Igår hade vi taco night här i nya lägenheten! Det var verkligen en upplevelse! Det finns nämligen inte tacos här eller åtminstone så är det svårt att hitta restauranger som har tacos i Salvador. Och jag ville så himla gärna visa hur vi äter avokado i Sverige så därför frågade jag en av våra kompisar om dom kunde ta med lite tacogrejer från Sverige när dom kom hit för några veckor sen. Våra vänner tog med tacobröd, tacokrydda och guacemolekrydda. Jag vet att man kan krydda både kött och guacamole själv men jag ville vara säker på att tacokvällen överträffade deras förväntningar, särskilt guacamolen som dom tyckte var helt crazy, därför ville jag ha ”rätt” kryddor från Sverige. I Brasilien äter man nämligen avokado med socker eller gör smoothie och därför tycker dom att vi är jättekonstiga som har salt, chili etc på vår avokado.

När vi höll på att göra tacosen så kommenterade Jairs kusin (Ian) om hur konstigt det var att vi skulle äta grönsaker som t.ex. paprika helt rå. Ännu värre var det när vi plockade fram avokadon och skulle mosa den och hälla på krydda, då rynkade dom flesta på näsan. Men när allt var färdigt och vi höll på att duka fram så var alla nyfikna. Ian tyckte att maten var ”chic” och alla andra tittade nyfiket när vi visade hur man gör för att göra ordningen tacos. Roligast av allt var att ALLA smakade på guacamolen och sen la på det på sin tacos! Alla tog för sig mer än en gång och alla GILLADE verkligen tacos! Ian, som var mest skeptisk, sa till och med att han ÄLSKADE tacos och när kvällen led mot sitt slut så satt han och jag och åt upp den sista guacamolen med nachochipsen – så himla roligt!

Jairs systerson (Ericles), jag, Ian, Bruna, Brunas bonusmamma (Jô)

Även fast jag uppdaterar varje dag så känner jag att jag ligger efter lite med bloggandet just nu. Det är så mycket som händer och så mycket jag vill skriva, men det kommer allt eftersom. När vi kom hem från Camaçari så satte allergin genast fart igen och nu är jag halvblind på ett öga igen. Dessutom går jag runt och hostar hela tiden pga byggdammet som kommer från väggarna i favelan så ni bestämde vi oss faktiskt för att tillbringa en månad på ett lite bättre ställe. Vi ska ju ändå vara här i 1,5 månad till, det vore kul om jag kunde njuta helt och hållet också 🙂 Sagt och gjort, igår flyttade vi till ett riktigt chic ställe, men det bästa av allt, nästan hela familjen fick plats!

Lägenheten som vi bor i har ett eget kök, sovrum, badrum med varmvatten (!), vardagsrum med bäddsoffa och enorm inglasad balkong med utsikt mot havet. Dessutom har byggnaden en pool och vi har städservice varje dag! Det är som att bo på hotell med två stora skillnader – vi får ta hit besök och det är billigt (!) jämfört med hotell! Vi betalade 7000 kr för 26 dagar – riktigt bra pris!

Jag, Jair och Lucas sover i sängen i sovrummet. Isadora sover på en madrass på golvet i sovrummet och vardagsrummet sover Jairs brosa, hans tjej och Bruna i bäddsoffan. På golvet i balkongen sover Ian på en stor madrass och Ericles (Jairs systerson) sover på stolarna på balkongen. Jag vet, det låter obekvämt men han är ju van vid att sova direkt på golvet på ett lakan/filt!

Idag var vi vid poolen och lekte! Barnen skrattade hela tiden och var hur glada som helst. Bruna skrattade och tjöt högt. Isadora hoppade till och med i vattnet UTAN att jag tog emot henne. Jag ser redan framemot dagen imorgon!

Det är så fruktansvärt varmt här i Brasilien just nu. Vi har runt 35 grader och det är nästan omöjligt att vara inomhus utan fläkt eller air condition. I Camaçari var det värst för huset där har väldigt tunna väggar och istället för gjutet tak så finns det bara ett enkelt plåttak. Det blir som en bastu inomhus och det hjälper inte med en fläkt för det känns bara som att någon blåser varmluft på en! Haha!

Folket här löser hettan genom att sitta utomhus på gatan där det finns skugga. Det är lite märkligt för oss svenskar för vi skulle aldrig ta en stol och sätta oss ute på trottoaren så som brassarna gör, men jag tycker att deras sätt är mysigt. Det blir väldigt socialt på något vis och jag tycker man får lite ”camping-känsla” av det hela 🙂

Jag älskar sol och bad här i Barra i Salvador där Jairs familj bor, men jag är också väldigt förtjust i den ”lilla” staden Camaçari. Området som Jairs mormor bor påminner om en liten liten stad. Det är bra för barn där då bilar sällan åker förbi huset och det finns en stor yta på innergården för barnen att leka. Vi är dock väldigt försiktiga med att ha barnen på gatan för förra gången vi var där (3,5 år sen) åkte en kille i vit bil förbi och sköt hej vilt mot alla inne i en liten lunchrestaurang som ligger vägg i vägg med Jairs mormors hus. Jag och Jair satt ute på gatan precis runt hörnet och pratade när vi hörde pistolskotten och flydde in i huset. Detta upprepades 3 gånger, efter andra gången lämnade vi Camaçari. Mannen i den svarta bilen försökte ha ihjäl en ”fiende” som gömt sig i lilla Camaçari och han planerade inte att sluta förrän killen var död. Det hela slutade väldigt sorgligt för killen råkade av misstag skjuta ihjäl en 11-årig pojke och efter det så åkte han i finkan. Jag var väldigt chockad efter händelsen – läs mitt blogginlägg här: Drive by mordförsök precis runt hörnet

