Idag är det BF+7 och bebisen verkar inte ha några planer på att komma ut så idag är det dags för en ny hinnsvepning. Jag hoppas verkligen att bebisen kan tänka sig att komma ut på egen hand efter det så att jag slipper igångsättning.

Igår skrev jag om varför jag absolut inte vill bli igångsatt, men också varför jag inte kommer tacka nej till en igångsättning. Jag kan på ett sätt förstå att andra tycker det är värdsligt hur en förlossning startar, men för mig känns det viktigt, i alla fall här och nu. Jag har inte medvetet valt att det ska vara en del av min målbild, men uppenbarligen är det det eftersom jag har så svårt att ställa om. Jag har hela graviditeten fantiserat om hur förlossningen startar och spänningen när man förstår att nu händer det på riktigt. Det känns så tråkigt att bli berövad på det nu… Jag tycker det är taskigt att skriva att det är omoget av mig eller att jag fick som jag ville eftersom jag inte hade något emot att gå över.

Jag har fortfarande inget emot att gå över, men jag har alltid känt att jag inte vill bli igångsatt. Jag visste inte att det kunde bli så att jag får en igångsättningstid redan på BF+8. Och när det gäller igångsättning så kan jag komma på ännu fler anledningar till varför jag inte vill det, men jag tycker inte att det är nån idé att rabbla upp det för i slutändan så väger anledningen som jag redan skrivit allra tyngst. MEN jag skulle aldrig chansa med mitt barns liv för att få en spontan förlossningsstart… såklart inte!

Idag är det BF+6 och jag börjar tycka det är riktigt jobbigt att förlossningen aldrig drar igång. Bebis är ju färdigpackad och jag är öppen minst 2 cm. Mina värkar kommer och går, jag får mest värkar på kvällstid men under natten stannar det helt och hållet och jag sover så bra som det går att sova som höggravid. Varje morgon frågar Victor hur jag mår och jag svarar besviket ”bra” eftersom jag varit 100% säker på att förlossningen ska dra igång under natten. Men icke!

Jag börjar känna att tiden rinner ut nu. I Göteborg har man ändrat så att man sätter igång förlossningen efter en vecka istället för två veckor efter en studie som Sahlgrenska gjorde där flera mammor miste sina barn. Det gör att jag aldrig skulle kunna tacka nej till en igångsättningstid som jag blir erbjuden för då känns det som att jag gamblar med bebisens liv. Detta innebär att jag kan bli erbjuden att sättas igång så snart som på tisdag (bf+8). Bebis har alltså bara idag och imorgon på sig att ta sig ut för egen maskin vilket jag önskar över allt annat!

Jag vill verkligen inte bli igångsatt för jag känner det som att jag blir snuvad på en spontan förlossningsstart. Jag vill inte veta bebisens födelsedag i förväg, jag vill bli överraskad, jag vill stanna hemma och klocka värkarna och jag vill att min kropp ska fixa detta på egen hand. Det känns så sterilt och tråkigt att behöva vräka bebis på ett sjukhus på en bestämd tid med en bestämd metod. Men samtidigt så kan jag inte ha det på mitt samvete att jag utsätter bebisen för en risk som jag inte var tvungen att ta genom att tacka nej till en igångsättningstid.

Fan vad jobbigt detta är! Jag önskar av hela mitt hjärta att förlossningen startar snart.

Fotograf: https://www.wanderings.se

Här går jag och håller tummar och tår för att förlossningen ska dra igång och då får jag reda på att förlossningen på Östra Sjukhuset är fullt! Känns ju sådär… Jag kommer nog inte hinna till Borås och Varberg om det är helt fullt på Östra så vad gör jag då?

Det kändes ju inte helt bra så jag frågade dom på instagram. Dom var jättegulliga och svarade nästan direkt, men det känns ändå lite jobbigt. Tänk om det är helt fullt och tänk om jag inte kommer kunna höra av mig i god tid…

Vi har pratat fram och tillbaka om vi skulle ta vårt pick och pack och åka till Varberg eller Borås och ta in på hotell, men samtidigt är jag helt säker på att det inte kommer dra igång om vi åker. Jag har ju fortfarande bara oregelbundna värkar som kommer och går och lämnar vi hemmet nu så kommer det definitivt inte strömma något oxytocin… Nej, vi stannar nog kvar här hemma och hoppas på det bästa… Jag är ju ändå omföderska med ett snabbt förlossningsförlopp sedan tidigare, dom borde inte skicka oss till en annan stad. Det löser sig…!

Det sägs att de flesta förlossningarna startar på natten, men trots att jag har letat både nu och när jag var gravid med Isadora så hittar jag ingen statistik som stödjer det. Men idéen med att dom flesta förlossningar skulle starta på natten bygger på att det är lugnt och stilla och att ”lugn-och-ro”-hormonet oxytocin kan flöda. Värkarna stimuleras av oxytocin, däremot gillar värkarna inte adrenalin, det kan störa värkarbetet.

För att en kvinna ska kunna producera oxytocin måste hon känna sig trygg, det är därför som värkarna ibland avtar när man kommer fram till sjukhuset. Kroppen producerar även oxytocin vid vänlig beröring, kärlek, närhet, amning och erotiska upplevelser. Det är därför som färdknäppen kan trigga igång en förlossning 🙂 Ytterligare anledningar till att förlossningar startar på natten skulle också kunna vara att man ofta har tid för mys, beröring och kanske till och med sex om kvällarna.

