• Större chans till lyckliga förhållanden när man redan har barn

    Nu tänkte jag dela med mig av ett hett tips till alla singelföräldrar därute! Jag vet hur tufft det är att vara ensamstående förälder och att förhoppningarna att träffa kärleken igen kan kännas som nattsvarta. Jag minns att jag tänkte ”Alla bra killar är väl redan tagna för vem skulle lämna en perfekt kille till övers som jag kan att träffa?!” Jag minns att jag tröstade mig med att det finns även tjejer som är rötägg som sårar bra killar och som kan vara anledningen till att Han är ledig, precis som jag var 🙂

    En annan bra grej som jag kom på var att om man har rätt kriterier från början, så har man större chans till lyckliga förhållanden om man träffas när den ena eller båda redan har barn, för då ger man sig in i den leken från början. Det är trots allt en väldigt stor förändring för ett förhållande att få barn och MÅNGA förhållanden klarar inte det. Det är så lätt att man utvecklas åt olika håll om man inte har samma värderingar från början och i min mening är det OMÖJLIGT att veta hur det kommer bli om man inte sett sin partner i föräldrarollen innan, t.ex. kan en barnkär kille visa sig vara barnkär bara när det gäller andras barn och slipper helst allt ansvar för dom egna barnen m.m. Detta är också anledningen till att man ska ha rätt kriterier från början och ett av mina var att inte bli tillsammans med en kille som bara har sina barn varannan helg. Det får verkligen mina varningsklockor att ringa! Jag anser att det säger en del om hur den personen är som förälder och var prioriteringar ligger och i slutändan finns det inga anledningar som jag tycker är good enough. Självklart får alla leva sina egna liv så som dom vill och det är inget jag lägger mig, men det är inte en person som jag vill dela mitt liv med – vi skulle vara för olika helt enkelt!

    När jag var på jakt efter kärleken såg jag det som en fördel om killen hade barn för då kunde jag på förhand veta hur han var som pappa, men eftersom jag ville ha fler barn och redan hade två så gick dom flesta killar med barn bort per automatik. (Dom flesta sa rätt ut att det blir lite väl många barn eftersom jag redan hade två). Istället träffade jag min drömprins Victor som inte hade barn, men som till min förvåning klev in i papparollen som om han varit pappa i ett tidigare liv! Inte ens jag, som redan är mamma, hade kunnat anta en bonusförälderroll så bra som han gjorde! Han imponerade verkligen på mig OCH på alla i min omgivning!

    IMG_4309
    IMG_4288

    Dom fantastiska bilderna på vår familj är tagna av fotograf Johanna Ellen

    När jag och Victor var gravida med William var jag ändå förberedd på att det kunde bli en förändring i vårt förhållande som jag inte kunde veta exakt hur den såg ut. Jag förberedde mig på att vår djupa och intensiva kärlek skulle svalna eller hamna på is om vi inte var duktiga på att underhålla den, men till förvåning blev det INGEN förändring alls! Självklart har vi bråkat ibland, som alla par gör, inte minst när sömnbristen varit som mest påtaglig, men den här djupa, intensiva kärleken som bara två själsfränder känner är helt oförändrad. Vi är fortfarande lika osjälviska och inkännande i varandras känslor och känner oss som En istället för två. Jag säger ofta till Victor att vi är så lyckligt lottade som har det så bra, det är inte alla som har så fulländad kärlek och trygghet i varandra som vi har.

    När träffade ni er partner och hur upplevde ni förhållandet efter att ni fått barn?

