Det blev några väldigt intensiva veckor innan vi kom hit, men nu känner jag äntligen att jag är ikapp mentalt. Jag både älskar och hatar att ha mycket att göra. Det blir att jag lägger i en extra växel och kör all in och då blir jag sjukt effektiv (älskar det!) men efteråt så blir jag väldigt trött. Jag hann med det mesta jag skulle göra innan vi åkte hit, men inte riktigt allt så jag jobbar fortfarande lite på min backlog. Det mest intensiva som jag gjorde innan vi gav oss av till Spanien var att homestyla hela huset inför mäklarfotograferingen…! Jag fick som tur var hjälp från Veronica och Victor, men också Antonia som hängde med till IKEA som smakråd. Dessutom fick jag låna lite växter från snälla grannar så att jag skulle slippa köpa nytt till alla rum.

Resultatet av homestylingen blev så sjukt bra! Fotografen sa flera gånger att han inte tyckte att jag behövde anlita någon homestylist för visningen heller 🙂 Är ni nyfikna på bilderna? Jag tänkte nämligen visa några av bilderna nu! Vad tycks?

Det är nästan att jag längtar hem lite när jag ser bilderna 🙂 Det kommer bli svårt att flytta härifrån när det väl blir dags, men då har man ju förhoppningsvis något MYCKET bättre att flytta till 🙂

Jag har fått massor av frågor om hur jag gjorde för att sluta amma som jag inte har svarat på för att jag slutade inte amma förrän nu. Jag slutade helt odramatiskt för fyra dagar sedan och det känns så skönt. Jag har haft så mycket ångest för amningsslutet eftersom det blev så himla jobbigt med första barnet och jag vill verkligen inte att det ska bli så igen. Första barnet ammade jag till lite över 1 år och jag tror att det var därför det blev så ”dramatiskt”. Kanske var det också för att han hade svårt att äta, han hade ju förstorade halsmandlar och näspolyper, men det fick jag inte veta förrän han var 2,5 år. Jag upplevde i alla fall att det fanns ett ”fönster” som var lättare att sluta amma vid 9-10 månader så med andra barnet såg jag till att pricka det fönstret istället för att fortsätta amma över ett år. Jag är ingen expert men jag tror att det kan vara något i utvecklingen som gör att dom är lite extra känsliga runt 13-14 månader och att det kanske inte är optimalt att sluta amma just då. Jag vet inte om det blir lättare igen efter det, men för mig har det i alla fall varit lättare att sluta amma vid 9-10 månader (det kändes även som att det hade varit det med första barnet även fast jag inte gjorde det).

När jag slutade amma William så gick det till så att jag bara nattammade under ett par månaders tid, men bara en gång på natten och en gång tidig morgon. Tumregeln jag körde med, var att inte amma oftare än att det har hunnit gå 6 timmar emellan (tips från en vän som är BVC-sköterska). Jag fick mycket hjälp av Victor på nätterna så det blev inte alls jobbigt att dra ner på nattamningen. William kom snabbt till ro med Victor dom flesta nätterna. Min mjölkproduktion gick ner men försvann inte helt så jag kunde fortfarande amma på natten även om det egentligen var mest för mys. På kvällarna har vi gett honom en stor portion med gröt så att han alltid är riktigt mätt när han somnar och till slut, en natt, testade jag att inte ge honom bröstet och då nöjde han sig med nappen och somnade om. Nu har jag börjat ge honom lite vatten när han vaknar eftersom det är varmt här på dagarna, men eftersom han inte ens letar efter bröstet så har det varit väldigt enkelt att sluta amma. Sååå skönt!

Jag är också glad över att jag slipper minnas sista amningstillfället som det sista. Det här med amningen väcker massor av känslor hos mig och jag skulle därför tycka att det var väldigt sorgligt att minnas en sista gång. Det känns skönt att det blev odramatiskt och mer än så vill jag inte tänka på det 🙂 Haha!

Det är många som frågar hur vi kan vara här så länge och svaret på det är att Victors föräldrar har hus här. Dom bor faktiskt här och det är också därför vi vågar åka hit. Vi kände att vi lika gärna kan vara här under pandemin som hemma i Sverige. Vi är ju precis lika isolerade här som vi hade varit hemma, kanske t.o.m. mer isolerade här eftersom vi inte känner någon och det är mer (eller var mer) strikt i Spanien än hemma.

När vi kom ner hit så var man tvungen att ha munskydd när man promenerade på gatan (så jobbigt). Jag och Victor gick en kvällspromenad på två timmar med munskydd och det var inte helt skönt kan jag tala om. Nu har dom ändrat så nu behöver man bara munskydd på gatan om man inte kan hålla avstånd, så därför måste man ha med sig det hela tiden. Om man ska gå in nånstans måste man ha munskydd, enda undantaget är under tiden man sitter till bords på en restaurang, då kan man ta av det.

William tycker farfar Ronnys öron är väldigt spännande

Victors föräldrar har som sagt redan åkt hem och nu är livet mer som ”vanligt” här. Vi ska vara här ett tag till så då kan man ju inte ha semester och käka glass varje dag, det räcker med varannan dag 😉 Haha! På dagarna packar vi en picknickkorg med mat och frukt och åker till stranden eller stannar vid poolen. Frukt och grönt kostar typ ingenting här så vi köper mycket 🙂 Idag ska vi på restaurang, men oftast äter vi hemma, både för att det är enkelt och för att det hade blivit dyrt om vi skulle äta på restaurang var och varannan dag när vi ska vara här så länge.

När Victors föräldrar och systerdotter var här så åkte vi gokart och barnen fick hoppa studsmatta. Det tyckte dom var jättekul 🙂

Det här kommer vi definitivt göra om 🙂

Det roliga med att vara på semester och åka till stranden/poolen varje dag är att det känns nästan som man är mindre ledig än vad man är i vanliga fall. Det är svårt att hinna med något annat än alla bestyr kring strand-pool-livet, men det är skönt. Jag tycker det känns som jag tar igen en massa tid med barnen som jag ville haft redan förra året. Jag njuter verkligen av all tid vi får tillsammans här.