Denna helgen avslutades på BÄSTA möjliga sätt, VERKLIGEN! Victor överraskade mig åter igen med en spaweekend på Upper House och denna gången lyckades vi till och med få barnvakt till William i sista stund 🙂 Min underbara vän Veronica tog hand om honom medan var på spa:t och åt lyxig lunch på Heaven 23 🙂

Under lunchen fick vi för första gången på länge en stund att prata och planera om vårt bröllop. Vi har inte hunnit och inte heller behövt ta tag i det innan eftersom det ändå inte blir någon fest, men nu hann vi prata ihop oss och ta beslut på det som vi så länge har funderat över 🙂 Jag är så glad att det pirrar i magen!

Det där med bröllopet har känts som att snubbla på målsnöret och jag har många gånger fått känslan av att det ”aldrig kommer bli av”, men att nu ha bestämt en plan som inte är beroende av restriktioner och som bara handlar om honom och mig känns magiskt!

Den egentiden vi fick på Upper House igår var guld värd. Jag har suktat efter en sån här stund tillsammans ett bra tag nu, det är inte samma sak att ha egentid när man har bebis med sig även om det också är mysigt 🙂 På spa:et myste vi runt i poolerna och sedan gick vi till Hamam-rummet och skrubbade varandra från topp till tå. Min rumpa är som en len babyrumpa nu haha! Perfekt nu inför sommarn när man förhoppningsvis blir lite brun och så 🙂

Just det, vi matchade ju också 🙂 Victor hade sina nya badbrallor från Oas som jag köpte till farsdag och jag hade en ny bikini från Love by Lola som tyvärr inte finns kvar längre.

När vi hade spa:at klart kom Veronica och lämnade William och resten av kvällen myste vi på hotellrummet 🙂 William sov hur bra som helst med bara två uppvak. Det är det bästa på läääääänge! Känns som jag borde fråga Veronica om barnvakt lite oftare för jag antar att det var allt han hade upplevt under dagen som fick honom att sova så bra 🙂

Sist men inte minst, innan vi checkade ut så åt vi den fantastiska frukosten som bara finns på Upper House, bl.a. The gröt, som ni kanske minns 🙂

Jag behövde inte vänta alls länge på svaret från cellprovet som jag tog för några veckor sedan. Idag kom svaret, så skönt för jag höll på att bli galen av alla blödningar dom sista veckorna. Det rinner liksom blod varje gång jag kissar och förra veckan rann det även när jag vilade vid ett tillfälle. Jag har varit så orolig och ja, jag är väl fortfarande liiiite orolig för det visade sig att jag hade lätta cellförändringar. Jag vet inte riktigt vad det innebär, men läkaren hade skrivit att det kan bero på bakteriell orsak och jag har därför fått antibiotika i vagiatorer utskrivet. Jag visste inte ens att det fanns sånt?! Så mycket man inte vet förrän man råkar ut för det.

I brevet stod det också att jag skulle söka igen ifall blödningarna fortsatte efter antibiotikakuren. Jag blev väldigt lättad av brevet för jag uppfattar det som att det är lugnt så länge antibiotikakuren fungerar och läkaren tror ju att det kommer hjälpa för annars hade jag inte fått den. Hoppas den hjälper för då kan vi börja försöka på bebis i slutet på sommarn!!! Wohoooo!

En grej som slog mig igårkväll var vilken ordning och reda det är på min man. Alltså, jag har ju alltid vetat att det är ordning på honom, men han har verkligen benkoll på vår förbrukning och fyller alltid på överallt innan det tar slut. Det är extremt sällan som viktiga saker som toapapper, hushållspapper, tvål, diskmedel, balsam osv. tar slut. Jag tror inte ens att det har hänt under vårt förhållande! Jag älskar det! När jag var liten minns jag hur man ibland fick riva isär servetter för att ha något att torka sig på när både toapapper och hushållspapper var slut, men det värsta var när man stod i duschen och precis schamponerat håret och inser att balsamet är slut! Alltså panik! Mitt hår blir ju som svinto efter att jag har haft i schampoo. Jag minns alla gånger som jag hällt i vatten i flaskan och stått och skakat den för att få ut åtminstone lite balsam ur flaskan. När jag flyttade hemifrån så var balsam det första jag bunkrade. Det andra jag bunkrade var toapapper och hushållspapper. Jag ville aldrig mer torka mig med servetter och jag ville aldrig mer ha toapapper i köket för att hushållspappret var slut.

