• Hemskt på Akuten för gravida och nyförlösta

    När jag var på akuten för gravida och nyförlösta i helgen så var det bara jag och en massa andra gravida. Jag kunde inte låta bli att fundera på varför dom gravida var där, var det för minskade fosterrörelser? Och var dom i så fall oroliga? Jag vet själv hur det är att komma in och vara orolig och bli tvungen att sitta i väntrummet och inte veta om allt är okej i magen eller inte. När jag var gravid med Isadora så åkte jag in två gånger när jag var en vecka över tiden, utan att känna något alls, trots att jag hade försökt få igång henne. Då var jag livrädd och grät och skällde på receptionisten som var helt empatilös, då fick jag hjälp av en barnmorska på en gång. När jag var inne med William så kom han igång lite när jag var i väntrummet så med honom var jag inte lika orolig och kunde sitta lugnt i väntrummet. Men med Oliver… usch jag ryser av tanken… tänk om vattnet inte gått och jag kommit dit strax innan 19.00 och fått vänta på min tur och så hade han dött i magen… Usch, jag får så dåligt samvete när jag tänker på att vi inte åkte in på en gång utan att tveka. Klockan 16.00 bestämde vi att vi skulle åka in en stund innan 19.00. Oliver är född 19.27 och frågan är ju hur länge till han hade klarat sig? Om han inte hade plockats ut den tiden som han plockades ut så hade han kanske fått syrebrist i hjärnan och om vi hade väntat till nästa dag så hade han varit en ängel nu.

    Det här satt jag och tänkte på när en mamma som precis fött kom in och grät i väntrummet. Det kändes sååå hemskt att hon behövde sitta där, utblottad, framför oss andra när hon var så ledsen. Jag och en annan mamma tittade på varandra och visste inte vad vi skulle säga, men den andra mamman bröt tystnaden och frågade henne om hon ville ha ett glas vatten och efter en stund frågade jag om skulle behöva vänta länge på läkaren. Då öppnade hon upp sig och vi pratade ända tills hon blev kallad. Hon var så ledsen, men det blev bättre när hon fått prata lite. Hon sa flera gånger att hon var glad att vi fångat upp henne. Vi pratade en del om det här med att separeras från sin bebis, hur dåligt det är både för mamma (och pappa) och bebis. Jag märkte det så tydligt med mitt egna mående när vi låg på neonatal och Oliver fick vara på mitt bröst och cirka 3 dagar efter förlossningen när Victor dippade i sitt mående, så märkte vi också en enorm skillnad när han fick ha Oliver hos sig. Den där kemiska processen med oxytocinet som flödar i kroppen när barnet ligger hud mot hud går nästan att se med blotta ögat. Snacka om viktig process!

    En stund senare kom en annan mamma som också var jätteledsen. Hon fick sitta i korridorren där hon grät och snyftade högt. Jag tyckte det var såååååå hemskt! Jag ville bara gå fram till henne och krama om henne. Usch, att sitta där i väntrummet och se alla ledsna mammor när jag varit så nära att förlora mitt egna barn gör att jag på ett sätt känner att jag aldrig mer vill vara gravid. Livet är så skört.

    Foto: Wanderings.se

  • Börja blöda igen efter 6 veckor – avslag

    I måndags, dagen efter att jag hade ätit den där mögliga marmeladen och mått dåligt hela natten, så började jag plötsligt blöda färskt blod igen. Först tänkte jag att det bara var tillfälligt – avslag kan ju komma och gå, men jag hade inte blött något färskt blod på fyra veckor och bara haft det där sista genomskinliga avslaget i två veckor så det var ändå lite konstigt. Jag blödde mindre än mens och jag tycker inte heller att det såg ut som mens, men eftersom jag också hade ont i magen så ringde jag till sjukhuset.

    Sjukhuset ville absolut att jag skulle kolla upp det så i fredags kväll åkte jag till Akuten för gravida och nyförlösta, där tog dom ett infektionsprov som visade sig vara bra. Alltså ingen infektion i livmodern, skönt! Men jag hade fortfarande en sak kvar som jag oroade mig för. När jag hade fött William så trodde jag att min mens kom tillbaka tidigt och pga att den var helknäpp och superoregelbunden så började jag med p-piller, men det hjälpte inte. Jag blödde så kallade spottings, ibland i trosorna men oftast kom det när jag gick på toaletten, så tillslut sökte jag hjälp och då visade det sig att jag hade en infektion på livmoderhalsen som även orsakade cellförändringar. Jag fick två antibiotika-kurer och göra konisering. Gynekologen sa att jag skulle ta ett nytt cellprov om 6 månader om jag inte blev gravid för då kunde jag strunta i det.

    Det var lång kö på Akuten för gravida och nyförlösta i fredags så dom frågade om jag var okej med att komma tillbaka imorgon istället och det var såklart okej, att föredra till och med 🙂 På lördagen var jag tillbaka igen och blev ordentligt undersökt av en läkare. Livmoderhalsen såg frisk ut, dock kunde läkaren inte utesluta cellförändringar utan ett cellprov, men han var inte orolig för det så han tog inget, däremot tog han infektionsprov från livmoderhalsen. Han kollade också livmodern med ultraljud och hittade inget mer blod, bara sårvätska. Det var lite roligt för det såg exakt ut som jag var tidigt gravid och att vätskan var en hinnsäck med fostervatten. Till och med läkaren tyckte att det såg ut som jag var tidigt gravid och sa ”Vänta lite”, medans han försökte se om det låg nån liten krabat i vätskan. Han frågade till och med ”Ni har inte haft sex va? Så du kan inte vara gravid?”. Haha! Jäklar vilken chock det hade varit om jag var gravid!!

    Han kollade också äggstockarna och att den ena hade växande äggblåsa vilket betyder att det kan vara ägglossning på gång snart. Haha! Efter att ha uteslutet allt som kan vara fel så kom han fram till att det är mensen som är tillbaka, bara 6 veckor efter förlossningen och att det är dags att börja med preventivmedel…! Helt SJUKT! Efter Lucas tog det 1,5 år att få tillbaka mensen och Isadora tog det 8 månader och nu hann jag liksom inte ens bli av med avslaget…?! Jag vet ärligt inte vad jag ska tro. Jag tycker inte att blodet har mensfärg och det är inte heller så mycket som när jag har mens så jag tror nog inte på det förrän det kommer en gång till, men samtidigt så verkar det inte riktigt normalt att få så här mycket färskt blod 6,5 veckor efter förlossningen? Jaja, vi får se om det går över nu och om det kommer tillbaka för då är det väl mensen då…