Idag var jag och kulan hos barnmorskan igen. Det är såååå mysigt att gå dit och lyssna på bebisens hjärtljud, mäta magen och prata om mina funderingar. Det enda är att jag knappt har några funderingar eller frågor nu med fjärde barnet. Jag vill typ klämma fram något bara för att få prata lite till, men jag undrar faktiskt ingenting. Jag känner mig ”van” vid att vara gravid och oroar mig väldigt lite. Jag sa till barnmorskan att jag har en del förvärkar och att jag ser det som en bonus om jag kan ”skippa” latensfasen igen. När jag blev igångsatt sist var jag ju redan 4 cm öppen trots att förlossningen inte dragit igång än. Min barnmorska sa då att värkarna jag känner nu troligtvis inte gör så jag öppnar mig och det tror inte jag heller. Jag tror verkligen inte på en tidig förlossning, varför skulle denna bebis komma tidigt när ingen annan gjort det liksom? Jag är helt inställd på att gå över denna gången också.

Denna gången landade livmodermåttet på 29 cm så jag ligger precis precis ovanför ”normalkurvan” i denna graviditeten. När jag var gravid med William låg jag precis på normalkurvan så vi får väl se om jag blir ÄNNU större denna gången…! Hoppas innerligt INTE, men att jag i så fall lyckas hålla mig stark resten av graviditeten och slipper ha ont.

Vi lyssnade på hjärtljuden också och dom hade som vanligt en bra variation och var uppe över 150 när barnmorskan hade känt lite på magen. Det verkar som bebisen ligger med huvudet ner och eventuellt har den rumpan ganska nära mitt högra revben, men det kan fortfarande ändras. Jag har fortfarande ont i det högra revbenet, särskilt på kvällarna så jag vill liksom ha en förklaring på det 🙂 Haha! Barnmorskan kände i alla fall en fossing eller ett knä långt upp till vänster på min mage 🙂

Imorgon ska jag till MVC igen för att delta i en gravidgrupp 🙂 Social som jag är så vill jag INTE missa något tillfälle att träffa andra preggos 🙂

Jag har haft ”små” cravings i alla graviditeter men jag har nog inte tyckt att jag haft något som verkligen utmärker sig. Det mesta har varit något som jag gärna vill eller måste ha för att komma över illamåendet i början och sen har jag haft helt galna sötsug efter allt godis, choklad och kakor i hela världen! Det har faktiskt varit jobbigt för jag är normalt inte ett sånt godismonster som äter vad som helst i skafferiet. Jag kan ha godis i månader, ja till och med år, som jag tillslut får slänga för att jag inte är sugen på just den godisen. När jag köper godis så köper jag bara godisar jag gillar, men det är bara dom jag är mest sugen på just då som jag äter, resten blir kvar för jag tycker inte det är värt att äta om det ändå inte är exakt den godisen jag är sugen på. Jag har lärt mig att suget efter rätt godis blir kvar ändå så bättre att vänta tills jag kan gå handla igen om jag absolut ska ha den. Så har det INTE varit nu, i slutet på andra trimestern så satte det extrema sötsuget igång efter frukost och efter lunch, men till kvällen så hade jag redan ätit så mycket så då var jag inte lika sugen längre. Så här höll det på ända tills vi åkte till Cypern. Jag vet inte vad som förändrades, men nu när vi kom hem så har jag inte alls samma jobbiga craving längre.

Däremot har en helt ny craving hälsat på och det är päron! Jag har ALDRIG haft päron som favoritfrukt förut och hade valt alla andra frukter i fruktskålen framför päron i vanliga fall. Det är klart att ett riktigt saftigt conference-päron är svårslaget, men nu går alla päron ner – oavsett om dom är mjuka eller hårda. Jag älskar päron och vill ha päron hela tiden! Haha! Skönt att den där jobbiga godis-cravingen ersattes med något nyttigt 🙂

Bebis
Bebisens mått är ca 40 cm mellan fot och huvud och den väger 1400 g. Det är trångt i livmodern och bebisen trycker med armbågar och knän. Bebisen kan också sparka mot revbenen och slå mot urinblåsan nu. En del bebisar kan sparka så hårt att man blir öm under revbenen. Bebisen har fortfarande såpass gott om plats att den inte behöver vända sig med huvudet nedan ännu. Bebisen lägger på sig mer i vikt och hjärnan kontrollerar nu andningen och kroppstemperatur. Bebisen kan skilja på naturligt och artificiellt ljus. Bebisen har också blivit känsligare för ljud, ljus, smaker och lukter. Genom stresshormoner som kommer via ditt blod till moderkakan kan bebisen känna om du är stressad eller upprörd.

Du
Livmoderns topp är ca 10 cm ovanför naveln nu. Måtten är omkring 27 till 30 cm. Liten eller stor mage spelar ingen roll, det som är viktigt är att din kurva ökar som den ska. Viktökningen är ca 8,5 kg till 11 kg. Du kan känna ett visst obehag av att alla organ trängs undan av magen och barnet. Du kan också känna dig tung och trött i benen. Vila mycket och använd stödstrumpor om du behöver. En del gravida kan få problem med hemorrojder eller åderbråck nu. Det är på grund av det ökade trycket på blodkärlen i underlivet och i benen.

Så här känner mamma
O ja, den här bebisen kan sparka minsann! Jag är redan alldeles öm under höger revben. Det har även börjat ila kraftigt rakt in i ljumsken, såpass illa att jag ibland vaknar på natten av att gråter av smärta. Jag frågade min BM och hon trodde först på ligamenten, men sen sa hon att det kan vara en nerv också. Jag har redan börjat få onda sammandragningar/förvärkar som känns som innan förlossningen med mina andra barn. Men jag är inte ett dugg orolig för att föda tidigt, med William hade jag ju svaga värkar väldigt länge och var öppen 4 cm med såna här värkar men den förlossningen drog ju inte igång ändå. Jag tycker att andra trimestern med den här bebisen har varit rena rama drömmen, så nu känner jag mig lite orolig för alla krämpor. Jag vill fortsätta älska att vara gravid…!

Så här känner pappa
Nu känns det nästan som att bebisen är på väg ut, magen är stor och Emma har börjat känna värkar! Kanske blir det den där överraskningen till förlossning denna gången, till skillnad som med William när vi gick och väntade förgäves för att sen planera in en igångsättning – haha!
Bebisen rör mycket på sig och häromkvällen somnade Emma hos mig och då började bebisen härja ordentligt mot min sida, förut svepningar och sparkar här och där så var det första gången jag kände ordentliga rörelser under en längre stund.
Jag är väldigt nyfiken på vad det blir för någon liten krabat som kommer hem till oss i juli, och jag föreställer mig ofta vem det skulle kunna vara. Som vanligt känns det lite overkligt när man tänker så, och man känner sig liksom lite nervös. Det är så spännande!