Jag njuter av varenda dag här och för det mesta tycker jag att allt är toppen, men det finns en grej som skaver… En grej som jag inte riktigt kan förlika mig med… En grej som gör att jag sover kissnödig på nätterna… Svaret är kackerlacka! Innan jag besökte Brasilien så hade jag inga fobier och jag visste inte heller att jag skulle få min första fobi, men det fick jag. Min fobi är kackerlackor! När jag ser en kackerlacka springa eller ännu värre (flyga mot mig) då stannar mitt hjärta (känns det som) och jag får panik. Jag kan inte tänka, jag flyr!

Jag har haft några riktigt äckliga upplevelser med kackerlackor men den allra värsta var när jag stod på taket och duschade och det blåste lite i duschdraperiet. Just när duschdraperiet lyfte med vindens blåst så flög en kackerlacka rakt in i duschen där jag stod alldeles naken. Jag flydde! Helt naken sprang jag ut på taket och skrek som en stucken gris! Jag kunde inte tänka, jag bara skrek! På nåt sätt lyckades jag rycka åt mig en handduk som hängde på tork på strecket, men jag har ingen aning hur många som hann se mig naken innan jag lyckades få tag på den där handduken. På den tiden fanns det inga väggar däruppe på taket så det var verkligen öppet för alla att se…

När jag ser en kackerlacka så känner jag mig aldrig säker. Det känns som att det är omöjligt att hålla sig på behörigt avstånd för kackerlackor kan banne mig göra allt! Dom kan springa supersnabbt, ”klättra” och FLYGA! Det går inte att skydda sig! Detta är anledningen till att jag inte vågar gå ner och kissa om jag vaknar mitt i natten kissnödig. Alla gånger som jag har gått ner när resten av huset sover så har det funnits 1-2 kackerlackor i köket eller i badrummet. Jag är livrädd så jag sover hellre kissnödig haha!

Det kan gömma sig ett par kackerlackor härinne som bara kommer fram när man redan har satt sig på toan.. haha! Vi tror att dom bor i trälistan (dom gillar trä) så vi har täppt igen sprickan med papper haha!

Få ersättning för försenat eller inställt flyg

– Samarbete med Flightright –

Förra året när vi skulle åka hem från Portugal så hade vi extremt otur! Vårt flyg från Porto till Lissabon blev kraftigt försenat pga av ett oväder i Lissabon så när vi kom fram till Lissabons flygplats hade vårt plan till Stockholm redan boardat. Vi kollade snabbt på TV-skärmarna för att se vilken gate som planet gick ifrån och sen sprang vi så snabbt som vi kunde genom flygplatsen till vår gate men det fanns inget flygplan där… Skitkorv också! Vi sökte upp TAPs kundservice som hjälpte till att boka ett nytt flyg till Stockholm, men flyget gick inte förrän dagen därpå… TAP ordnade med övernattning på ett fint hotell, men vi kände oss inte jätteglada, tvärtom kände vi oss väldigt oroade. Det var nämligen så att vi skulle förlora vårt flyg från Stockholm till Göteborg eftersom vi inte hade köpt det via TAP. Vi försökte boka om resan innan den avgick, men icke sa Nicke så flyget gick, utan oss. Vi ringde även vår reseförsäkring men vi var inte berättigade någon ersättning där heller eftersom jag hade missat att köpa utökad reseförsäkring och då täcktes inte hemresan…

Hotellet i Lissabon – i väntan på flygresan hem…

Det kändes så surt! Det är ju rätt dyrt att köpa en resa mellan Stockholm och Göteborg med så kort varsel och våra pengar var nästan slut, men vi var ju tvungna att ta oss hem… Vi kollade allt från flygresor till hyrbil, men tillslut blev det en tågresa som gick på ett par tusen. Det var sura pengar…Jag tyckte det sved såpass mycket i plånboken att jag började googla runt. Jag tyckte att TAP borde ha något slags ansvar i det hela. Planet från Lissabon borde väntat på oss eller åtminstone borde dom fixat så att vi fick flyga hem samma dag, men det är väldigt svårt att kommunicera med flygbolagen om sina rättigheter. Jag vet knappt vad jag har för några rättigheter överhuvudtaget! Men när jag satt där och googlade så dök Flightright upp. Jag klickade in på sidan och läste på lite och förstod snabbt att Flightright är ett företag som hjälper till att kräva ersättning från flygbolag för försenade eller inställda flyg. Dom har koll på dom rättigheterna som vi vanliga inte har koll på 🙂 Jag provade att skriva in vårt flightnummer och jajamensan var vårt fall ett fall för Flightright att ta sig an.

