Idag har jag haft lite mer ont i underlivet. Jag vet inte om det beror på gynundersökningen innan idag eller om kroppens naturliga bedövning som håller på att släppa. Jag tyckte också att det högg till i mitt enda utvändiga stygn förut när jag vände mig. Jag är lite orolig att stygnet har gått upp och vågar inte se efter. Egentligen spelar det väl ingen roll, för även om stygnet har gått upp så får jag väl inget nytt stygn eller?

Jag känner mig ivrig på att komma ut och göra roliga saker, gå med barnvagnen, träffa folk m.m. Men det är nog bäst att ta det lite lugnt ett par dagar och inte planera mer än vad jag redan har gjort hehe 🙂 Imorgon ska vi på nyföddfotografering hos Moments by Louise. På torsdag ska jag lämna in bilen och på fredag får vi hembesök av BVC.

Jag fick en fråga om hur jag kände inför att få en liten flicka så jag tänkte berätta vad min första tanke var när hon föddes.

Just när hon kom ut så hann jag faktiskt inte ens tänka om hon var en flicka eller pojke. Jag var bara så glad att hon var ute för det gjorde skitont just precis då. Krystvärkarna var väldigt täta och jag hade ont mellan värkarna så det kändes som en enda lång värk med en massa värktoppar. Men Jair såg att det var en tjej och ropade direkt ”det är en flicka!” och då minns jag att jag blev överraskad! Jag trodde inte att det var sant och ville se efter själv så jag sträckte mig lite så att jag såg haha!

I början av graviditeten så trodde jag att det var en flicka eftersom jag mådde så annorlunda, men i slutet av graviditeten så hade jag samma cravings och mådde likadant så jag blev osäker. Min mamma som brukar gissa rätt blev också osäker och drog tillbaka sin gissning om att det var en flicka. Fler och fler gissade på pojke och tillslut vågade jag inte gissa längre. Om man gissar så vill man ju få rätt och jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera om jag gissade fel. När man är nyförlöst så är man ju full av hormoner och kan reagera konstigt på helt vanliga saker. Jag gissade inte på något, men innerst inne så trodde jag nog att det var en pojke, annars hade jag ju inte blivit överraskad.

Men sen när barnmorskan vägde Isadora och vågen slutade på 3815 gram så tänkte jag ”nej, nu är något galet, det här kan inte vara min bebis…” Jag var ju inställd på en liten pojke på 3200-3500 gram! En bebis på nästan 4 kg var jag definitivt inte beredd på! Men jag känner inte alls att jag har haft problem att knyta an. Isadora ser ju ut som Lucas så jag ser att hon är mitt barn, men dom första dygnen kändes det ändå heltokigt!

Vi önskade oss en bebis och det visste vi att vi skulle få och vi hade varit lika lyckliga oavsett om det hade varit en pojke eller en flicka. Men det känns såklart fantastiskt att vi har fått både en pojke och en flicka!

Idag har vi varit på första utflykten som en familj! Det tog oss hela dagen att bli klara för att lämna hemmet. Vi var uppe klockan 10 allihopa och åt frukost, men sen tog det ytterligare 4 timmar innan vi var klara att åka iväg! Haha! Isadora ammade och bajsade om vartannat och Jair fixade med Lucas och tömde bagaget på bildäck. Planen var att åka till Slottsskogen (vi tog bilen för att undvika ev. sjuka människor) och besöka lekplatsen Plikta. Men när vi hade parkerat så började dugga och det var såpass kallt att jag och Jair frös om händerna och jag kände att brösten började isa av kylan. Vi började gå mot lekplatsen ändå, man får ju upp lite värme när man rör på sig, men då insåg jag rätt snabbt att jag hade lite för ont därnere i fiffi för att gå snabbt. Jag vet att det bara har gått 4 dagar sen förlossningen så det är ju faktiskt inte ett dugg konstigt! Tänk, när Lucas föddes, så kändes det ungefär som det gör nu efter 4 VECKOR och nu känns det så efter 4 dagar!!! Jag är otroligt glad, lycklig och tacksam över att jag fick en sån revanschförlossning!

Hur som helst så bestämde vi oss för att skynda långsamt och därför skippa lekplatsen och gå till fin-fiket Villa Belparc istället 🙂 Så det blev lyxig lunch och familjemys.

 Jag fick såna härliga flashbacks från när vi var med Lucas på Villa Belparc när han var 5 veckor gammal. Jag blir lite tårögd när jag tänker tillbaka på tiden när han var bebis och jag är sååååå glad att jag får uppleva bebistiden en gång till fast nu med Isadora. Jag ser framemot den här föräldraledigheten lika mycket som första dagen på en spännande semesterresa! 🙂  Vad säger ni? Är det pappas flicka eller?! Haha!!!

Efteråt hade jag lite dåligt samvete att vi inte gick till nåt ställe där Lucas fick leka av sig, men han lekte som en tok-unge därinne på Villa Belparc så han var så trött att han somnade i bilen efteråt. Utflykten tog på krafterna även om det inte var en lekplats vi besökte 🙂 Imorgon ska vi åka förbi bilverkstan och boka en tid för bilen, blir det inte imorgon som vi ska fixa den så åker vi förmodligen till Positivparken om det är fint väder. Om det regnar så åker vi till ett mindre lekland i Torslanda 🙂