Iförrigår var det dags för min och kulans barnmorskebesök i vecka 36 (35+5). Det började med en flod av tårar efter att hon hade frågat mig ”hur är det?”. Tyvärr, är det inte så bra… mitt standardsvar är ”sådär” för jag känner mig ledsen stor del av tiden. Det känns som att jag har hur många tårar som helst att gråta och det tar liksom aldrig slut. Idag är det egentligen meningen att jag ska ringa till Eriksberg och be om samtalshjälp, men jag orkar inte. Jag orkar inte gråta idag igen så jag orkar inte ringa. Min barnmorska var jättefin och peppade mig att ringa, men just nu går det bara inte. Det är för stort steg för mig just nu.

Vi gjorde dom vanliga kontrollerna, blodtrycket, stick i fingret, mätte livmodern och lyssnade på bebisen. Jag hade lågt och fint blodtryck precis som vanligt. Det är ju bra me dåligt blodtryck när man är gravid, men ibland lite jobbigt också. Jag har nämligen känt yrselkänsla flera gånger den sista tiden och förra onsdagen var jag en sekund ifrån att svimma på riktigt. Sååå otäckt! Jag har svimmat många gånger i mitt liv och en gång gick det riktigt illa, då bet jag nästan av min läpp! Den var till och med lös! Så jag har stor respekt för det där med att svimma och vill verkligen inte föra dt som gravid.

Järnvärdet såg bra ut, men lite lägre än sist så jag tänker att jag kanske kan bli lite piggare av några extra järntabletter när magen pallar, men det gör den inte alltid. Livmodermåttet slutade på 34 cm denna gång och det betyder att jag fortsatt följer min kurva helt perfekt 🙂 Kurvan är lite större denna gången, men jag tror inte själv att det tyder på en större bebis för magen är inte större denna gång och jag har ju mindre krämpor 🙂 Men det vet man ju aldrig 🙂 Bebisen ligger långt ner med huvudet, men det går fortfarande att rucka lite på det. Rumpan ligger uppe vid mitt vänstra revben och fötterna vid det högra så bebis ligger och kikar åt min högra sida. Det är tydligen det vanligaste sättet för bebisarna att ligga innan förlossningen 🙂