Nu är William 1 år och 2 månader och jag märker att hans sovrutiner har börjat förändras. Han är just nu på gränsen att sova bara en gång om dagen istället för två, men oftast är han väldigt trött vid 10-tiden så jag brukar låta honom sova en stund om han vill det. Han brukar inte sova mer än 30-40 minuter och sen sover han ungefär lika länge vid kl 14.00 också. Det känns som han kommer sova en längre stund om jag håller honom vaken till efter lunch, men jag vill helst följa hans egna mönster tills han är redo för bara en vila.

På kvällen lägger vi William samma tid som dom andra två, det brukar bli vid 19-20.30 ungefär 🙂 Då sover han några timmar innan han vaknar och behöver få hjälp med att hitta nappen eller bara känna en hand så att han vet att han inte är ensam. Vi har börjat med att lämna Williams dörr öppen på natten och upplever att han känner sig tryggare när han hör mig och Victor på nedervåningen. Det känns som han har lättare att somna om sen vi började lämna dörren öppen.

För att natta om W kör vi på Tass-metoden, det vill säga att man bara lägger en hand på barnet för att det ska somna om. Det funkar ganska bra tycker vi, men vi båda är lite blödiga och tar upp honom på natten om han gråter ynkligt gråt. Det är sååååå svårt att stå emot för det är ju så mysigt att sova med honom tätt intill. Ja, i alla fall när han inte sparkas som han ofta gör på känsliga delar på Victor – stackarn!

William vaknar oftast runt 7, men nån gång ibland överraskar han med att sova till klockan 8 och det tycker jag det känns som jag försovit mig. Haha!

Hur gör ni för att natta om era barn på natten när dom vaknar? Upplever ni att det är bäst med öppen eller stängd dörr?

På dagen somnar William lättast i vagnen i samma rum som jag är, antingen när jag plockar in i diskmaskinen efter frukosten eller när jag sitter i vardagsrummet. Tidigare sov han alltid ute, men nu somnar han helst när han kan se mig 🙂 Det är väldigt skönt att han inte störs inte av några ljud på dagvilan och att man inte behöver göra nåt för att lägga honom.

Vilken vecka vi har haft! Det var längesen som jag kände mig så upprymd och full av energi som nu! Den här veckan har vi gjort en utflykt eller något socialt varje dag! Det händer mycket i gruppen för Hemmaföräldrar på Facebook nu så denna veckan vi har varit med på tre aktiviteter varav en var på Alfons Åbergs kulturhus. Victor var så gullig och köpte årskort till oss på Alfons så vi var där igår också 🙂 Jag blev rörd och älskade honom lite extra mycket när han köpte årskorten 🙂 Han är så mån om att jag ska må bra och att jag ska känna att mina dagar är meningsfulla och det är dom verkligen! Jag mår så mycket bättre nu när jag kan vara ute bland folk igen och jag älskar utflykterna med barnen 🙂 Det känns också lite lättare att veta vad man ska hitta på och faktiskt ta sig iväg nu när vi har årskorten både där och på Universeum 🙂

Idag var vi bjudna på Halloween-fika till Therese, men när vi kom dit så var det värsta Halloween-partyt! Såååå roligt!! Therese hade verkligen gått all in med Halloween-pynt, alla barnen och till och med en del vuxna var utklädda och bordet var dukat med en massa läckerheter!

Lucas och Isadora var också utklädda, Isadora var en vampyrbrud och Lucas var Slenderman, så läbbig!

Imorgon ska jag och Therese till Halloween på Universeum och självklart blir det mera lek på Miniverseum som jag skrev om igår 🙂

Tack Therese för alla bilder och för en jättekul fest!!!

