt roliga ur ett annat perspektiv). Jag som egentligen aldrig hade dejtat. ? Hur skulle jag klara mig i denna värld!?! Även om jag inte tänkte dejta direkt.
Så var jag på en fest & mina vänner & vi pratade så klart mycket om hur jag kände inför att skiljas, flytten osv. På just den här festen hamnade jag & en killkompis själva ute på altanen & han gav mig en superfin komplimang, finare än vad maken någonsin hade gett mig. Var på jag såg honom i ett nytt ljus (han har erkänt efteråt att på den festen var det som att han såg mig oxå för första gången). Jag började småflörta lite med ursäkten att jag behövde öva, vi delade på en cigarr (har aldrig rökt det vare sig före eller efter) pratade mer & ”plötsligt” satt vi & hånglade. Sen sov vi tillsammans, med kläder på, i en soffa den natten. Vaknade tack och liv innan de andra kompisarna för då hade det blivit liv utan dess like.
Maken hade flera gånger skyllt mitt beslut om skiljsmässa på att jag träffat någon annan & frågat flera gånger om jag varit otrogen. Jag visste ju att jag inte varit det. Och nu, visst det kändes inte renhårigt, hade jag ju redan tagit beslutet & letade lägenhet. Jag såg hånglet som en reaktion snarare än en orsak så jag berättade aldrig detta för xmaken. Men enligt mina principer så var jag otrogen.
Sorry för långt svar. Men jag hade ett väldigt svart/vit syn på otrohet innan dess. Inte för att ursäkta mig själv, eller säga att det är okej på något sätt. Det är inte alltid omvärlden vet vad som händer inom hemmets väggar. Vad jag anser vara otrohet kanske inte alls är det enligt ett annat par. Men jag tycker iaf att man aldrig kan skylla på den tredje parten.
Emma - På Smällen!
Ja men det tror jag också att otrohet kan vara en orsak av att man är i ett dåligt förhållande eller när förhållandet egentligen är slut (som i ditt fall). Nej, men om det är en vän som killen är otrogen med så är ju hon lika skyldig men annars tycker jag inte att man kan skylla på tredje part 🙂