Jag tycker det har varit rätt jobbigt med alla corona-restriktioner denna hösten. Jag känner att jag inte alls kan vara eller är den mamman jag vill vara när Isadora är hemma. Jag blir deppig av att det inte finns något att göra och det är inte kul att gå till lekplatsen själv. Jag har känt flera gånger att jag måste ta mig i kragen och hitta på något ändå men jag tycker det varit svårt att hitta meningsfulla aktiviteter som både jag och Isadora uppskattar. Men nu har jag äntligen kommit på en grej 🙂 Jag har länge velat piffa upp Isadoras dockskåp. Inte för att det är något fel på det… Eller jo, färgen på en av trapporna har flagnat bort, men mest för att göra något kul med Isadora.

Så här såg dockskåpet ut före målning:

Igår när vi hade måla första lagret såg det ut så här:

Nu är det bara ett lager färg kvar att måla och sen ska vi tapetsera den vita väggen 🙂 Jag är både exalterad och vettskrämd över tapetseringen. Haha! Jag tycker ju att jag är dålig på sånt här pyssel, men samtidigt är det en bra utmaning för mig att ge mig inpå. Jag behöver spräcka barriären och ta tag i såna här saker och sluta vara så rädd för att misslyckas (för det är det som det handlar om). När vi är klara med dockskåpet ska vi ägna oss åt julbak när hon är ledig och efter årsskiftet ska vi ge oss på mitt gamla dockskåp! Sååå läskigt, men nu kör vi!

By the way, om ni har tips hur jag bäst tapetserar dockskåpet så får ni gääääärna kommentera. Jag funderar på om jag i förväg ska måtta och klippa ut eller om jag ska tapetsera som man gör med en vägg och skär av det som blir för mycket?

Denna vecka har varit jobbig, jag är så extremt trött helt plötsligt. Det är som att dom där hormonerna jag behöver för att orka upp vilken tid som helst på dygnet för att amma m.m. är som bortblåsta. Jag kan sova till klockan 11.00 men ändå är jag lika trött när jag vaknar. Dessutom har Isadora en period när hon sover oroligare just nu och jag känner att jag inte vet vad jag ska göra.

Isadora har alltid sovit bäst själv, ända sedan hon var bebis har det varit så. Men nu vill hon gärna komma in och sova med oss. Vi låter henne komma in och sova med oss ibland, men det är som ett lotteri om det kommer fungera eller inte. Vissa nätter sover hon som en stock, det blir varmt och svettigt i vårt lilla sovrum, men det funkar. Andra nätter vänder hon sig i sömnen och både jag och Victor har fått oss en snyting. Och vissa nätter ligger vi alla tre sömnlösa… En natt insåg hon faktiskt själv att hon sover bättre i sin egna säng och gick tillbaka självmant.

Jag tycker det är jobbigt för jag vet inte riktigt vad som är rätt eller fel. Isadora vill ju sova med oss, men samtidigt så fungerar det inte så bra när ingen, varken hon eller vi, kan sova. Som sagt låter vi henne sova med oss ibland, men det fungerar ju inte varje natt…