• Svar på cellprovet från gynekologen

    Jag behövde inte vänta alls länge på svaret från cellprovet som jag tog för några veckor sedan. Idag kom svaret, så skönt för jag höll på att bli galen av alla blödningar dom sista veckorna. Det rinner liksom blod varje gång jag kissar och förra veckan rann det även när jag vilade vid ett tillfälle. Jag har varit så orolig och ja, jag är väl fortfarande liiiite orolig för det visade sig att jag hade lätta cellförändringar. Jag vet inte riktigt vad det innebär, men läkaren hade skrivit att det kan bero på bakteriell orsak och jag har därför fått antibiotika i vagiatorer utskrivet. Jag visste inte ens att det fanns sånt?! Så mycket man inte vet förrän man råkar ut för det.

    I brevet stod det också att jag skulle söka igen ifall blödningarna fortsatte efter antibiotikakuren. Jag blev väldigt lättad av brevet för jag uppfattar det som att det är lugnt så länge antibiotikakuren fungerar och läkaren tror ju att det kommer hjälpa för annars hade jag inte fått den. Hoppas den hjälper för då kan vi börja försöka på bebis i slutet på sommarn!!! Wohoooo!

  • Aldrig torka mig med servetter igen

    En grej som slog mig igårkväll var vilken ordning och reda det är på min man. Alltså, jag har ju alltid vetat att det är ordning på honom, men han har verkligen benkoll på vår förbrukning och fyller alltid på överallt innan det tar slut. Det är extremt sällan som viktiga saker som toapapper, hushållspapper, tvål, diskmedel, balsam osv. tar slut. Jag tror inte ens att det har hänt under vårt förhållande! Jag älskar det! När jag var liten minns jag hur man ibland fick riva isär servetter för att ha något att torka sig på när både toapapper och hushållspapper var slut, men det värsta var när man stod i duschen och precis schamponerat håret och inser att balsamet är slut! Alltså panik! Mitt hår blir ju som svinto efter att jag har haft i schampoo. Jag minns alla gånger som jag hällt i vatten i flaskan och stått och skakat den för att få ut åtminstone lite balsam ur flaskan. När jag flyttade hemifrån så var balsam det första jag bunkrade. Det andra jag bunkrade var toapapper och hushållspapper. Jag ville aldrig mer torka mig med servetter och jag ville aldrig mer ha toapapper i köket för att hushållspappret var slut.

    I vår familj är det Victor som handlar och han är precis som mig på den fronten. Han gillar inte heller när saker man behöver är slut och ser alltid till att det finns nytt innan. Dessutom är han makalös på veckohandling! Han har räknat ut vår exakta åtgång på saker som havredryck, mjölk, yoghurtkvarg, keso, köttfärs, frukt, ägg, broccoli m.m. som vi använder varje vecka och ser till att det bara finns så mycket som vi kommer göra åt för att aldrig behöva slänga mat. Jag älskar det! Vi slänger nästan aldrig nånting, matsvinnet här är verkligen minimalt!

    En annan sak som jag alltid har hemma som vi ALDRIG hade hemma när jag var liten är godis. Min mamma är alltid så förundrad över hur jag klarar mig från att gå och äta i skåpen när vi alltid har så mycket godis hemma 🙂 Jag älskar godis, choklad, lakrits – you name it! Men jag har ett knep, jag äter bara exakt det jag är sugen på när jag är sugen på det. Jag tycker inte att det är ”värt” att vara onyttig om jag inte äter exakt det jag vill ha, så om jag är sugen på sura godisar och det bara finns choklad, då kommer jag inte ta något annat istället. Det är det som får mig att lämna vissa godisar i skåpet hur länge som helst. Just nu äter vi bara sockerfritt godis, allt vanligt godis är ”barnens godis” och det rör jag inte. Men vi har också skafferiet fyllt av finlakrits som lockar mig mer just nu, men det äter jag och Victor bara när vi är tillsammans, så det är också helt off limit i mitt huvud. (Vi har gjort det till en grej, att alltid äta lakrits tillsammans och gärna genom att mata varandra. Haha!)