Tågresan från Stockholm till Göteborg

Jag hade aldrig hört om Flightright förut så innan jag anlitade dom så kollade jag upp lite info. Det som är så bra med Flightright är att det aldrig kostar något för dig som kund så det finns alltså ingen risk med att testa. Om Flightrights avtalsjurister förlorar helt eller delvis mot flygbolaget så täcker Flightright alla kostnaderna själva och om dom vinner mot flygbolaget så måste flygbolaget ersätta rättegångskostnaderna. Om du och avtalsjuristerna kommer överens om en förlikning med flygbolaget så dras kostnaderna mot det ersättningsbelopp som du får från flygbolaget, men du som kund betalar aldrig mer än ersättningsbeloppet så därför är det aldrig en risk att anlita Flightright.

I vårt fall blev det en förlust pga av väderförhållandena som rådde i Lissabon. Jag tror det kallas Force majure när flygplanet inte får lyfta pga väderförhållandena och det är en giltig anledning för försenat flyg. Men jag är ändå nöjd med Flightrights process och jag känner mig trygg med att dom tog sig an vårt fall. Dom kommunicerade med oss under hela processen och förklarade varför som vårt fall fick läggas ner. Om det hade funnits nån ersättning att hämta så hade vi ju fått den. Flightright tjänar bara pengar när dom vinner ett fall. 🙂

Har ni varit med om en flygförsening eller ännu värre, ett inställt flyg? Vad gjorde ni då? Fick ni någon ersättning? Berätta gärna!

När jag och Jair blev ett par så hade vi inte hunnit lära känna varandra ännu. Jag hade bara spenderat ett dygn i Salvador och sen reste jag vidare, men eftersom jag inte kunde sluta tänka på Jair så åkte jag tillbaka. Det tog inte mer än 4 dagar innan han frågade ”chans” på mig haha! Så nej, jag och Jair kände verkligen inte varandra när vi blev tillsammans.

Jag minns vår första vecka tillsammans som väldigt överraskande och annorlunda. Inget var som det jag tidigare har upplevt i Brasilien. På min och Jairs första dejt så föreslog Jair att han skulle laga en pastarätt till oss. Jag tyckte det lät så himla romantiskt med en man som kunde laga mat och föll pladask för förslaget. Vi gick till mataffären och handlade pasta och vin och gick hem. Jag föreställde mig hur han skulle ordna med ett bord på taket av huset och där skulle vi ha en romantisk middag med vin.

När vi kom hem till huset så lagade Jair mat, spelade brasiliansk musik och var väldigt glad och lycklig. Jag tittade på medans Jair lagade en jättegryta fylld med pasta och bolognese.

När maten var klar så så slevade han upp en rejäl hög med pasta på min tallrik och drog fram en stol som stod jämte det lilla lilla bordet i ”vardagsrummet” (läs: hallen). Sedan slevade han upp pasta till sig själv och uppmanade resten av familjen att ta för sig innan maten tog slut (god mat går åt snabbt i det här huset). Det fanns bara en endaste stol på den tiden så Jair stod upp, precis bakom mig, och åt. Det lät typ snask, slurk, smask och jag tror inte han stoppade för att andades en enda gång förrän halva tallriken redan var uppäten. Vinflaskan stod oöppnad kvar på det lilla bordet och jag frågade lite försiktigt om maten var god eftersom han hade hunnit äta halva innan jag ens hade hunnit smaka. Han fortsatte äta en liten stund till innan han tog ett andetag och svarade ja och sen fortsatte ätandet. Jag var i chock! Jag hade aldrig sett någon äta så snabbt, det var helt galet! Jag kunde inte heller fatta att han och jag kunde ha så olika föreställningar om en romantisk middag, men men, jag var ändå lika kär…

Nästa dejt tog jag med Jair på romantisk middag med krabba. Jag trodde att ätandet skulle hålla på lite längre då och att vi skulle hinna prata lite mer och inte bara äta eftersom det tar lång tid att äta krabbor. Det visade sig att Jair åt krabbor lika snabbt som han åt pasta så likt förbannat satt jag där själv och åt när han redan var mätt och redo att lämna restaurangen. Men han satt i alla fall kvar och väntade på mig som blev klar ungefär 100 år senare haha!

Nu, flera år senare, så ser våra romantiska middagar ut mer som det som jag förställde mig, men det krävdes faktiskt att jag berättade vad jag kände samt att Jair övade på att äta långsammare vid vissa valda tillfällen haha 😛 Tänk vad olika man kan vara, men hur bra det kan bli trots olikheter 🙂

Idag är Isadora lite krasslig. Hon är väldigt varm men exakt hur hög feber hon har vet vi inte. Jag brukar aldrig ta tempen om jag inte är orolig för barnets tillstånd. Jag tycker det är onödigt att ta tempen varje gång ett barn har feber för det är ju inte tempen som avgör hur sjukt barnet är, det är allmäntillståndet! Hur som helst så tog vi tempen när vi upptäckte att hon fortfarande var varm efter att vi hade gett henne både alvedon och Ipren och då visade det sig att hon hade 37,8 grader. Det kändes ändå som hon mådde okej, men var lite tröttare än vanligt.