– Samarbete med Universeum –

Denna veckan har sannerligen varit en rolig och fullspäckad vecka som toppades med inget mindre än premiär av Miniverseum på Universeum! Detta är alltså en helt ny utställning som riktar sig till barn från 0-6 år 🙂 Vi säger bara WOW! Miniverseum är som en förtrollad värld! Isadora sprang rakt in, utan att kolla läget med mig som hon alltid brukar och William visste inte åt vilket håll han skulle gå åt för han var så exalterad! Här kommer vi hänga mycket, det kan jag lova! Jag är så glad att det var just nu när jag är hemma med barnen som Miniverseum hade premiär, det här är precis vad vi behöver 🙂

Barnen hittade en liten stad där man kunde handla ekologisk mat, ta en selfie och bli en i kollektivet 🙂 Det gick knappt slita William för selfie-kameran, men han var lite för kort för att fastna på bilderna. Haha! Däremot fastnade Isadora på massor av bilder 🙂

Både William och Isadora älskade affären! Här kan man låtsashandla mat, trycka på olika knappar för att få veta mer om var frukten kommer ifrån och kika in i bihålan för att se hur bina gör honung 🙂

William har hittat ett litet titthål som man kan kicka in i. Det fanns massor av såna här titthål runt om hela Miniverseum där man kunde kika in på dom riktigt små krypen och vad dom har för sig 🙂 Ni bara måste kolla in titthålet med fästingarna, det var riktigt kul!

William tyckte vattenprojektionerna på golvet var superhäftiga!

Båten Ada kunde man styra både ovan och under ytan.

Det coolaste, enligt mamman, var ett virtuellt skogsrum där man kunde hälsa på och leka med en räv som kom fram till en när man gick närmare den. Man kunde också få fram en älg, en varg, myror och en hare som tassade osynligt på golvet. Och så kunde man putta ner kottar från en stock! Så häftigt och så verklighetstroget! Klippväggen på bilden finns alltså inte på riktigt, den är projicerad! Coolt va!?!

I Miniverseum finns också en picknick-del där man kan värma medhavd mat om man inte vill äta riktigt gott i den nya restaurangen på plan 2! Vi lyxade till det med högrevsburgare, räkmacka, köttbullar med mos och pannkakor 🙂

Maten var jättegod och restaurangen var JÄTTEFIN! Asså ser ni hur fint och fräscht?!

Vi älskade Miniverseum! Det är inte bara ett ställe som man går till en lördag eller söndag, här kan man hänga på vardagarna när man är föräldraledig! Lite som ett andra vardagsrum för mamma- och pappalediga, där man kan mötas med andra, undersöka och lära sig genom leken 🙂 Du vet väl att Universeums årskort lönar sig redan vid tredje besöket?! Vet man att man kommer gå hit tre gånger så kan man lika gärna köpa årskort och gå hur många gånger man vill på ett år 🙂 Universeum är ju så stort så man hinner aldrig med alla delar på en dag. När jag var mammaledig med Isadora brukade vi besöka en av utställningarna (t.ex. regnskogen) och sedan gick vi till den gamla lekuställningen ”Jobbis” och lekte för det var ungefär vad barnen hade energi till 🙂 Igår blev det Miniverseum först och efter lunchen gick vi till regnskogen 🙂

Tusen tack Universeum för denna gången vi ses snart igen!

Förra lördagen hände det som Lucas pratat om i en evighet! Ja, han har faktiskt pratat om det i närmare ett år och nu var det äntligen dags för Liseberg! Jag har alltid älskat Liseberg, men jag måste säga att det faktiskt är strået vassare på Halloween 🙂 Jag ÄLSKAR den läskiga delen och alla spökhusen! Det är alldeles för läskigt för barnen än så länge, men det gör Liseberg väldigt väldigt roligt för oss vuxna 🙂

Det var också extra roligt att besöka Liseberg denna gången eftersom Lucas och hans kusin Bim är över 130 cm så nu får dom åka lite ”vuxenkaruseller” också. Lucas högsta dröm är att åka Balder, men den är inte öppen under Halloween så istället blev det Lisebergsbanan, då satt Lucas och Bim längst fram 🙂 Efter dom satt jag och Victor och sen min brorsa som också var med på Liseberg 🙂

Vi åkte också Loke tillsammans och då var det LÄSKIGT! Den kittlas ordentligt i magen och har man minsta höjdskräck så kissar man typ på sig.. haha! Lucas var sååååååå modig! Jag är så imponerad över honom! Bim var också modig och åkte Helix med Victor och min brorsa och då höll min brorsa ordentligt nervös trots att han åkt Valkyria med mig precis innan. Valkyria är fasiken inget att leka med heller!