    Har ni också med er några vanor hemifrån som påverkat er att göra annorlunda när ni själva blev vuxna och flyttade hemifrån? Berätta! Jag tycker sånt här är så spännande!

  • Skaffa hemlarm? Kolla här först!

    – Annons / reklam för Larmkollen –

    När vi flyttade in i vårt radhus så hade det varit väldigt många inbrott i ett närliggande område. Det var en liga som hade listat ut att alla radhusen i det området hade fönster som var lätta att bryta upp och tjuvarna tog sig till och med in när familjerna var hemma! Så himla otäckt! Detta skrämde upp mig så enormt så när jag som bott i lägenhet i hela mitt vuxna liv, plötsligt skulle flytta till hus var jag fullkomligt livrädd. Mest rädd var jag att någon skulle ta sig in källarvägen eftersom den dörren är helt dold utifrån. Det första jag gjorde när vi fick nycklarna till huset var att ta hit ett larmföretag som sålde ett dyrt, men bra larmsystem till oss. För mig var det aldrig en fråga, jag tyckte det var värt varenda krona att känna mig trygg i mitt egna hem så jag betalade glatt utan att undersöka mina alternativ.

    Nu i efterhand ångrar jag att jag inte undersökte olika larmföretag och kollade vad man verkligen får för pengarna. Jag har betalat hutlöst mycket pengar för vår larmtjänst…. Men där och då var jag så stressad över att vi inte hade något larm så jag tänkte inte på att kolla runt och jag visste inte att det finns en jättebra jämförelsetjänst som heter Larmkollen. På Larmkollen kan man läsa om fördelar och nackdelar med de olika larmtjänsterna, det är faktiskt riktigt bra sammanställt! Om jag hade läst där innan jag tecknade avtal så hade jag sparat en hel del pengar.

    På Larmkollen finns det också mycket kompetenta och utförliga testrecensioner om olika hemlarm, kameror och tillbehör. Vi hade velat ha smart lås på vår ytterdörr och gärna en kamera med rörelsesensor vid förrådet och då finns det jättemånga bra recensioner och jämförelser att ta del av hos Larmkollen.

    Har ni larm där ni bor nu? Är ni nöjda med produkter, service och pris?

  • William kan ställa sig upp själv!

    Igår hände det! Plötsligt ställer sig William upp mot soffan! Jag har sett att det varit på gång ett litet tag för han har dragit sig upp ståendes på knä, både mot diskmaskinsluckan och mot trappan, men jag trodde faktiskt inte att han redan kan ställa sig upp själv! Jag är både imponerad och vettskrämd för han är ju inte särskilt stabil. Han står bra på benen så länge han håller i sig, men att han MÅSTE hålla i sig har han inte fattat än.

    Jag försökte leta i bloggen för att hur gamla Lucas och Isadora var när dom lärde sig att ställa sig upp själva, men jag hittade inget om det. Jag tror inte dom var så tidiga med att ställa sig upp. Det är möjligt att Isadora gjorde det, men inte Lucas. Däremot hittade jag inlägg om när Lucas och Isadora satte sig upp första gången. Lucas var 10,5 månad och Isadora nästan 8 månader. William har inte satt sig upp själv än, men så gillar han ju mycket mer att stå så det är ju inte konstigt att det är det första han gör. Herregud så stolt han var när han kom upp!

    När jag sminkade mig imorse gjorde han det igen, fast i badrummet och där hade det kunnat gå riktigt illa. Jag såg i ögonvrån att han ställde sig upp mot pallen, men han höll sig bara med en hand, vinglade till och föll mot det hårda stengolvet. I samma stund flög jag fram emot honom och lyckades göra en riktigt filmräddning med min ena hand under hans huvud. Puh! Jag kan säga att jag nu är sjuuuuuuukt glad att vi valde sittpuff som bord i vardagsrummet, istället för glas eller marmorbord som vi först hade tänkt. Vardagsrummet är verkligen så vadderat med mjuk matta, soffa och sittpuff så det är nästan omöjligt att slå sig där.

    Nu hoppas jag bara att han inte tänker vara lika snabb med att lära sig att gå för då behöver vi köpa en sån där mjuk hjälm omgående!