Lite innan lunch somnade hon tillsammans med Jair och sov i cirka tre timmar innan jag gick in för att väcka Jair. När jag kände på Isadora så var hon alldeles kokhet! Tempen hade då stigit till 39,3 grader så vi gav henne alvedon och Ipren igen. Hoppas hon kryar på sig snabbt. Om hon fortfarande är lika dålig imorgon så kommer vi gå till doktorn med henne. Stackars Isadora!

Igår skrev jag om det godaste snackset – kokta jordnötter! Idag vill jag berätta om en riktigt god glass – picolé! Ni vet ju redan att Isadora äter jordgubbsglass med riktiga jordgubbar på stranden, men själv har jag fastnat för glassen med jordnötter i 🙂 Såååå himla god! Glassen är gräddig med massor av jordnötter. Det är svårt att beskriva hur den smakar, men den är farligt god 🙂

Jair gillar tapioka-glassen som är gjord på kassava som liknar potatis. Jag förstår att det låter skitäckligt, men jag kan försäkra er att glassen inte smakar som potatis 🙂 Tapioka utvinns från kassavans rotknölarna och används både i mat och i söta efterrätter. Ett annat tips som jag fick från en läsare är att testa kokosglassen så det ska jag göra nästa gång vi går till stranden 🙂 Brasilianska picolé är galet goda! Om ni kommer hit nån gång så måste ni testa!

Idag var det inte bara 7 barn som fick mat, idag var det alla i favelan! Kvinnan som delade ut mat idag bor själv här i favelan och anledningen till att hon bjöd på mat idag är att hon tror på Candomblé (en vanlig afrikansk tro i Salvador) och har lovat att dela ut ”Caruru” en gång om året. Alla som ville äta, kom idag till hennes hus 🙂

Iris, Jairs kusin (Ians syster) och Thiago (bästa vän till familjen)

Den fina damen, Margo, som bjöd alla på mat!

Det var inga dåliga tallrikar med mat som man fick! Det var verkligen fullt med mat och Jair och hans brosa sa att det är så här en riktig tallrik med ”Caruru” ser ut. Det var verkligen allt möjligt på tallriken! Till och med popcorn! Men framför allt så var det sjukt gott, förmodligen bland det godaste jag har ätit!

Denna tron där man delar ut mat till barn eller vuxna har inget med välgörenhet att göra. Jag kan förstå att några av er kanske trodde det efter mitt förra inlägg, men om det hade varit fallet så hade kvinnan igår (Jairs mammas chef) åkt till ett barnhem eller gett barnen som bor på gatan mat istället. Här i favelan finns det ingen som svälter eller är hungrig och dom flesta barn äter godis nästan varje dag (=stor kulturkrock för mig). Fattigdom i favelorna i Brasilien handlar mer om bristen på sjukvård, utbildning och elektroniska bekvämligheter som senaste telefonerna, iPads, platt-TV eller tvättmaskin…

Jairs mamma och pappas hus är fortfarande litet även om det numera finns dubbelt så många sovrum (tidigare två, nu är det fyra). Köket är litet och vardagsrummet är mer en hall än ett rum. Det finns ingen plats för ett matbord inomhus, men efter att jag och Jair hjälpte till med pengar för att bygga ut huset så finns det numera en stor altan som vi samlas på för att äta ibland. Men dom gamla traditionerna sitter fortfarande kvar och dom flesta av oss sitter fortfarande i trappan, på soffan, på golvet eller på en pall och äter. Ibland får man till och med stå upp och äta! Det gör oftast dom minsta barnen, t.ex. Isadora. Bordskicket får vi ta tag i när vi kommer hem igen haha!

När vi äter här hemma så äter alla när dom är hungriga, men ju fler människor som är hemma, ju större är risken att maten hinner ta slut om man inte skyndar sig till köket direkt när maten är klar. Så var det idag! Idag köpte Jair mat för att laga och plötsligt var huset fullt med familjemedlemmar, kusiner, barn etc så det fanns inte en chans att maten skulle räcka till alla. Om jag ska vara ärlig så räcker aldrig god mat till mer än en måltid här, det spelar ingen roll hur mycket man lagar när huset är fullt av tonåringar. Det är som att försöka fylla en hink utan botten! Hur som helst så löste det sig för vi hittade några extra kycklingfiléer i frysen som vi lagade till så ingen gick hungrig 🙂

En grej som jag verkligen älskar här i Brasilien är kokta jordnötter! Jag hade kunnat äta hur mycket som helst av detta – det är såååå gott! I Brasilien säljs dessa kokta jordnötter oftast med skalet på. Dom är varma och har en salt smak men istället för att vara knapriga som dom är i Sverige så är dom mjuka. Konsistensen är ungefär som en fast kokt potatis. Det kanske inte låter så gott, men jag kan intyga att det till och med är svårt att sluta äta när man väl har börjat. Jag älskar att mumsa på dessa ihop med en kall öl!

Om ni ska åka till Brasilien nån gång så rekommenderar jag er verkligen att testa. På gatan så är det oftast samma person som säljer kokt majs som säljer jordnötter. Det heter ”amendoim” på portugisiska 🙂