-
Äntligen fredag!
Denna helgen började med ännu en cykelutflykt men denna gången till en lekplats på Backaplan. Barnen är fortfarande hemma förkylda (snoriga), men alldeles för pigga för att bara hänga inomhus, så därför har vi passat på att cykla en tur varje dag. Igår cyklade barnen hela 14 km tur och retur till en lekplats i Tuve. Det tog 1 timme dit och nästan 1,5 timme hem med amningspaus mitt på motionsspåret. Idag tog Victor och barnen en cykeltur till lekplatsen vid Backaplan medan jag och William gick in och tränade på Nordic Wellness 🙂
Det gick hur bra som helst att träna med William i liggdelen på vagnen. Han sov nästan hela tiden och vaknade bara till en gång men då nöjde han sig med nappen.
När passet var slut så öppnade sig himlen över Victor och barnen på lekplatsen så dom kom och mötte mig på gymmet. Det fick bli picknick hemma istället 🙂
Nu har barnen precis haft sitt fredagsmys och det är dags för mig och Victor och duka upp för vår myskväll med charkis, MÖGELOST och RIKTIGT bubbel!
Du kanske gillar det här
Ska det vara så här?
Första barnvagnspromenaden
Lite vad som hänt i Williams liv – 2,5 veckor gammal
-
Hur reagerade barnen på att få en lillebror?
Lucas och Isadora har verkligen fått vara med på hela resan till att få ett litet syskon. Dom var med när vi plussade i badrummet och hurrade lika högt som vi när testet visade positivt. Lucas började önska sig ett syskon redan någon månad innan jag och Victor träffades (läs det här inlägget: Det är dyrt med män) och när vi hade varit tillsammans i cirka 6 månader så frågade han varför vi aldrig skaffade någon bebis. William är alltså en väldigt väldigt efterlängtad bebis av hela familjen 🙂
När William låg i magen trodde Lucas att det var en pojke och Isadora trodde det var en flicka som enligt henne skulle heta Zoey. Jag var nästan helt säker på att det var en flicka i min mage och därför försökte vi förbereda Lucas på det. Vi förberedde Isadora lite också, men eftersom jag var så säker så la vi mest krut på att förbereda Lucas. När vi fick veta att det var en pojke så skickade Victor ett meddelande till min mamma som berättade för barnen att det blev en lillebror. Lucas blev överlycklig och började hoppa upp och ner och då gjorde Isadora det också. Hon var minst lika glad som Lucas och har faktiskt inte sagt ett ord om att hon hellre ville haft en lillasyster.
Barnens första möte med William blev på toaletten mitt i ett blöjbyte. Dom kom hem så lägligt att dom faktiskt fick se det där första bajset som såg på pricken ut som sommarlovprogrammets Skuggslem! Haha! Barnen var såååå exalterade och ställde minst 1000 frågor innan vi var klara med blöjbytet och då gick vi upp till soffan där dom fick hålla sin lillebror för första gången. Varje dag sedan dess har Lucas skyndat sig hem från skolan för att få vara med William, trots att han veckan innan det var ledsen för att han inte fick stanna på fritids med dom andra kompisarna.
Och så fort William gnyr så kommer Isadora och säger ”Det är ingen fara William” och försöker trösta honom. Det är verkligen helt underbart och se syskonkärleken mellan barnen 🙂 Vi är verkligen fyra personer i den här bebisbubblan ❤️
-
Kvällspromenad med hela familjen
Det går verkligen hur bra som helst att röra sig efter förlossningen. Jag trodde aldrig att jag skulle läka så snabbt därnere att jag redan nu skulle kunna röra mig obehindrat. Det är en så enorm frihetskänsla 🙂
Ikväll var vi på promenad igen, hela familjen. Lucas och Isadora på sina cyklar, dom ÄLSKAR verkligen att cykla och blir lika glada varje gång vi föreslår det. Vi tänkte vi skulle försöka ta en promenad om dagen så länge det inte regnar. Det är en bra aktivitet för oss allihopa och lagom med träning för mig så här i början 🙂
-
Nyföddfotografering
Idag har Louise på Wanderings varit här och fotat William, mig och Victor. Vi skulle egentligen tagit syskon- och familjebilder men eftersom Lucas och Isadora är förkylda så kändes det inte rätt att dom skulle gosa med William just nu. Vi får ta syskon- och familjebilder nästa vecka istället 🙂
När Louise kom svepte hon inte William i en filt och vaggade honom till sömns som om hon aldrig hade gjort något annat. William var jätteduktig och sov en lång stund så att hon kunde ta massor av söta bilder. Vår lille kille! Sen blev det bilder på oss tre, på bara mig och William och på Victor och William.
