För ungefär ett år sedan fick jag en fråga från en läsare som var jättesvår att svara på, hon undrade om man vågar bli gravid under corona-pandemin (klicka på länken för att läsa mitt svar). Jag var ju redan gravid när corona upptäcktes så vi kunde inte välja, men hade vi kunnat välja så hade vi kanske skjutit på bebisverkstan. Det var inte jättekul att vara gravid under coronapandemin, ännu värre är det att vara föräldraledig… När jag var gravid var jag för det mesta hemma och isolerad pga att vi inte visste så mycket om viruset och hur gravida drabbades. Nu vet man att gravida riskerar att drabbas hårdare och därför tillhör riskgrupp, så på ett sätt är det nästan ännu värre att vara gravid nu. När jag var gravid kunde man ändå trösta sig med att allt tydde på att gravida inte drabbades värre.

När jag svarade på frågan i maj förra året, trodde jag aldrig att pandemin skulle pågå så här länge. Jag trodde att den skulle vara över vid det här laget. Det pratades om flockimmunitet och att virus normalt sett muterar så att det blir mindre dödligt för värden (eftersom det annars inte överlever och virus vill överleva). Jag trodde stenhårt på det och tvekade därför inte en sekund när vi skickade ut våra bröllopsinbjudningar för augusti detta året. Nu tvekar jag desto mer. Det känns som det kommer bli en sommar med restriktioner, handsprit, munskydd osv. Ja, om inte alla vuxna blir erbjudna vaccin innan sommarn…

Vi är redan inställda på att ställa in bröllopet… Men det har ju uppkommit ett annat dilemma. Vi vill ju ha fler barn… hur gör vi med det? Vår plan har ju hela tiden varit att starta bebisverkstad efter bröllopet. Det skulle bli perfekt tajming eftersom vi även får behålla nuvarande föräldrapenningsersättning om vi blir gravida innan William blir 1 år och 9 mån. Från början var det här mest ett önskescenario, men när jag blev uppsagd så blev det plötsligt väldigt viktigt att det blir just så, annars måste jag söka ett jobb (då räcker inte mitt företag) och det är inte det lättaste under pandemin. Dessutom blir jag ju inte yngre precis. Samtidigt hade jag gärna velat få det där vaccinet innan vi blir gravida så att vi slipper oroa oss… Det hade inte varit fel om Försäkringskassan valde att förlänga det där 1 år och 9 månader kravet lite… Jag har sett på Facebook att många andra funderar över samma sak.

Fotograf: https://wanderings.se

Inatt har vi sovit lite bättre allihopa, men vi är fortfarande förkylda, alla utom Isadora. Det var verkligen längesen som jag hade en så långdragen förkylning. Barnen har hjälpt mig jättemycket med William, dom har verkligen varit underbara. Lucas tycker det är jättekul att hjälpa mig med William och passar honom gärna på sitt rum. Igår frågade han till och med:

– Mamma, ska du göra dig iordning?
– Nej, varför undrar du?
– Jag tänkte att jag kunde passa William.

Sötunge! Självklart kan han få göra det! Lucas är väldigt ordningsam så det tog inte många sekunder att skanna igenom hans golv efter småsaker som William kan råka äta upp, det fanns nämligen inte en smula! Jag lämnade William med lite leksaker på golvet i Lucas rum och när jag kom upp nästa gång hade han dragit ner rullgardinen, satt på musik på sin radio och tänt alla sina häftiga lampor, bl.a. en rymdlampa med gröna prickar som åkte runt. William låg på golvet och försökte fånga och slå på dom gröna prickarna. Han var så nöjd 🙂

Det är så kul att se att lillebror inte bara var nyhetens behag utan att Lucas och Isadora fortfarande leker lika mycket med honom.

Lucas tycker det är kul men svårt att mata William. Det blir mycket mat i ansiktet, på haklappen och på bordet 🙂 Men William var så nöjd med storebrors insats 🙂

Matkoma!