Jag har haft ”små” cravings i alla graviditeter men jag har nog inte tyckt att jag haft något som verkligen utmärker sig. Det mesta har varit något som jag gärna vill eller måste ha för att komma över illamåendet i början och sen har jag haft helt galna sötsug efter allt godis, choklad och kakor i hela världen! Det har faktiskt varit jobbigt för jag är normalt inte ett sånt godismonster som äter vad som helst i skafferiet. Jag kan ha godis i månader, ja till och med år, som jag tillslut får slänga för att jag inte är sugen på just den godisen. När jag köper godis så köper jag bara godisar jag gillar, men det är bara dom jag är mest sugen på just då som jag äter, resten blir kvar för jag tycker inte det är värt att äta om det ändå inte är exakt den godisen jag är sugen på. Jag har lärt mig att suget efter rätt godis blir kvar ändå så bättre att vänta tills jag kan gå handla igen om jag absolut ska ha den. Så har det INTE varit nu, i slutet på andra trimestern så satte det extrema sötsuget igång efter frukost och efter lunch, men till kvällen så hade jag redan ätit så mycket så då var jag inte lika sugen längre. Så här höll det på ända tills vi åkte till Cypern. Jag vet inte vad som förändrades, men nu när vi kom hem så har jag inte alls samma jobbiga craving längre.

Däremot har en helt ny craving hälsat på och det är päron! Jag har ALDRIG haft päron som favoritfrukt förut och hade valt alla andra frukter i fruktskålen framför päron i vanliga fall. Det är klart att ett riktigt saftigt conference-päron är svårslaget, men nu går alla päron ner – oavsett om dom är mjuka eller hårda. Jag älskar päron och vill ha päron hela tiden! Haha! Skönt att den där jobbiga godis-cravingen ersattes med något nyttigt 🙂