Vi åkte också den nya karusellen Underlandet som ligger under mark i Kaninlandet. Den påminner lite om Sagoslottet 🙂 Och så åkte Veronica en massa karuseller med barnen medans jag, Victor och min bror besökte alla spökhusen 🙂 William fick hänga med min mamma under tiden – perfekt när man är många som går till Liseberg tillsammans eftersom man kan dela upp sig och göra olika saker en stund 🙂

På kvällen gick vi på SOUND OF MUSIC (annonslänk) på Lisebergsteatern, sååååå bra musikal! Jag älskade handlingen, musiken och uppträdandena var så bra! Barnen satt som små ljus och tittade med spänning hela musikalen. Dom var så imponerade över att det var riktiga barn på scenen och det var kul för Isadora eftersom hon går ”Musikal” på dansskolan 🙂 Det känns faktiskt väldigt speciellt att kunna ta med barnen på musikal och få se live-uppträdanden 🙂

Efter musikalen hade den barnförbjudna delen av Liseberg öppnat så då körde min mamma hem Isadora och jag, Jessica, Veronica, Lucas och Bim gick vidare till den läskiga delen. Hua!! Vad det var läskigt! Det fanns en del med clowner och en med zombies. Den med zombies var för läskig tyckte barnen så vi gick bara till clowndelen. Lucas tyckte det var jättekul och läskigt såklart att en clown jagade honom runt mig för att tillslut säga ”Tittut” med en riktigt creepy dialekt. Haha! Det tyckte jag med var läskigt! Man går verkligen dit på egen risk!

När det kommer till William så känns det som äpplet inte fallit långt ifrån päronträdet så att säga. William är precis som sin pappa med maten och äter verkligen allt. William älskar mat och äter helst samma sak som alla andra oavsett vad det är. Ett annat intresse som han definitivt ärvt från sin pappa är sin fascination för bilar. William kan sitta i köksfönstret hur länge som helst och bara titta på bilar som åker förbi. När vi kommer hem, efter att vi har varit ute, så vill han inte ens komma in ibland för då vill han hellre stå på verandan och titta.

När han fyllde 1 år köpte gudmor två småbilar till honom och det är hans absoluta favoritleksaker. Det roliga är att han leker riktigt med dom, precis så som man ska leka när man leker med bilar. Gullungen!

Igår var hela familjen och träffade min pappa och hans familj i Borås. Min pappa är äntligen bättre och har fått en pacemaker inopererad så nu ska hjärtat inte sluta slå nåt mer. Lucas är så klok och sa att han tyckte alla skulle få en pacemaker inopererade så att hjärtat inte stannar, men tyvärr finns det ju nackdelar med att leva med en pacemaker också eftersom man blir lite begränsad och inte kan göra allt längre. Men har man problem med hjärtat så är det såklart inte ens en fråga! Vi är så glada att pappa överlevde det här, han har ju varit död tre gånger tekniskt sett, så det är verkligen ett mirakel att han klarat sig undan några men.

Igår sågs vi utomhus för säkerhets skull. Jag och Victor är fullvaccinerade, men det är ändå bäst att ses utomhus om man kan tänkte vi. Först besökte vi kyrkogården där min farmor, farfar och farbror ligger och så var vi och tittade till gravarna till gamla vänner som gick bort alldeles för tidigt.

Efter kyrkogården åkte vi vidare till Kransmossen, skogen där min pappa i princip växt upp och där jag också har många härliga barndomsminnen.

I skogen grillade vi korv och kastade kottar i bäcken precis som pappa gjorde med sin bror när dom var små och som jag gjorde med min pappa och mina syskon när jag var liten. Det kändes fint på nåt sätt, att leka på samma sätt som vi och min pappa gjort som små och nu se mina barn göra det. Pappa sa något om att såna här lekar som att kastar kottar i en bäck och sedan följa efter kotten längs bäcken är lekar som ”dör ut” nu om ingen för dom vidare. Det är ju tyvärr baksidan med teknikens värld.

Barnen fick också med sig några bitar naturlig bergskvart som finns på Kransmossen. Pappa berättade hur han och hans bror satt och hakade loss bitar när dom var små och än idag så finns det massa sten kvar. Det ser lite förtrollande ut där dom ligger nersjunkna i mossa, men inga lavar växer på dom så dom sticker liksom upp ur mossan.