  • Familjekarantän dag 10

    Det börjar bli ordentligt deppigt att sitta hemma nu, både jag och Victor sliter med hemmasittandet på olika sätt. Min karantäntid är egentligen över, men jag behöver ju vara hemma och ta hand om barnen så jag får snällt vänta med att socialisera med andra. När det här är över så ser jag i alla fall framemot att umgås med familj och vänner helt ohämmat, för nu har dom flesta vi känner haft corona exakt samtidigt som oss (utan att vi har träffats) så att vi skulle smitta varandra inom det närmsta är ju en väldigt liten risk. Det känns skönt och det gör att jag kan blicka framåt 🙂

    Jag har länge sagt att omikron kanske är slutet på pandemin och till min stora förtjusning sa även WHO det igår! Det är ju faktiskt vad experterna sa från allra första början av pandemin, att virus som covid-19 ofta muterar till att bli mindre farligt för att inte ta dö på värden och därmed överleva. Det innebär att covid-19 alltid kommer finnas kvar, men färre dör, precis som influensa. Jag hoppas innerligt att omikron är den muteringen som vi väntat på och det känns ju lite så med tanke på att den svepte över hela Europa och smittat fler än nånsin samtidigt som färre än nånsin har dött! Man kan ju hoppas på att det är så i alla fall 🙂

    Under vår karantäntid har vi promenerat cirka en timme om dagen och jag tror att det är tack vare det som jag inte blivit knäpp. Det har inte varit jättekul att promenera alla dagar, men det känns verkligen att det gjort gott för kroppen och psyket 🙂

    Och sen har det blivit en del ”kuckelimuck-medicin” som Victor brukar kalla det, tack vare vår fina granne som köpt både glass och semlor till oss 🙂 Victors mamma har också handlat åt oss och då blev det godis 🙂 När man är sjuk så får man unna sig lite extra goa grejer 🙂

  • Dag 7 i karantän

    Idag är det sjunde dagen som vi är i karantän och det var sju dagar sedan som jag blev sjuk. Jag mår mycket bättre men är fortfarande trött och lite snuvig. William är fortfarande hängig och Victor som testade positivt igår har blivit mycket sämre. Utöver det så har även Lucas fått symptom och är väldigt trött och har ont i huvudet. Våra snabbtester är slut och vi har inte fått svar på Lucas PCR-test än så vi vet inte om han och Isadora också är positiva, men jag skulle tro det. Min mamma ska komma med snabbtester ikväll så då får vi veta 🙂

    På ett sätt så vill jag såklart inte att barnen ska bli smittade, men på ett annat sätt vore det skönt om vi alla fick det överstökat samtidigt. Om dom inte blir sjuka nu så är det ju ändå bara en tidsfråga innan dom blir det…

    img_0570
    img_0571

    Dom har ändå gott humör mina knattar och det är ju fredag så vem blir inte på bättre humör då?!

  • Varför vi avstår från att göra KUB

    Förra fredagen, innan jag blev sjuk var jag och Victor på ultraljud och fick kika in hos bebisen för andra gången 🙂 Så mysigt och välbehövligt eftersom den här graviditeten på något sätt känns ännu mer overklig än dom andra. Jag tror det beror på att jag inte trodde att jag skulle bli fyrbarnsmamma, trots att det är något som jag önskat länge och det gör att det känns som att jag bara drömmer 😛 Haha! Jag tycker inte heller att magen växer lika snabbt och det gör det också overkligt att jag är gravid igen. Vi får se när det sjunker in helt 🙂

    Det är många som frågat mig om det var KUB vi gjorde. Nej det var det inte. Vi gjorde TUL (tidigt ultraljud) som också är en ultraljudsundersökning men som inte screenar efter Downs syndrom. Vi har nämligen kommit fram till att vi ändå inte skulle göra abort om det visade sig att vårt barn hade Downs och därför besparar vi oss den ångesten och valmöjligheten. Vi kände likadant när vi var gravida med William och avstod därför KUB och valde TUL istället. Alla är olika och jag tycker att detta valet ska vara upp till varje föräldrapar, men jag tror att det är många som inte tänkt igenom valet som kan komma – göra eller inte göra abort. Det är ju inte säkert att det där valet skulle vara så självklart när allt kommer omkring, om man inte pratat igenom det noga innan. Och av den anledningen tycker jag inte att KUB skulle vara standard i så många län som det är idag. Det blir också lite knasigt att göra KUB som standard för det blir som att säga att barn med Downs inte borde finnas och därför har sjukvården i uppgift att leta upp alla foster med Downs. Jag är inte riktigt beredd att hålla med där, däremot tycker jag som jag skrev, att det är upp till varje föräldrapar själva att bestämma och ingen borde lägga sig någon annans val.

