Vet ni vad?! Vi har hittat en tomt! Jag vågar inte ”ropa hej” helt ännu för vi har inte skrivit kontrakt, men den är reserverad till oss, så nästa steg är att snacka med hustillverkaren för att få en fullständig kalkyl att ta med till banken. Känslorna just nu är exalterad, pirrigt, nervöst, läskigt, roligt och ja allt på samma gång!

Jag skulle gärna vilja ha er input då det känns lite läskigt att flytta från storstaden, samtidigt som vi pratat en miljon gånger om att det är det här vi vill. Dels för att vi vill bo i ett tryggare område än vad vi gör nu när barnen blir äldre och dels för att vi hellre vill bygga nytt än att flytta till ett äldre hus som behöver underhållas ofta. Vi känner att cirka 30 minuter från jobbet är okej, men vi vill inte bo lantligt utan grannar och helst ska barnen kunna ta sig till skolan själva, men viktigast är att dom kan ta sig till lekkamrater själva. Jag vill helst ha möjligheten att åka kollektivt, kanske inte till jobbet, men ändå kunna ta ett glas på stan enstaka tillfällen (minns inte ens när jag gjorde det sist?! haha!).

Tomten vi har hittat ligger i ett område som ska byggas cirka 10 minuters bilfärd från Kungälv, intill ett samhälle med skola, förskola och idrottshall och ett litet centrum med ett Tempo, pizzeria, café, bibliotek, vårdcentralen och liten fritidsgård. I området ska det byggas 45 bostadshus och det finns redan 30 hus sedan innan. Det kommer även bli en lekplats i området som blir en naturlig mötesplats för alla barnen där. Det kommer vara cykelavstånd till skola/förskola, men förmodligen inte gångavstånd. Området beskrivs av kommunen som bilberoende vilket jag ser som en nackdel, men samtidigt så känns det ju som att barnen kommer kunna ta sig till lekkamrater ändå om vi bor i ett sånt här område. Det verkar som det satsas en del på detta samhället för det planeras tomter lite längre bort också och kommunen har klubbat igenom att bygga 220-240 bostäder till, dock är detta projekt tillfälligt pausat.

Det känns som detta området kan vara precis ett sånt område vi letat efter, ett område under uppbyggnad som senare blir väldigt attraktivt och därför är prisvänligt just nu 🙂 Men det känns ändå så läskigt att ”lämna allt” vi har nu. Alla bekvämligheter med leverans hem till dörren, affärer precis utanför, smidig kollektivtrafik och centrum nära. Jag är rädd för att bli isolerad, även om jag inte tror det skulle hända med en sån som mig eftersom jag är så social och lätt får nya vänner oavsett var jag befinner mig. Men ändå… läskigt! Dessutom kommer vi ju bo bara 10 minuter från Kungälvs centrum där det finns massor av andra föräldralediga, öppna förskolor m.m. Men jag vill ändå förbereda mig på alla ”nackdelar” så att inget kommer som en överraskning, samtidigt som jag vill ha positiva erfarenheter från andra som trivts i storstan men flyttat till lantligare samhällen!

Ge mig alla era erfarenheter!

Vi misstänker att William hade femte sjukan i slutet på förra veckan. Han fick feber natten till torsdag och hade feber från och till i tre dagar. På söndagen var febern borta, men på eftermiddagen blev han plötsligt rödflammig på konstiga ställen på kroppen. Det började med en märkligt formad röd blaffa på kinden och då trodde vi att han legat mot något när han sov i bilbarnstolen en stund innan, men det dröjde inte länge innan det kom nya röda blaffor här och där och det liksom flyttade runt på hela kroppen. När han skulle sova hade han bara röda blaffor på underkroppen. Jättekonstigt! Vi google och kom fram till att Femte sjukan stämde in på alla symptom och då fick vi även läsa att det kunde vara farligt för bebisen i magen när man är gravid.

Jag tror verkligen att jag har haft det redan, men om jag hade det när jag var riktigt liten kan jag ju inte minnas, däremot minns jag att jag hade något liknande när jag var i 10-11-årsåldern. Hur som helst stod det att man skulle kontakta sin barnmorska så det gjorde jag och fick komma redan igår och lämna ett blodprov för att se om jag har antikroppar. Min barnmorska lugnade mig också genom att säga flera gånger att det är jättevanligt att vuxna har antikroppar, men även om dom inte har det så är risken att bebis i magen smittas liten så att jag inte skulle oroa mig. Jag känner mig inte orolig, men det känns bra att kolla upp i alla fall 🙂

Hissbild hos barnmorskan igår

Seriöst! Dagarna springer verkligen iväg och det känns helt sjukt att jag snaaaart ska bli mamma för fjärde gången! Var det inte nyss som jag hade skrivit på min header ”Mamma för första gången”? Tiden går såå galet snabbt! Men jag älskar verkligen livet som det är precis just nu! Jag tycker mina dagar är perfekta, mina rutiner är perfekta och jag får en lagom dos av allting trots att det innebär att dagarna är intensiva. Men jag gillar intensivt, haha!

Från och med denna veckan går Isadora på förskolan på heltid. Det är egentligen mest för hennes egna skull, för att hon vill det (hon gråter varje gång jag hämtar henne), men det känns skönt för mig också för det innebär mindre press. Nu behöver jag inte underhålla henne och försöka vara roligare än förskolan för att hon ska vilja följa med mig hem. Nu kan jag fokusera lite mer på William och vad jag vill innan bebisen kommer, åtminstone en liten stund för snart är det ju sommarlov 🙂

Den sista tiden har det varit mycket jobb, men mitt jobb är ju inte så stillasittande (åtminstone inte längre) så det har varit roligt för William att hänga med på olika uppdrag jag har haft. Och jag älskar att jag kan kombinera mitt jobb med tid med honom. Det är ju faktiskt det som var mitt syfte från början, att jobba som egenföretagare med mina sociala medier för att få mer tid med mina barn 🙂 Nu har det där syftet utvecklats lite för nu känner jag att jag även ”förverkligar mig själv” genom att ge liv till en kreativ sida av mig som jag inte visste fanns. Jag har liksom aldrig uppfattat mig själv som en kreativ person, men när jag gick Wanderings fotokurs ”Ett liv dokumenterat” så kändes det som jag hittade ett nytt syfte som hade med mig som person att göra och efter det ser jag annorlunda på mig själv. Jag ser det som att jag har ett ”kreativt jag” som matas genom att jag får vara just kreativ och det gör mig lycklig. Det låter kanske flummigt, men det känns som att jag just nu får uppfylla alla mina behov samtidigt genom att leva exakt som jag gör precis just nu.

Några av mina senaste bilder 🙂

Den här tjejen är såå galet fotogenisk! Det spelar ingen roll vad hon gör för hon ser alltid fantastisk ut på bild!

Och lille William – barn i den här åldern är så enkla att fota! Dom har alltid naturliga uttryck framför kameran för dom vet inget annat än 🙂

Sen att man har världens bästa kompis som man kan ringa till för att göra roliga fotouppdrag tillsammans är ju inte fy skam heller 🙂 Tack finaste Veronica! Jag älskar dig!

Mästerfotografen är min stora kille Lucas 🙂