I vår familj är det Victor som handlar och han är precis som mig på den fronten. Han gillar inte heller när saker man behöver är slut och ser alltid till att det finns nytt innan. Dessutom är han makalös på veckohandling! Han har räknat ut vår exakta åtgång på saker som havredryck, mjölk, yoghurtkvarg, keso, köttfärs, frukt, ägg, broccoli m.m. som vi använder varje vecka och ser till att det bara finns så mycket som vi kommer göra åt för att aldrig behöva slänga mat. Jag älskar det! Vi slänger nästan aldrig nånting, matsvinnet här är verkligen minimalt!

En annan sak som jag alltid har hemma som vi ALDRIG hade hemma när jag var liten är godis. Min mamma är alltid så förundrad över hur jag klarar mig från att gå och äta i skåpen när vi alltid har så mycket godis hemma 🙂 Jag älskar godis, choklad, lakrits – you name it! Men jag har ett knep, jag äter bara exakt det jag är sugen på när jag är sugen på det. Jag tycker inte att det är ”värt” att vara onyttig om jag inte äter exakt det jag vill ha, så om jag är sugen på sura godisar och det bara finns choklad, då kommer jag inte ta något annat istället. Det är det som får mig att lämna vissa godisar i skåpet hur länge som helst. Just nu äter vi bara sockerfritt godis, allt vanligt godis är ”barnens godis” och det rör jag inte. Men vi har också skafferiet fyllt av finlakrits som lockar mig mer just nu, men det äter jag och Victor bara när vi är tillsammans, så det är också helt off limit i mitt huvud. (Vi har gjort det till en grej, att alltid äta lakrits tillsammans och gärna genom att mata varandra. Haha!)

Har ni också med er några vanor hemifrån som påverkat er att göra annorlunda när ni själva blev vuxna och flyttade hemifrån? Berätta! Jag tycker sånt här är så spännande!

– Annons / reklam för Larmkollen –

När vi flyttade in i vårt radhus så hade det varit väldigt många inbrott i ett närliggande område. Det var en liga som hade listat ut att alla radhusen i det området hade fönster som var lätta att bryta upp och tjuvarna tog sig till och med in när familjerna var hemma! Så himla otäckt! Detta skrämde upp mig så enormt så när jag som bott i lägenhet i hela mitt vuxna liv, plötsligt skulle flytta till hus var jag fullkomligt livrädd. Mest rädd var jag att någon skulle ta sig in källarvägen eftersom den dörren är helt dold utifrån. Det första jag gjorde när vi fick nycklarna till huset var att ta hit ett larmföretag som sålde ett dyrt, men bra larmsystem till oss. För mig var det aldrig en fråga, jag tyckte det var värt varenda krona att känna mig trygg i mitt egna hem så jag betalade glatt utan att undersöka mina alternativ.

Nu i efterhand ångrar jag att jag inte undersökte olika larmföretag och kollade vad man verkligen får för pengarna. Jag har betalat hutlöst mycket pengar för vår larmtjänst…. Men där och då var jag så stressad över att vi inte hade något larm så jag tänkte inte på att kolla runt och jag visste inte att det finns en jättebra jämförelsetjänst som heter Larmkollen. På Larmkollen kan man läsa om fördelar och nackdelar med de olika larmtjänsterna, det är faktiskt riktigt bra sammanställt! Om jag hade läst där innan jag tecknade avtal så hade jag sparat en hel del pengar.

På Larmkollen finns det också mycket kompetenta och utförliga testrecensioner om olika hemlarm, kameror och tillbehör. Vi hade velat ha smart lås på vår ytterdörr och gärna en kamera med rörelsesensor vid förrådet och då finns det jättemånga bra recensioner och jämförelser att ta del av hos Larmkollen.

Har ni larm där ni bor nu? Är ni nöjda med produkter, service och pris?