    Hur som helst, för att komma tillbaka till vår bebis, så såg allt bra ut, inklusive nackspalten. Barnmorskan förklarade att man kollar nackspalten även vid TUL men inte för Downs utan för att den kan vara en indikator för andra sjukdomar/missbildningar och i vårt fall var nackspalten helt normal så den sa hon att hon inte ens behövde mäta. Bebisen låg perfekt i profil men sträckte hela tiden på sig lite och då blir längden från rumpa till huvud fel så därför mätte bebis några dagar äldre än vad den förmodligen är. Barnmorskan förklarade att man ändå går på huvudmåttet numera så hon kom fram till att jag var i vecka 13+1 och har alltså BF 21:a juli – på min födelsedag!!! Vilken födelsedagspresent! Lite gulligt är det ändå, men jag vill helst att bebis föds på en egen dag för mina födelsedagar har blivit så roliga sen jag träffade Victor 🙂 Men Victor har lovat att fortsätta fira min födelsedag ändå 🙂

  • Gravidvecka 14 – bebis nr 4

    Bebis
    Din bebis är stor som en citron, cirka 8 cm och väger ca 25 g. Barnet rör sig mindre ryckigt och kan böja och vrida på alla sina leder. Nacken och halsen börjar bli så starka att bebisen kan hålla upp sitt huvud. Det går nu att se vilket kön bebisen har. Bebisen dricker fostervätskan och kissar. Barnet får all sin näring från moderkakan. Moderkakan producerar även hormoner som är viktiga för graviditeten. Barnet har redan börjat träna på in- och utandning och fyller lungorna med fostervatten. Syret får barnet från ditt blod via navelsträngen och moderkakan.

    Du
    Nu tänjs musklerna och huden ut för att ge plats åt bebisen att växa. Från ungefär den här veckan är det vanligt att graviditeten syns när du är naken eller bär tajta kläder. Om du fött barn tidigare och tycker att magen är mycket större den här graviditeten så är det helt normalt. Hormonet progesteron har ökat snabbt den sista tiden och det kan ge trög mage. Progesteron får musklerna att slappna av vilket bland annat gör att tarmarnas rörelser blir långsammare.

    Så här känner mamma
    Det här har varit en ganska annorlunda gravidvecka eftersom jag åkte på covid-19. Det är svårt att veta vad som är vad, men under vecka 13 kände jag mig piggare men nu med corona så är jag tröttare igen. Jag har inte känt av graviditeten så jättemycket mer än små små rörelser därinne och det är jag extra tacksam för nu när jag är sjuk. Jag tycker magen känns mycket mindre i denna graviditeten, men det återstår och se hur det blir 🙂 Förra veckan letade sig matlusten tillbaka igen, men sen jag fick corona så har jag mest ätit granola och yoghurtkvarg till frukost, lunch och middag… haha! Jag är inte speciellt hungrig med granola och yoghurtkvarg känns väldigt gott. Jag har som tur är inte fått någon foglossning än och jag hoppas att den fortsätter hålla sig borta 🙂

    Så här känner pappa
    Vi spenderade en lång mysig stund med vår lilla bebis i fredags när barnmorskan försökte komma åt att mäta ordentligt. Det är något speciellt med att lära känna bebisen där inne i magen, och det känns precis lika nytt som förra gången. Och det är det ju, en helt ny person där inne att lära känna. Vi fick också bekräftat att moderkakan sitter i bakvägg, vilket förhoppningsvis innebär en bonus för mig som pappa då jag ju sannolikt får känna rörelser både tidigare och starkare. Vi är dessutom ännu lite kortare gångna än vad vi först trott, men det blir förmodligen en juli-bebis fortfarande.

