Hitta en ny man som vill ha barn
Nu har jag läst och svarat på era kommentarer på mitt inlägg igår (Vad är jag rädd för?). Tack för att ni är så omtänksamma! Jag la märke till att några av er var rädda för att jag går för fort fram. Ni behöver inte vara oroliga, det gör jag inte. Jag lever till 90% av min tid i nuet och roddar med vardagsbestyr, hushållsarbete, jobbar, säkra upp vårt boende samtidigt som jag lever ”som vanligt” med barnen. Jag njuter massor av den extra tid jag har med barnen nu när jag är helt ensam med dom och jag funderar mycket på hur jag kan krydda vår höst med dom medlen jag har. Jag skulle så himla gärna vilja resa nånstans med barnen i höst, helst till solen men annars en weekend nånstans. Kvalitetstid med barnen är det som står högst upp på min lista, inget annat.
Jag känner mig faktiskt ganska bekväm att vara själv med barnen och jag saknar inte tvåsamheten så mycket än. Jag har kanske inte hunnit känna skillnaden eller så är skillnaden inte så stor för mig som ändå gjort det mesta med barnen själv? Jag har aldrig haft trygghet i min relation så jag saknar inte en kille för att känna mig trygg. Jag har bara haft mig själv att lita på och det är ingen skillnad nu. Detta är däremot något som står högt på min lista nu. Jag avundas alla som har en man som dom kan lita på, känna sig trygg med och som är där när livet är svårt. Tänk att ha en axel att kunna luta sitt huvud mot och som kan hjälpa till att lösa problem. Jag ska vara glad att jag har haft min mamma, pappa och mormor som alltid ställt upp som trygghet för mig hela livet. Och jag har vänner som är närmare mig än min partner har varit, tyvärr.
Angående framtiden så vill jag hitta en riktigt bra man innan jag fyller 40 och jag vill ha fler egna barn. Bonusbarn är välkommet men jag kommer inte vilja träffa någon som inte vill ha fler barn. Den längtan är så stor för mig att jag kanske till och med skulle överväga att skaffa barn på egen hand ifall jag verkligen inte hittar nån. Jag har inte bestämt mig än och hoppas att det aldrig blir aktuellt att ta det beslutet heller. När jag funderar över detta så börjar jag också fundera på om det verkligen är tvunget att ha en sån backup-plan. Jag är 31 år, inte 40! I min bransch och i t.ex. Stockholm är medelåldern 35 år för att skaffa sitt första barn. Är det verkligen så himla svårt eller omöjligt att hitta någon att dela en framtid och få barn med när man är 31 år och ensamstående?
4 Comments
Nina
Barn är fantastiska på att uppskatta äventyr i vardagen och små äventyr är också äventyr för dem. Campa i skogen (i stuga), grilla korv över öppen eld osv är stora upplevelser för en tvååring och femåring även om vuxna har glömt av det.
Jag är säker på att du kommer att kunna hitta på flera roliga upplevelser med barnen i höst som ni kan minnas och prata om länge även om det inte blir en vecka i solen.
V
hej fina du!
Jag läser inlägg efter inlägg och funderar mer och mer. Min uppfattning har varit att du och J har haft det bra, att du var lycklig och att ni hade det bra. Att detta brytet kom från ingenstans, men i varje inlägg ser jag nu hur du skriver mer och mer att han inte gick att lita på, att du var ensam, otrygg etc. Är det något du ser nu iefterhan eller är det något som hela tiden fanns där, men som du antingen inte ville se eller inte berättade? Tycker du alltid är så ärlig i din blogg, så undrar hur det är med den delen. Och om det var så vad är det som gjorde att du kände så genom ert förhållande, var det något speciellt han gjorde eller inte gjorde. Varför jag undrar är nte för att stoppa näsan i blöt utan jag börjar fundera ordentligt på mitt förhållande och mitt liv och utvärdera och tänka, så där flr undrar jag hur det var för dig. <3
Emma - På Smällen!
Hej fina! Jag vet att du har läst min blogg och länge och då kanske du minns att jag flera gånger har skrivit att jag varit väldigt ledsen men aldrig berättat varför? Jag har inte kunnat berätta och kan fortfarande inte berätta vad som hänt, men det rör sig om svek som har fått mig att känna mig ensam, otrygg etc. Ett sår kan aldrig försvinna, men det kan läka och nånstans trodde väl jag att vårt förhållande hade läkt, att vi var påväg mot bättre tider osv. Nu i efterhand inser jag att jag hade fel, men att jag inte kunde gjort något annorlunda. Jag har aldrig skrivit att jag är lycklig när jag inte varit det och jag har aldrig höjt vårt förhållande till skyarna när det inte varit riktigt bra. När vi var Italien hade vi det fantastiskt, jag var så lycklig och jag kan nästan svära på att han kände samma sak. Vi har haft ett bra år och jag trodde att vi hade gemensamma planer för framtiden, men där hade jag fel. Jag hade aldrig kunnat ana att det skulle bli så här, men jag förstår nu att det bara var en tidsfråga… Som svar på din fråga så finns det saker jag inte kunnat berätta, men jag har aldrig skrivit att jag är lycklig eller att vi är lyckliga när vi inte varit det. Och ja, det finns saker som jag ser nu i efterhand som jag inte såg då. Hoppas att allt blir bra för dig kram! <3
V
hej fina!
tack <3 Självklart tror jag att jag vet vad du menar du inte kan eller vill skriva. För mig kändes ert förhållande lite som goals, du vet itne sådana orealistiska goals som man ser i IG världen, utan riktiga, så det kom verkligen som en chock. Det har fått mig att börja kolla på mig själv och vårt liv. Absolut har vi helt skillda situationer just nu (inget jag har skrivit om heller), därför känner jag att jag vill ge det lite tid för att se hur saker utvecklas vidare, men samtidigt blir jag rädd. Jag är som dig, jag tror på den där happily ever after, helylle familjen med mamma, pappa, barn. Dock tror jag att man kan få den när som i livet. Är inte det minsta rädd att du kommer finna det och lyckan igen och få dina bebisar (för jag känner att det nog blir emr än bara en till <3). Tycker du är grym som dejtar, kollar sidor, helt enkelt testar vad som funkar för dig, vad som får dig att må bra (trots alla hemska nättroll), för sanningen är dne, vare sig du hoppar in i ett nytt förhållande snabbt elelr inte, så är dina barn lyckligast när deras mamma är lycklig <3 All kärlek till dig, vill du någonsin prata, ha en outsiders point of view elelr bara öra så finns jag alltid <3 massa kramar