Igår hände det! Plötsligt ställer sig William upp mot soffan! Jag har sett att det varit på gång ett litet tag för han har dragit sig upp ståendes på knä, både mot diskmaskinsluckan och mot trappan, men jag trodde faktiskt inte att han redan kan ställa sig upp själv! Jag är både imponerad och vettskrämd för han är ju inte särskilt stabil. Han står bra på benen så länge han håller i sig, men att han MÅSTE hålla i sig har han inte fattat än.

Jag försökte leta i bloggen för att hur gamla Lucas och Isadora var när dom lärde sig att ställa sig upp själva, men jag hittade inget om det. Jag tror inte dom var så tidiga med att ställa sig upp. Det är möjligt att Isadora gjorde det, men inte Lucas. Däremot hittade jag inlägg om när Lucas och Isadora satte sig upp första gången. Lucas var 10,5 månad och Isadora nästan 8 månader. William har inte satt sig upp själv än, men så gillar han ju mycket mer att stå så det är ju inte konstigt att det är det första han gör. Herregud så stolt han var när han kom upp!

När jag sminkade mig imorse gjorde han det igen, fast i badrummet och där hade det kunnat gå riktigt illa. Jag såg i ögonvrån att han ställde sig upp mot pallen, men han höll sig bara med en hand, vinglade till och föll mot det hårda stengolvet. I samma stund flög jag fram emot honom och lyckades göra en riktigt filmräddning med min ena hand under hans huvud. Puh! Jag kan säga att jag nu är sjuuuuuuukt glad att vi valde sittpuff som bord i vardagsrummet, istället för glas eller marmorbord som vi först hade tänkt. Vardagsrummet är verkligen så vadderat med mjuk matta, soffa och sittpuff så det är nästan omöjligt att slå sig där.

Nu hoppas jag bara att han inte tänker vara lika snabb med att lära sig att gå för då behöver vi köpa en sån där mjuk hjälm omgående!

– Annons / reklam för Revolt Beauty –

Vi har vårt badrum i källarn, vilket både har sina fördelar och nackdelar. Det är ganska dunkelt och behagligt ljus, men tyvärr inte det bästa ljuset när man ska sminka sig och ännu värre är det om man vill noppa ögonbrynen. Mina ögonbryn är så ljusa att dom bara syns i dagsljus. Dessutom har jag börjat se lite sämre efter mina graviditeter… Jag kan stå och stirra på ett ludd på golvet utan att kunna urskilja om det är ett ludd eller en spindel. Haha! Victor och barnen tycker det är jättekul när jag står vettskrämd och stirrar på ett ludd, men då brukar jag tänka att det varit mycket värre om jag hade trott att det var ett ludd och försökt och ta upp det och så springer det iväg för att det inte var ett ludd utan en spindel! Hua!

Ja ja, nog om det nu! Det jag egentligen ville berätta var att jag har fått en ny sminkspegel som har inbyggd dimbar LED-lampa och förstoring 10x så nu kan jag se varenda litet bryn, frans och por! Det är en fröjd att sminka sig, noppa ögonbrynen och klämma pormaskar nu!! Alltså, det här var precis vad jag behövde! Tänk att en sån liten sak kan göra så stor skillnad ändå!

Sminkspegeln kommer från Revolt Beauty. Den jag har fästs väldigt enkelt med en sugpropp i spegeln eller i kaklet. Jag satte först min på badrumsspegeln, men sen kom jag på att det är smartare att sätta den på kaklet för då slipper jag och Victor trängas framför spegeln när vi gör oss iordning. Kolla gärna in videon på min Instagram där jag visar hur enkelt det är att fästa sminkspegeln på badrumsspegeln.

Just nu får alla mina följare 10% rabatt på ett helt köp hos Revolt Beauty
Ange rabattkoden ”VACKRADU10”
Gäller hela sortimentet, även redan nedsatta varor t.o.m. 30:e maj

Spegeln har en inbyggd LED-belysning med dimmer så att man stegvis kan höja och sänka ljusstyrkan. Ni ser skillnad på den övre och den undre bilden där jag har testat olika ljusstyrkor.

Jag är jättenöjd med min spegel! Jag gillar verkligen att den fästs med sugpropp så att man när som helst kan ta bort den, flytta den till ett annat rum eller till en annan plats. Mycket bättre än att skruva fast i kaklet.

