-
Ont att gå…
Först när jag kom hit till BB trodde jag att alla mammor hade lika svårt att gå som jag. Jag menar, jag har ju ingen yttre bristning så mitt enda utvändiga problem borde vara att det är svullet… Men ack så fel jag hade. Här på BB finns det mammor som går fort i korridorerna med sina bebisar i dom genomskinliga säng/vagnarna… Först tänkte jag: vilken väg kom den bebisen ut? Men om det hade varit snitt så hade väl dom ändå inte gått så snabbt och smärtfritt?
Jag förstår nu att det är väldigt individuellt hur ont man får efteråt. Jag går fortfarande runt som en anka. Svankar som bara den och pressar ihop benen bör jag går så att jag samtidigt vaggar som en pingvin! Och snabbt går det verkligen inte! Men jag har ju fått världens finaste gåva i utbyte och när jag tittar på honom så gör det nästan inte ont längre 🙂
-
När kan man gå igen?
När kan man gå igen? Det gör ju såklart ont att föda barn, men det har jag nästan glömt. Nu tänker jag att det var väl inte så farligt trots att jag minns att jag skrek typ ”AAAAAAAJJJJJ” i lustgas-masken och typ ”det gör jätteont” till BM och min sambo under förlossningen. För mig är det som alla säger. Det där med att det gör ont är bortglömt när man ser sin älskling för första gången.
Men….. Tiden efter ”aaaj!” Shit vad ont det gör att gå på toa! För mig går det ganska bra att kissa för jag fick ingen yttre bristning, men jag har nog fått nåt ytligt sår för det brände till dom första gångerna jag kissade.. Men att gå tycker jag är otroligt jobbigt!
Så till min fråga: Hur lång tid tar det innan man kan gå igen? När kan man ta lite större steg och gå i ganska normal takt? Jag känner mig otroligt handikappad när jag försöker gå och det tar lång tid att ta sig från sängen till toan som är på rummet!