I Brasilien så är barnaga förbjudet sedan 1 juli 2014, men ändå är det många barn som fortfarande får stryk hemma. Många föräldrar tror att man måste slå sina barn för att dom ska lära sig och därför har Rädda Barnen satsat stort på att utbilda föräldrar, lärare, sjukvårdspersonal m.m. Lagen har funnit i snart 3,5 år, men jag upplever det fortfarande lika vanligt att slå sina barn som det var när vi var här 2014.

I Brasilien finns det 60 miljoner barn och 70% av dessa har fått eller får fortfarande stryk hemma eller i skolan. Förr var det säkert ännu vanligare. Jair och hans syskon blev slagna med skärp på ryggen när dom var små. Detta verkar dock vara ovanligare nuförtiden, men igår hörde jag en granne säga till sin son: ”Gå och lägg dig nu, tvinga mig inte att hämta skärpet!” Bruna har berättat att den pojkens pappa är våldsam och slår väldigt mycket. Mitt hjärta höll på gå i tusen bitar när hon berättade. Jag önskar att jag kunde rädda pojken på något sätt, men det finns inte samma möjligheter att hjälpa här som i Sverige. Det går inte ringa och orosanmäla någon och eftersom jag själv inte har sett något så kan jag inget göra. Polisen skulle inte heller utreda något utan bevis. Jag har själv blivit misshandlad i Brasilien men polisen anklagade mig för att ljuga trots att jag hade bildbevis på mitt trasiga ansikte.

När vi var i Brasilien 2014 så visade nyheterna ett reportage med ett barn som hade dött efter att ha blivit slaget i uppfostringssyfte av sina föräldrar. Så jäkla hemskt! Det är inte konstigt att Latinamerika är världens mest våldsamma kontinent när man lär barnen att slå och bli slagna redan som små 🙁

Det värsta jag har sett var en pappa som la sitt barn i trappan här i favelan och slog barnet allt vad han orkade med en flipflop-sandal över rygg och mage – flera gånger! Jag var i total chock och var just påväg att springa fram när han slutade, men det han gjorde var inget fel för då (2014) var detta fullt lagligt! Jag har inte sett något sådant den här gången, men jag hör dagligen föräldrar som hotar sina barn med att dom ska få stryk. Det gör mig väldigt ledsen och jag är alltid alert på olika ljud – rädd för att höra någon av grannarna slå sina barn 🙁

Idag ska vi ut och resa! Vi ska åka till en stad på landet som heter Camaçari. Det är en mindre stad med cirka 260.000 invånare och ligger en timmes bilfärd härifrån. I Sverige räknas antagligen detta som en ganska stor stad, men med tanke på att Salvador har 2,9 miljoner invånare i centrala staden så är Camaçari en liten stad. I Camaçari bor Jairs mormor, många av Jairs mostrar och morbröder och massor av kusiner. Alla bor i samma område så det blir alltid stor släktträff när vi är där. Vi kommer sova där i 2 nätter för på tisdag fyller Jair år och då vill han vara tillbaka i Salvador.

Så här såg det ut när vi var där sist, men på bilden är bara den närmsta familjen. Nästan alla kusiner, mostrar och morbröder fattas, men Jairs mormor är med. Det är SKITSVÅRT att få med släkten på bild. Ingen står still och alla ropar och har sig så det är omöjligt för mig att organisera folket haha!

Livet i Jairs mormor hus är ännu enklare och mer primitivt än här. Det är tur att familjen väger upp för det är verkligen roligt att besöka familjen i Camaçari. När vi var där sist så var dessa dom enda två speglarna som man kunde sminka sig i… 😛

Det är ännu varmare i Camaçari än vad det är här i Salvador. Om man inte vill svettas ihjäl eller dö av värmeslag så måste man hälla vatten över sig då och då. På bilden är Bruna till vänster och sysslingen Tiffany till höger.

Här är några bilder på huset som det ser ut. Det är väggar av betong men huset påminner mer om ett skjul tycker jag.

Det hänger myggnät över alla sängar eftersom det är extremt mycket mygg i Brasilien. Jairs kusin berättade att det var fullt med kackerlackor på ett av myggnäten. Jag hoppas verkligen verkligen inte att det kommer några kackerlackor när vi sover inatt för då kommer jag vara vaken hela natten!

Nej, nu är det dags att packa väskan för att ge sig av. Jag kommer antagligen blogga från mobilen under tiden vi är i Camaçari. Hörs senare!

Jag har fått en fråga om var Brunas mamma är och eftersom jag inte har skrivit om det sen vi var här sist så tänkte jag berätta i ett eget inlägg.

Var är Brunas mamma?

Brunas mamma lämnade Bruna när hon var två år och sen dess har hon ytterst sällan besökt Bruna. När Brunas mamma och pappa gick isär så hade dom först delad vårdnad, men Brunas mamma och hennes nya kille behandlade Bruna väldigt illa. Bruna blev både slagen och inlåst i ett rum och det märktes tydligt att Bruna var rädd när hennes mamma kom hit för att hämta henne. Vi kom hit strax innan Bruna fyllde 3 år och då kom hennes mamma ibland och lovade henne en massa roliga presenter och aktiviter som hon skulle göra dagen därpå, men nästa dag syntes mamman inte till. När mamman kom så blev Bruna glad, men dom få gångerna som mamman försökte ta med Bruna nånstans så började Bruna hysteriskt gråta i panik när dom hade kommit en bit på vägen. Bruna ville bara följa med sin mamma om någon annan i familjen följde med för Bruna var rädd för att bli slagen igen. Detta var faktiskt en av dom första sakerna som Bruna sa till mig när vi kom hit den här gången.

Bruna 2 år och 11 månader

Förra gången vi var här så var vi här i 7 månader. Brunas mamma kom hit totalt 4-5 gånger, alltså inte ens en gång i månaden! Den här gången har hon inte synts till överhuvudtaget. Hon har inte varit här för att säga god jul, gott nytt år eller för att ens se hur hennes dotter mår. Ibland hör hon av sig till Brunas pappa, Jordai, för att fråga efter bilder på Bruna, men trots hans uppmaningar att komma och besöka Bruna så kommer hon inte. Idag har Brunas mamma ett nytt barn.

Vi har nått målet och lite mer därtill! Tillsammans har ni hjälpt oss att samla in 5905 kr till Ericles framtid! Vi har allt vi behöver för att kunna köpa både högtalare och visitkort! TACK TACK TACK! Vi kunde inte gjort detta utan er! Ni är guld!

Vi har redan varit och tittat ut en högtalare och till och med prutat på priset. Det behövs 1100 reais (ca 2800 kr) för den högtalaren och nu har vi pengarna som vi behöver. Vi kommer åka dit så snart som möjligt och jag kommer visa er allt här på bloggen 🙂

Eftersom det blev pengar över så undersökte vi även möjligheterna att göra visitkort här, men det är dyrt. Dom flesta här köper papper och går sedan själva till någon med skrivare men då blir det inte samma kvalitet som riktiga visitkort. Jag visade Ericles mitt visitkort och han blev alldeles förtjust så vi gjorde likadana till honom. Jag är säker på att han kommer sticka ut från mängden med dessa visitkort! Det här kommer bli toppen!!!! 🙂 Visst blev det snyggt?!

Och här kommer kvittot också 🙂

Supertack för alla bidrag! Jag kommer stänga insamlingen nu och ta bort telefonnumret. Jag kan inte tacka er nog för alla bidrag!