Tips! Passa på att köpa något till mamma på morsdag 🙂 Revolt Beauty har massor av produkter och rabattkoden gäller på hela sortimentet!

Denna långhelgen bjöd på lite allt möjligt, i alla fall känslomässigt. Vi skulle egentligen träffat min pappa, men det blev ombokat igen pga att jag började veckan med att vara snorig och hes. Vi tänkte också gått till lekplatsen och träffat en kompis utomhus, men det blev tillslut ingenting alls. Jag tyckte först att det kändes okej att avboka och att bara vara hemma med familjen, men när ingen aktivitet blev gjord överhuvudtaget så sköljde en känslostorm över mig och torsdagen slutade i tårar. Jag var inte alls beredd på dom känslorna, det får mig bara ännu mer att inse hur djupt den här pandemin har påverkat mig. Jag känner mig så fruktansvärt kvävd och vilsen ibland, vem är jag ens utan mitt sociala liv? Det är svårt att förklara och går egentligen inte att prata för att ”fixa problemet” för det handlar inte så mycket om känslor utan snarare en känsla på insidan.

När vi var på BVC i höstas och jag berättade att jag var deprimerad så fick jag ”ordinerat” att träffa en vän och promenera minst en gång i veckan, utan barn och det hjälpte. Jag började känna mig som mig själv igen. Det gör stor skillnad för mig att underhålla mitt ”sociala jag” genom att göra sånt jag tycker om med andra människor. Att prata med en psykolog hade inte gett mig något i detta läget, det hade varit som att prata om att man är hungrig istället för att fixa mat och äta. Jag har ett behov jag behöver tillfredsställa och som en psykolog inte kan göra något åt. På BVC berättade vår sköterska att det är många mammor under pandemin som blir deprimerade så jag är inte ensam.

Förra helgen var en av mina bästa vänner här och hälsade på och jag mådde så bra. Victor kommenterade till och med hur harmonisk jag var, att det nästan gick att ta på harmonin som jag utstrålade och jag kände mig lycklig ända in i själen. Det var alldeles för längesen som jag kände mig så komplett. Jag tror det är en av anledningarna till att det blir jobbigare att gå tillbaka till pandemilivet igen. Herregud vad jag längtar efter det där vaccinet nu, jag vill bara ta den där sprutan så att man kan få leva som man vill igen.

Det var jobbigt i torsdags, men sen blev helgen mysig ändå. På lördagen monterade Victor den nya grillen och grillade en måltid värd att minnas – alltså mums!

Igår fick jag sovmorgon och vaknade upp till att Victor stod i köket och lagade både mat och bananpannkakor som var tänkta att äta som på en utflykt som han hade planerat, men sen började det spöregna och vi stannade hemma och spelade spel med barnen istället. Det blev mysigt ändå även om det inte blev som vi hade tänkt 🙂

Igår hälsade Victor på sin farmor för första gången på länge! Hon är fullt vaccinerad och har verkligen längtat efter att få träffa sina nära och kära igen. Victor skickade en helt underbar bild på henne och William igår när dom var där 🙂

Efter att ha postat denna bilden på Instagram och Facebook så fick jag en kommentar om att fortsätta följa restriktioner, att man inte vet hur bra skyddade äldre är av vaccinet och det gäller att hålla ut nu. Men jag känner bara nej, det är så mycket mer som behövs vägas in och det går inte att följa paragrafer punkt till pricka.

Det här är en människa som är 94 år gammal, vi har inte lyxen att hålla ut. Varje dag vi inte ses kan ha varit den sista vi kunde ses. Det är sorgligt nog att hon suttit ensam i sin lägenhet när det enda hon lever för är sina nära och kära. Jag tar inte åt mig ens en gnutta av kommentaren jag fick för jag vet att det var rätt för Victor och William att träffa gamlafarmor igår. Jag har själv förlorat min morfar i corona och min stora ånger är att jag inte träffade honom överhuvudtaget pga corona-restriktionerna, men han var inte så gammal så jag trodde han skulle överleva pandemin och att vi skulle ha flera år tillsammans, ack så fel jag hade. Jag hade gett vad som helst för att gå tillbaka i tiden och träffa honom under pandemin.