Just nu känns det som vi är inne i en väldigt bra period där barnen bråkar mycket mindre. Dom leker faktiskt väldigt bra ihop just nu och i helgen har dom till och med velat ”sova över” tillsammans på Lucas rum. Vi bäddade åt dom under Lucas våningssäng och Lucas läste till och med för Isadora. Så himla mysigt 🙂

Så här såg det ut igårkväll när vi gick och la oss 🙂

När jag var liten delade jag rum med min lillasyster som var tre år yngre. Det funkade väldigt bra, jag har faktiskt bara positiva minnen från det 🙂

Minns ni fotokurserna jag tipsade om? Fotokurserna för mammor med systemkamera med fotografen Louise som driver Wanderings? Jag har precis gått klart den som heter ”Ett liv dokumenterat” där man får lära sig det manuella läget på systemkameran och den överträffade verkligen alla mina förväntningar och lite till! Jag trodde ALDRIG att varken JAG eller min kamera hade potential att ta så bra bilder. Det känns som att jag har gjort en milslång resa på bara några veckor! Dessutom har det väckts ett fotointresse inom mig som jag inte trodde var möjligt.

Alla bilder i inlägget är tagen med samma kamera och samma objektiv, enda skillnaden är att förebilderna är tagna med det automatiska läget och efterbilderna i det manuella läget på kameran.

Före kursen vs. Efter kursen

Jag har alltid trott att det skulle vara för svårt för mig att hålla koll på alla inställningar i det manuella läget och att det ändå inte skulle bli så stor skillnad (förutom om man förstorar upp bilderna), därför har jag aldrig ens testat det manuella läget på kameran! Det roliga är att jag köpte en ny systemkamera i augusti förra året, men tröttnade ganska snabbt eftersom jag inte tyckte att den tog tillräckligt bra bilder. Bilderna blev inte som jag ville, fokus hamnade fel och det suddiga i bakgrunden hamnade på helt fel ställen. Jag trodde att det berodde på att det kommit skit in i kameran eller för att jag hade tappat den och den hade blivit knäpp. Herregud vad fel jag hade! Haha! När jag började fota i det manuella läget så upptäckte jag snabbt, att min kamera är grym och att jag kan styra över inställningarna själv för att få precis den bilden jag vill ha. Det är en sååååå enorm skillnad!

Före kursen vs. Efter kursen

Det var lätt att förstå utbildningsmaterialet och det var inte svårt att få in vanan att fota i det manuella läget. Dessutom blev det ju så mycket roligare att fota när bilderna blir så bra! Louise var väldigt engagerad och närvarande som kursdeltagare och svarade på frågor, guidade och peppade alla deltagarna på ett väldigt bra sätt Jag tycker hon är väldigt duktig på att locka fram det kreativa hos alla deltagarna, så efter att ha gått både den kostnadsfria minikursen och ”Ett liv dokumenterat” så kan jag ”se bilden” i vardagen på ett helt nytt sätt! Det känns som att jag fått ett så kallat ”fotoöga” 🙂 Haha!

Före kursen vs. Efter kursen

Den 12:e april kör den kostnadsfria minikursen ”Fem steg till en mer kreativ till vardag och större närvaro” igång igen. Jag ska faktiskt gå den en gång till, men denna gången ska jag fota i det manuella läget! Ja, jag kommer aldrig fota i det automatiska läget igen! Det är en så stor skillnad!

Nu går det att anmäla sig till den kostnadsfria minikursen som kör igång den 12:e april, anmäl dig HÄR! Under tiden du väntar på att kursen ska köra igång kan du passa på att ladda ner guiden med tillfällen under bebisens första år som du inte vill missa att dokumentera, den finns gratis HÄR!

Den 3:e maj kör ”Ett liv dokumenterat” igång igen! Anmälan stänger nu på 29:e april kl 23.00 så vänta inte, anmäl dig nu!

Idag fick vi ytterligare ett meddelande från rektorn på Isadoras förskola och det är faktiskt första gången jag är rädd på riktigt. Det har visat sig att flera barn som har ingått i smittspårning har testats positivt för corona trots att dom inte har några symptom. Dessutom har jag fått information att även pedagoger är eller har nyligen varit smittade. Jag får känslan av att smittspridningen på förskolan just nu är stor, men det är ju väldigt mycket sekretess så det är svårt att veta vad man ska tro. Men just nu tycker jag att det är läskigt på riktigt!

Det är tur att det är påsklov nu för då kanske smittspridningen på förskolan går ner lite. Vi vill gärna ha Isadora hemma nästa vecka, men eftersom det är begravning för min morfar på onsdag så vet jag knappt vilket ben vi ska stå på. Barnen har önskat att få vara med begravningen för att ta farväl av gamlamorfar, men om det finns risk att Isadora är smittad så kanske det inte är så bra att hon är med.. Men vem ska då passa henne? Ska hon gå till förskolan då? Jag vet inte, jag får ont i magen av att tänka på allt just nu. Känner mig ledsen…

Som det inte vore nog, så är jag FORTFARANDE sjuk! Snart två veckor nu! Victor och Lucas är också sjuka, men vi har ju fått negativt corona-test alla tre, men nu väcks en oro inom mig, tänk om testen var falskt negativa? Jag hade velat ta nytt test idag, men det finns inga tider förrän efter påsk. Känns jobbigt.

Halv sju imorse vaknade jag av att det här lille charmtrollet pruttade med sin mun på min rygg! Jag har nog aldrig vaknat så full i skratt 🙂 Haha! När jag pruttade tillbaka på hans haka så gjorde han samma sak på mig 🙂 Tänk att han bara är 7 månader gammal, men redan vet hur man busar!

Inatt har William sovit lite bättre, tack och lov, men han är fortfarande svår på natten. Han är inte så lätt att lägga och vaknar många gånger per natt, dessutom går han in i en ny utvecklingsfas så det lär inte bli lättare. Tur att han ändå är ett charmtroll på dagtid 🙂

Visst är han lik Victor på dom här bilderna! Jag tycker alltid att han är så lik Victor när han är nyvaken 🙂