Den händelsen hade egentligen inget med Camaçari att göra för det hade kunnat hänt var som helst i Brasilien, men det fick mig ändå att vara mer på min vakt. I vanliga fall upplever jag Camaçari som ett väldigt lugnt område och mer barnvänligt än favelan där vi bor.

När vi kom dit den här gången var alla ivriga att visa mig runt. Vi promenerade runt och fotade och efteråt fick vi höra att några i området hade blivit rädda eftersom dom trodde att jag kom från myndigheterna och fotade för att dokumentera och rapportera området. Det är nämligen så att folket här har byggt sina hus på ”stulen” mark. Många har inte möjlighet att köpa mark av staten och därför bygger dom även om det finns risk att staten kommer och river allt. Det har redan hänt flera gånger, men nu hade staten accepterat en del av området och till och med kommit hit och asfalterat vägen. Det finns dock ett stort nybyggt område där vägen är av rödbrun sand. Detta området är fortfarande inte godkänt av staten.

En folkbuss som kommer körande från det icke-godkända området.

Området här är platt och inte som en favela som byggs på en kulle. Hela området omringas av djungel och det är det som gör att det brukar finnas extremt mycket mygg här, men nu var det faktiskt nästan helt myggfritt 🙂

Jag såg ett väldigt kul garage som en snubbe hade byggt. Garaget vaktades av en hund så vi höll oss lite på avstånd 🙂

Det finns även mycket djur i området, vi träffade både höns, getter, en häst och en massa grisar. Jag älskade att hälsa på grisarna, men jag tar det i ett annat inlägg 🙂

När vi var i Camaçari berättade Jair hur han och hans bröder red på åsna som transportmedel när dom skulle nånstans. Dom hade varken el eller rinnande vatten hemma. Jag har svårt att föreställa mig hur det var att leva på den tiden – tänk vad bekväm man är nuförtiden!

Det är sällan som jag får sova med barnen själv. Hemma hos Jairs mamma sover Lucas i ett eget rum i en enkelsäng. Jairs systerson sover på golvet och vaknar så fort någon kroppsdel, typ ett ben eller huvudet sticker ut och då rättar han till Lucas. Jag och Jair sover i en queensize-säng och Isadora sover i en resesäng.

När alla sover på rätt plats så är det helt okej även om det blir svettigt jämte Jair ändå. Men vissa nätter har vi varit två vuxna och båda barnen i sängen och då har det varit bökigt att få plats. Jag och Jair har fått sova skavfötter med ett barn var emellan oss!

När vi var hemma hos Jairs mormor sov jag själv med barnen på en queensize-madrass på golvet. Det var sååååå mysigt och inte ett dugg svettigt eftersom det blir svalt i Camaçari om nätterna. Vi hade dessutom en fläkt som blåste på oss hela natten för att slippa bli myggbitna. Jag minns inte senast som jag njöt så mycket av att få gå och lägga mig senast. Det var så mysigt att susa mellan dom två och dom sov hela natten utan att vakna en enda gång 🙂

Vi har precis fått både bra och dåliga nyheter på samma gång. Dom dåliga nyheterna är att det inte blir nån resa till Thailand. Min mamma och syster kan inte åka och jag vill inte åka utan min mamma eftersom syftet var att vi skulle fira hennes 50-årsdag där. Detta betyder att vi blir bostadslösa och utan kläder om vi kommer hem den 23:e januari för då är vårt hus uthyrt.

Dom goda nyheterna är att vi kommer stanna här i ytterligare en månad! Det känns både bra och dåligt på samma gång. Vi såg allihopa framemot att åka till Thailand med min familj, men eftersom Jair inte träffar sin familj så ofta så känns det kul att vara kvar här också.

Vi vet inte exakt vilket datum som vi kommer hem igen men det blir förmodligen i slutet på februari så ni får gärna spara lite snö så att Jairs kusin kan få uppleva det 🙂 I Göteborg brukar det ju komma ett lass med snö i februari så vi får hoppas att det gör det i år också 🙂

Idag fyller min älskling år! Hipp hipp hurra! Vi har massor planerat för dagen, men vi får se vad som verkligen kommer bli av. Det är alltid så i Brasilien – man kan bestämma en massa saker men man vet aldrig hur det verkligen kommer bli. Jag är sugen på att gifta mig här år 2020 men jag får lite kalla fötter när jag tänker på hur ostrukturerat och oplanerat allt här är. Vi får se om jag kan fixa det ändå 🙂

Idag är i alla fall planen att fira på stranden på dagen och att sen gå och äta på restaurang vid 17-tiden. På kvällen kommer vi antagligen fira Jairs födelsedag på ett hostel tillsammans med vänner, men inget är bestämt ännu så vi får se under dagen vad som händer.