Det blev en jättemysig dag, alldeles för kort, men så värdefull! Längtar redan till nästa gång!

Jag har alltid älskat bebisperioden mest och nästan känt en sorg över att barnen måste växa upp så fort. Jag har alltid tyckt att det är så mysigt att amma, bära bebis i min famn, gå på mammafikor och njutit av att strosa runt med bebisen i barnvagnen. Det var den här perioden jag längtade efter mest när jag var gravid med William, men nu känner jag inte alls så längre. Jag antar att det har med pandemin att göra, för det blev ju inte alls som jag planerat, men det är liksom svårt för mig att se vad som är vad. Jag känner det som att jag har förändrats och inte alls uppskattar samma saker som jag gjorde förr. Jag tvivlar på massa saker som för mig alltid varit självklart, t.ex. vad mina styrkor är, vad jag är bra på och vad mina drömmar är. Det är så stora saker att tvivla på så ibland undrar jag till och med vem jag är…

Nu har William börjat gå och en liten personlighet har vuxit fram och jag bara älskar att se hur han utvecklas! Jag känner verkligen glädje i att se världen genom hans ögon och jag tycker att den här perioden som är precis just nu har varit den roligaste i hans liv. Jag känner mig lyckligt lottad över att fortfarande få vara hemma med honom och det känns som jag får en andra chans. Samma sak med Lucas och Isadora, jag har längtat så mycket efter att få vara mer med mina barn och nu känns det äntligen som att jag börjar vakna upp ur min dvala. Jag börjar känna mig lite mer som mig själv. 

Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva, men eftersom jag är extrovert så hämtar jag energi från att socialisera med andra. Att vara hemma så länge utan att träffa andra har varit superdåligt för mig. Den sociala distanseringen har gjort att jag slutit mig, kapslat in känslor, bitit ihop och blivit deppig, men nu ser jag äntligen ljuset i tunneln och jag börjar känna mig som mig själv igen. 

Det var egentligen meningen att det här inlägget skulle handla om nåt helt annat, men jag behövde väl skriva av mig eller nåt. Skönt var det i alla fall att lätta hjärtat en stund 🙂

Äntligen var det fredag igen! Det känns som jag mest bloggar om fredagar faktiskt, men det är inte så lätt att hinna skriva om varje dag längre så det är väl för att jag har mer tid på helgen eller nåt 🙂 Den här fredagen började supermysigt med öppna förskolan och idag var pappa Victor också med en sväng 🙂

Lucas blev ledig idag för det är översvämning på hans skola så dom hade fått stänga av vattnet. Jag undrar när dom upptäckte det egentligen för Lucas hade ramlat ner med sin ena fot i ett jättedjupt hål som han beskrev som kvicksand. Hans stövel var FULL med blöt sand när han kom hem så vi trodde först inte på honom när han sa att han hade trampat i en vattenpöl. Hans stövlar har nämligen extra höga skaft och det gick liksom inte ihop att han skulle trampat i en sån djup vattenpöl där det välde in sand. Vi tyckte det hela lät så konstigt så Victor gick med Lucas till skolgården så han fick visa och mycket riktigt var det en vattenfylld sandlåda och en ”bäck” med vatten som hela tiden fyllde på sandlådan. Vi upplevde inte att personalen tog det på allvar för dom hade inte spärrat av där det djupa vattenfyllda hålet var utan sa istället ”Vi fattar inte hur man hela tiden kan hamna där i”. Så konstigt! Tänk om det hade hänt en olycka med ett så djupt dolt hål?! Lucas berättade att han hade sprungit när han råkat trampa i det djupa hålet och sjunkit ner med stöveln. Jag vet inte hur säkerhet på en skolgård ser ut, men på förskolan är det helt andra bullar, där står dom med kvastar och sopar bort vattnet om det blir en pöl för att undvika att småbarn ramlar och drunknar…

Alldeles strax ska vi iväg och ta vår andra vaccindos mot covid-19 och sen blir det fredagsmys med matlagning och drinkar 🙂 Idag kommer även Veronica och Victors syster Jessica och hänger med oss. Det ska bli så mysigt!