Det gör ont

Det är läskigt hur kort livet känns ibland. Dom tre senaste åren har min familj förlorat nära och kära på löpande band känns det som. Först min mormor som gick bort väldigt dramatiskt och plötsligt i cancer. Sen min morbror som fick en hjärtinfakt veckan innan han skulle fylla 50 år pga samma hjärtproblem som min pappa. Mindre än ett år senare dog min farmor väldigt plötsligt i stor sorg efter att ha förlorat sin son. I början på detta året fick min morfar corona och gick bort. Det har varit flera tunga och hastiga förluster och det gör att jag både känner större respekt för livet men också som att jag inte har nån “kontroll”. Efter det som hände min pappa så känns det som att vem som helst kan dö när som helst och jag känner mig stressad över att få ut det mesta av livet med var och en av mina nära och kära.

Livet är kort, det är skört och det gör ont. Det finns såklart massor av positivt också, men det gör fasiken ont att bli äldre när nära och kära börjar dö ifrån en. Jag kommer ihåg när jag som 20-åring kände mig tacksam över att ha alla mina far- och morföräldrar i livet och nu är plötsligt allihopa borta och döden kom och naggade på pappas tid här på jorden också. Det känns jobbigt.

Relaterade Inlägg

9 Kommentarer

  1. Johanna

    Verkligen viktigt att försöka uppskatta dem man har omkring sig – och säga allting man vill få sagt och aldrig somna osams. Livet är skört.

    Minns också lyxen att ALLA jag kände levde. Idag har jag några nära på andra sidan. De som finns hos oss idag… jag anstränger mig för att få tillfällen att ses. ❤️

    Svara
  2. Gittan

    Vet hur ont det gör att tänka på de som inte längre lever. Min farmor gick bort när jag va 14 år men både farfar, mormor och morfar var i livet till vuxen ålder. Har fortfarande turen att ha mormor 89 år och morfar 88 år hos oss. Tar vara på varje stund ❤️

    Svara
    • Alexandra

      Jag vet hur det känns…har också förlorat många nära anhöriga i plötsligt död (faster pch farbror ) och nu för snart 2 år sedan min pigga fräscha mamma som från en dag till en annan drabbades av en ovanlig obotlig cancer som hade ett hastigt förlopp..jag var då gravid med mitt andra barn..med första barnet så lev jag dumpad strax efter förlossningen och bodde med mina föräldrar i 5 år efter det…min mamma var som min sons mamma också pch han pratar fortfarande om saknaden efter mormor…själv kan jag knappt tänkt på det eller ta in det eftersom det gör dör ont…för ett par år sedan frontalkrockade min älskade pappa och låg nedsövd på iva i 30 dygn och svävade mellan liv och död..tack och lov så klarade han sig men njurarna tog stryk tyvärr…jag lider efter detta av kraftig GAD som ligger nära till hands…det är viktigt att ta vara på varandra och vara snälla mot varandra…Många kramar till dig I denna kämpigt tid och du är inte ensam ❤❤❤❤

      Svara
      • Emma

        Men gud stackarn vad tufft!!! ❤️ Skönt att din pappa klarade sig i alla fall men jag förstår att det här har satt sina spår hos dig. Livet är så jävla tufft ibland! Jag har som tur är en klippa till man, vet inte vad jag hade gjort utan honom just nu.

  3. Tia

    Min pappa dog plötsligt som 63år, va i bra skick och allt men hjärta stanna bara mittiallt o kunde inte komma igång mera. 😭 man e rädd nu när man vet hur plötsligt det kan gå.

    Svara

Skriv en Kommentar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Annonsera här