Jag bestämde mig för att fråga er på instagram när era förlossningar startade och blev väldigt förvånad men glad för resultatet. Jag har varit helt insnöad på att förlossningen kommer dra igång på natten. Om den inte drar igång på natten så blir det ingen förlossning typ. Nu fick jag ändå hopp om att förlossningen kan dra igång på dagtid också 🙂

Ändå ganska jämn omröstning fördelat på drygt 1000 röster

Näe, vet ni vad…?! Det bidde ingen bebis inatt heller… Seriöst?! Det känns som ett dåligt skämt! Jag var ju bombis på att den skulle komma inatt efter hinnsvepningen. Jag var så förväntansfull när vi gick och la oss och lika exalterad varje gång jag vaknade under natten för jag hoppades på att jag hade vaknat av en värk, men så var jag BARA kissnödig! Fatta besvikelsen!

Vad ska jag göra nu? Sluta försöka? Bara vila? Känns som jag redan testat det. Jag kanske borde ge upp? Bebisen kanske vill busa och överraska oss? Hoppas det! Vi är ju kontroll freaks båda två, men lite otippat så ÄLSKAR vi överraskningar 🙂 Den får gärna överraska oss! Men jag vill verkligen att den ska ta sig ut för egen maskin, utan igångsättning… Och nu lutar det ju mot igångsättning så snart som på TISDAG! Huh, kan den inte bara komma ut?

Idag är det BF+5 och jag och Victor är barnfria hela helgen. Nu ska vi MYSA, ta det lugnt och vila upp oss inför det stora maratonet, förlossningen! 🙂

Sista magbilden, trodde jag…

Jag har fått många frågor på instagram om det gör ont med hinnsvepning så därför tänkte jag berätta hur det kändes för mig, men först kanske jag ska berätta vad en hinnsvepning innebär.

Var är en hinnsvepning? Så här står det på Sahlgrenskas hemsida:
För att stimulera mognaden av livmodertappen kan hinnsvepning göras. Det är en barnmorska eller läkare som utför hinnsvepning. Hen gör en vaginalundersökning och känner på livmodertappen. Då förs ett finger in genom livmodertappen till den inre modermunnen och genom en cirkelrörelse lossas fosterhinnorna från de nedre delarna av livmodern. Detta stimulerar frisättningen av det kroppsegna prostaglandinet. Metoden kan ibland upplevas som obehaglig och smärtsam. Efter en hinnsvepning är det vanligt med en mindre blödning och det förekommer ofta blodtillblandad/brunaktiga flytningar. Oregelbundna sammandragningar är också vanligt. Blödningar och sammandragningar kan komma samma dag eller någon dag efter.

Min barnmorska varnade mig lite innan och sa att när hon gör en hinnsvepning så stoppar hon inte bara in ett finger och pillar lite, utan hon gör det ordentligt för att det ska ha effekt. Det är inte skönt och kan göra ont, men jag kände att det är det värt. Hellre det än igångsättning.

Vad tyckte jag då? Gjorde det ont med hinnsvepningen?
Min barnmorska stoppade in två fingrar genom livmodertappen och vispade runt ordentligt. Det var definitivt inte skönt och jag fick koncentrera mig för att slappna av. Jag skulle kunna likna det med när man ska ta ett halsprov, det är inte skönt, det är faktiskt väldigt obehagligt, men det är över hyfsat snabbt. Hinnsvepningen tog längre tid än ett halsprov så det var såklart mycket jobbigare och lite ont gjorde det allt. När BM hade svept klart så spände hon ut fingrarna inuti livmodertappen för att töja lite. Det var nästan ännu obehagligare, det ilade och värkte, men det var inte värre än att jag kunde stå ut. Min barnmorska sa att jag var tålig 🙂 Men jag tror att jag klarar det så bra för att jag koncentrerar mig på att inte spänna mig. Allt gör ondare när man spänner sig eller glömmer bort att andas.

Efteråt kom det lite blod och brunaktiga flytningar och jag känner mig lite mörbultad och öm djupt därinne. Jag har fått en del kraftigare förvärkar och jag tror jättemycket på att det kommer köra igång inatt. Min BM sa att hon hade läst att 1 av 7 hinnsvepningar leder till förlossning. Jag tyckte det lät lite, men å andra sidan gör man ju hinnsvepningar även innan BF så jag hoppas och tror att mina möjligheter till att förlossningen drar igång är lite större eftersom jag ändå bakar på övertid 🙂

Idag har jag varit hos barnmorskan och gjort en hinnsvepning för att försöka få igång den här förlossningen. Bebis verkar ju trivas ganska så bra därinne, supermysig! Men jag vill helst slippa bli igångsatt nästa vecka så nu hoppas jag att bebisen tittar ut under helgen.

Hjärtljuden idag var bra och symfusmåttet var samma som förra veckan, dvs 36 cm. BM sa att det var helt normalt så här på slutet och eftersom bebis ändå kommer vara född nästa vecka så är det inget som behöver följas upp 🙂

Det visade sig att min kropp är väldigt redo för att föda. Livmodertappen var mjuk och jag var redan öppen 2 cm. Wiiie! Det betyder att alla mina förvärkar och kanske färdknäppen igår har gjort susen 🙂 Min barnmorska gjorde en rejäl hinnsvepning och vispade runt ordentligt därinne. När hon var klar spände hon ut med fingrarna för att töja lite i livmodertappen.

Jag känner mig lite mörbultad så här efteråt och jag tycker redan att värkarna är något kraftigare. Vi får se vad som händer, men jag tror ju stenhårt på förlossning inatt! SÅÅÅÅÅÅ SPÄNNANDE! Isadora föddes på BF+7 dagen efter en hinnsvepning 🙂

Om det mot förmodan inte funkar så har jag en ny hinnsvepning på måndag och annars blir det förmodligen igångsättning på tisdag eller onsdag 🙂