    20151014-201025-72625008.jpg
  • Magen vecka 14 – bebis nr 4

    Bebisen är stor som en citron nu, men jag tycker inte riktigt att jag har fått någon mage ännu, i alla fall inte om man jämför med graviditeten med William. Då blev min mage mycket större än vad den blev i dom andra graviditeterna. Den största skillnaden mellan dom olika graviditeterna är att jag hade moderkakan i framvägg med William, kan det påverka storleken på magen? Jag inbillar mig att jag kommer få mindre mage denna gången!

    Bild på magen med William – med Isadora – med Lucas

    79134922-1097-4c58-ba52-71bbf75823a8
    66d1f6a0-01b3-40cd-af95-8750f5ad0aaa
    img_0554
  • Vi fick covid-19

    Det har varit lite tyst här i snart en vecka för jag har inte orkat öppna datorn. Jag fick nämligen corona i lördags och testade positivt i söndags. Jag var REJÄLT dålig i lördags, såpass att jag grät för att jag var så sjuk och det är inte likt mig! Jag låg helt utslagen i feber, fruktansvärt trött, väldigt ont i ryggen, nacke, huvudet och bakom ögonen, men bara lite snuva och lite halsont. När jag testade mig i söndags så visade solklart positivt. Det blev positivt på en gång så tog inte mer än ett par sekunder. Victor testade sig också men det var negativt.

    Lucas och Isadora var redan hos sin pappa och var inte sjuka, men han testade dom ändå och dom var fortfarande negativa, precis som dom var på torsdagen när vi kom hem från Branäs så jag bad att dom skulle få stanna hos honom. Det är ju familjekarantän som gäller nu så skulle dom komma hem till mig som är covid-positiv så skulle Lucas inte få gå i skolan.

    Igår blev William också sjuk med hög feber, kräkningar och lite hosta – stackars liten! Dessutom testade barnens pappas familj positivt så då fanns det ingen vits med att dom skulle stanna kvar där, därför kom barnen hem igårkväll. Lucas är lite hängig, väldigt trött, men Isadora är precis som vanligt. Det återstår att se om barnen smittats hemma hos sin pappa eller inte. Oavsett så började ju vår karantän om igen när William blev sjuk.

    Jag tror att det är omikron vi har blivit smittade av. Den sprider sig som en löpeld över landet och experter säger att ingen kommer undgå, vaccinerade eller ej. Och om jag blev smittad under Branäs-resan när det enda jag gjorde i närheten av andra människor var att dela gondol ett par gånger och kissa på en mack på vägen hem, ja då är det verkligen inte säkert att åka buss, gå i skolan eller gå till jobbet heller. Man tjänar inget på att tjafsa om vem som blev smittad var för smittspridningen är så hög just nu att det inte går att undvika smittan, i alla fall inte om man bor i Göteborg. Här smittades dom flesta av våra nära och kära under jullovet, men då slapp vi undan och fick det när vi kom tillbaka till Göteborg istället.

    Jag hoppas innerligt att omikron är slutet på den här pandemin. Att corona-viruset blir ett milt influensavirus som få människor dör eller får komplikationer av. Det vore helt klart det bästa.

  • Skidsemestern i Branäs är slut – läs om den här!

    Nu är vi hemma igen från Branäs! Vi har verkligen haft en fantastisk vecka så även om ingen av oss egentligen ville åka hem så känns det ändå okej med vardagen igen 🙂 Vi har varit ute och åkt varje dag och vissa dagar har vi till och med ätit lunch i backen. Finns det godare än att äta grillad lunch ute när det är minusgrader?! Maten smakar verkligen så mycket bättre! Och det här preggot har mått toppen hela veckan!

    Jag har inte bloggat så mycket för vi har ju gästat Branäsbloggen så kika in där och läs om vår resa!