Idag möttes vi av magsjuka på förskolan så vi vände i dörren – magsjuka har jag verkligen inte tid med! Haha! Nä, usch, magsjuka är verkligen vidrigt och absolut inget jag vill få hem. Isadora får helt enkelt hänga med på lite ärenden idag. Jag ska hämta paket, byta däck på bilen, kolla på jultröjor och så ska vi börja med julpyntet. Vi ska nämligen ha julknytkalas här på söndag! Sååå roligt! Det är en ny tradition som vi började med förra året, att ha julmiddag hemma hos oss tillsammans med min och Victors familj och eftersom Victors föräldrar kommer hem från Spanien på fredag så blir det nu på söndag 🙂 Det blir en tidig julmiddag i år, men lika bra att kicka igång julen nu när det ändå är så mörkt och grått.

Jag hade ingen bra bild till inlägget så slänger in en bild från igår när Isadora hade gjort William fin i håret 🙂

Hur brukar ni göra när det går magsjuka på förskolan? Brukar ni lämna ändå eller försöker ni vara hemma om ni är föräldralediga eller t.ex. kan jobba hemifrån?

En sak som jag tycker vår förskola har varit VÄLDIGT bra på är att prata om ”stopp min kropp” och att barnen alltid ska kunna säga nej till närhet när dom inte vill. Både Lucas och Isadora är väl medvetna om detta och pratar ofta om det och det är jag väldigt glad för. Dom vet att dom inte behöver krama någon hejdå eller sitta i någons knä, oavsett vem det gäller. Lucas slutade tidigt att pussas. Han var strax över 3 år när jag fick min sista puss. Vi har SJÄLVKLART accepterat detta och är glada att våra barn förstår att det är dom själva som bestämmer när dom vill ha närhet.

Jag vet att vissa kulturer har svårt för detta och jag minns att det var svårt när vi reste till Brasilien, men sedan dess har jag inte behövt säg nej åt mina barn så när det händer ändå blir jag lite överrumplad. Vid ett tillfälle för inte så längesedan så var det en liten pojke som tyckte att Isadora var söt och gick fram och kramade henne. Alla vuxna tyckte att det såg så gulligt ut inklusive jag, tills jag såg Isadoras blick. Hon ville egentligen inte. Pojkens mamma pratade direkt med pojken och frågade om han hade frågat först och sa att han måste göra det, men jag fick dåligt samvete ändå, att jag inte gjorde något. Efteråt pratade jag med Isadora och sa att hon inte ska kramas om hon inte vill och att det är helt okej att säga nej. Vi laddade upp inför detta länge och nästa gång det var på väg att hända så sa hon ”nej, jag vill inte”. Jag blev så stolt över henne för att hon vågade stå upp för sig själv och säga nej!

Jag tror att den här generationen av flickor kommer bli så mycket starkare och våga stå upp för sin integritet. Jag tror och hoppas på att det dom har lärt sig från förskoleålder kommer vara skillnaden när dom blir större. Att det kommer vara det här som gör att dom säger nej till intima närmanden eller sex när dom inte vill. Jag tror faktiskt att dom flesta vuxna kvinnor idag, någon gång har haft sex utan att vilja, och då menar jag inte våldtäkt eller sexuellt utnyttjande, utan det kan lika gärna ha varit med sin partner, men det är faktiskt också fel. Precis som män så kan kvinnor inte heller ha sex för någon annans skull. Man ska bara ha sex för att man själv vill det. Jag hoppas att det ska bli en självklarhet att säga nej när man inte vill, även för kvinnor.

Tycker ni att det är viktigt att säga nej till någon som vill krama ens barn när dom inte vill? Vad brukar ni säga?