Det ska bli så kul att få se bilderna när Louise är klar med redigeringen 🙂 Längtar!
Du kanske gillar det här
Efterkontroll hos barnmorskan
2 veckors kontrollen på BVC
Plötsligt ännu mera avslag – normalt?
-
Vad tänkte vi när det blev en pojke?
Jag och Victor är riktiga kontroll freaks båda två, men av någon underlig anledning så älskar vi överraskningar och därför valde vi att inte ta reda på könet. Vi tyckte det var mycket mer spännande att inte veta och gå med den spänningen hela graviditeten. Vi spekulerade, gissade och testade olika myter. Min magkänsla var att det var en tjej och det bekräftade även dom olika myterna. Många i vår närhet var bombsäkra på att det var en tjej och det var faktiskt bara två personer som gissade på pojke, den ena var Lucas och den andra var Victors farmor.
När jag födde ut William och Victor lyfte upp honom på mitt bröst så hade jag inte en tanke på om han var en flicka eller pojke. Jag grät och skrattade på samma gång och var såååå lycklig. Jag och Victor såg på varandra och kysste varandra om och om igen. Mitt emellan kyssarna sa Victor ”Det blev en pojke” och jag svarade med gråten i halsen ”En pojke?” och fortsatte att gråta av lycka. Jag var ju ganska så säker på att det skulle bli en flicka, men där och då så blev jag knappt förvånad ändå. Det kändes liksom så självklart att det var han som hade varit där hela tiden, även fast vi trodde att han skulle vara en tjej. Han blev sannerligen en överraskning!
Nästa gång så kommer jag inte kunna lita på min magkänsla även om jag hade rätt med både Lucas och Isadora. Graviditeten med William var på pricken lik den med Isadora när det kom till illamående m.m. men det betydde ändå inte att det var en flicka i min mage.
Ni som inte tog reda på kön, blev ni förvånade när bebisen väl kom ut? Vad var er första tanke?
Du kanske gillar det här
När kan man börja träna?
Hur länge ska Victor vara pappaledig?
Kvällspromenad med hela familjen
-
Första träningspasset efter förlossningen
Idag var jag på mitt första träningspass efter förlossningen, ett mamma-baby-pass som passar är anpassat för gravida och nyblivna mammor. Den här graviditeten har varit väldigt tung fysiskt så på slutet började jag fantisera om alla möjliga basala saker som t.ex. att kunna gå snabbt, vara smidig, böja mig och ta på mina egna fötter. Det var så härligt att äntligen få komma iväg och röra mig, men på ett skonsamt och säkert sätt för min kropp. Jag har också haft mycket problem med ryggont i den här graviditeten och ryggontet sitter fortfarande kvar, fast nu sitter det i svanken. Det har blivit bättre för varje dag som gått sedan förlossningen, men det är inte helt bra än. Jag antar att det beror på att mina magmuskler är delade och för svaga och kanske också pga min hållning. Det känns därför extra viktigt att inte börja med för hård träning eller träna fel.
Under passet var det fullt fokus på att knipa och aktivera dom inre magmusklerna under alla övningarna och det var det som begränsade hur ”tufft” jag kunde köra. Jag tog det jättelugnt och jag märkte snabbt att visa övningar var svåra att knipa, medan andra var lättare.
Efter passet stannade jag och en annan mamma och bytte blöja på våra bebisar. Vi pratade om att alla föräldragrupper är inställda och att vi skulle ta en barnvagnspromenad någon dag. Det är ju så värdefullt med kontakten med andra mammor så jag är väldigt glad att jag gick på träningspasset ur den aspekten också 🙂
När jag kom hem hade Victor fixat lunch och efter det tog vi en cykeltur med barnen till förskolan för att ta reda på hur lång tid Isadora behöver för cykla dit. Det tog 31 minuter dit och 30 minuter hem. Det blev en lagom promenad dit och hem för min del 🙂 Jag älskar verkligen att känna att jag kan röra på min kropp igen! Det är så underbart!
PS. Jag vill bara förtydliga så att ingen tror att jag träningshetsar eller så. Jag känner ingen stress över att komma igång med träningen, snarare en jättestark längtan att få röra på mig utan foglossning osv.
Du kanske gillar det här
Stark start på veckan
WILLIAMS FÖRSTA VLOGG | 3 dagar efter förlossningen
Dagens status
