-
Är naveln infekterad?
Idag ramlade Williams navel av, men nu undrar jag om det verkligen ska se ut så här? Det är rött, vätskar sig och ser lite varigt ut, betyder det att den är infekterad? Jag minns inte att det såg ut så här med Lucas och Isadoras navlar. Någon som vet?
-
Hur det var att bli igångsatt
Jag har aldrig haft något att emot att gå över tiden, men som ni redan vet så ville jag absolut inte bli igångsatt och gick därför nästan två veckor över tiden. Jag var övertygad om att förlossningen skulle dra igång när som helst, men jag blev överbevisad gång på gång. Det kändes jättejobbigt och de sista dagarna fällde jag många tårar över att min kropp inte bara kunde göra det den skulle.
Dagen innan igångsättningen, BF+11, så fick jag min fjärde hinnsvepning och eftersom jag redan var öppen 4 cm, hade en mjuk tapp som var 1 cm lång och buktande hinnor så var jag övertygad om att det skulle dra igång. Under dagen kom värkarna igång och var till och med täta, men dom gjorde inte speciellt ont. Tyvärr avtog dom framåt kvällen och jag var SÅÅÅÅ besviken samtidigt som jag ändå kände att jag hade gjort allt jag kunde för att dra igång förlossningen. Efter hinnsvepningen promenerade jag så raskt jag orkade i nästan en timme och efter det höll jag mig upprätt och så bredbent som möjligt. Vi färdknäppade med orgasm, jag dansade, gjorde breda knäböj, guppade på pilatesboll och drack hallonbladste.
Det gick helt enkelt inte att dra igång den här förlossningen för något i världen så dagen innan igångsättningen lämnade det sista hoppet mig. Det låter sorgligt men det blev faktiskt lite av en lättnad att sluta hoppas. Jag trodde ju hela tiden att förlossningen skulle dra igång när som helst, men att sluta tro att den skulle göra det och ställa in mig på igångsättning istället gav mig ett lugn. Dessutom fick jag ett meddelande från min barnmorska på Barnmorskegruppen att hon skulle jobba på förlossningen på lördagen och att hon förmodligen skulle kunna ta hand om vår förlossning om vi ville det. Oj, vad lyckliga vi blev! Det betydde verkligen så mycket för oss att få samma barnmorska som vi haft hela graviditeten. Vilken trygghet!
På lördag morgon duschade vi och gjorde oss i ordning. Jag hade gott om tid att sminka mig, smörja in mig och äta frukost. Det var också en bonus som jag inte hade haft om förlossningen dragit igång spontant. Vi åkte och lämnade barnen till Victors föräldrar och sen åkte vi till förlossningen. Vi var så exalterade när vi gick in genom dörrarna till förlossningen. Det var verkligen speciellt fast på ett annat sätt. I dörren tog vår barnmorska Anna emot oss och visade oss till vårt rum. Jag hade föreställt mig att igångsättningen skulle känns stel, tråkig och steril, men det gjorde den inte. Det var spännande som bara den! Jag blir alldeles sentimental av att tänka på hur bra det blev. Vi hade verkligen roligt under våra timmar på förlossningen. Det var bara den sista 1-1,5 timmen som jag hade riktigt ont. De andra 4,5-5 timmarna var fyllda av skratt, glädje och lycka!
Det räckte inte med att ta vattnet tyvärr, jag behövde även en dos av oxytocindropp för att värkarna skulle bli tillräckligt kraftiga. Jag ville verkligen inte ha det där droppet, men där och då brydde jag mig inte längre. Jag ville bara föda barn!
-
Återbesök på BB-mottagningen
Idag har William varit på återbesök på BB-mottagningen eftersom vi valde att åka hem från förlossningen samma dag som han föddes. Det blev bara jag och William på besöket eftersom pappor inte får vara med pga corona-restriktioner. Vi fick träffa en läkare som undersökte William noggrant och så fick han göra hörseltest. Allt såg jättebra ut med William så han fick godkänt av läkaren 🙂 Det enda är att han har lite gulsot, men det var inte mer än att det kommer försvinna om han får vara i dagsljus samt amma för då kommer han kissa ut det. Jag tycker det låter så lustigt att han kommer ”kissa ut gulsoten” för det känns ju som något som sitter i huden och inte i kisset..! Han är ju brun i hyn och gul i ögonvitorna. Men det är tydligen så det fungerar med gulsot.
På BB-mottagningen togs en ny vikt och han hade faktiskt inte gått ner alls mycket i vikt 🙂 Bara 165 gram eftersom han vägde 3915 när han föddes 🙂
Det sista vi gjorde under besöket var att William fick göra ett PKU-test som är ett litet blodprov, hans allra första blodprov. Provet togs från handen under tiden som jag ammade, så jobbigt! Det känns så hemskt att man liksom lurar dom när dom har det som bäst och ligger tryggt och ammar vid bröstet och då sticker man dom… men det gick bra. Han började först skrika lite och var på väg att släppa bröstet, men sen bestämde han sig för att suga ännu mer för att ”trösta sig”. Tyvärr gick inte första sticket så barnmorskan var tvungen att sticka en gång till, men då rörde han inte en min. Lilla älsklingen, så duktig!
-
DUE DATE | Gravid vecka för vecka 41
– I betalt samarbete med Libero –
I samma stund som jag och Victor vandrade in genom dörrarna till förlossningen fick jag en notis om att vår video för vecka 41 just kommit upp på ”Gravid vecka för vecka” så här kommer den 🙂
-
Äntligen är HAN här!
Hallå från bebisbubblan! I lördags 15.42 föddes han, vår lille William som vi har väntat så ivrigt på! Han gjorde vår väntan extra lång genom att stanna 12 dagar extra i magen och fick tillslut vräkas på sjukhuset. Men vi var precis lika glada ändå, för det blev verkligen en drömförlossning! Jag gråter när jag tänker på hur roligt vi hade, hur vi tränade på bröllopsvalsen och hur vi nästan skrattade ihjäl oss av lustgasen. Jag och Victor är så mycket mer än bara ett kärlekspar, vi är även bästa vänner och att få dela denna upplevelsen med den som gör mig lyckligast i världen är större än vad jag kan beskriva i ord.
Här kommer en bild på oss tre när William bara var minuter gammal
Vi kommer dela med oss av vår förlossningsberättelse så småningom men just nu njuter vi av vår lilla bebisbubbla 🙂
Ett stort tack till Anna på @barnmorskegruppen som inte bara var vår barnmorska under hela graviditeten utan även under hela förlossningen. Snacka om trygg förlossning! ❤️
-
Följ förlossningen på insta story!
Just det! Om ni inte redan gör det, gå in och följ oss på instagram. Jag uppdaterar flera gånger om dagen på insta story och kommer även uppdatera kontinuerligt under förlossningen där 🙂 Missa inte det! Jag heter @pasmallen.nu på instagram, klicka på länken för att följa! Jag är osäker på om det går att se stories om man inte har instagram, men klicka på länken så får ni se ?
För att se stories så klickar man på profilbilden eller händelserna i cirklarna under 🙂
-
Så jävla nära…!
Idag är det BF+11 och jag fick min fjärde hinnsvepning. Det visade sig att jag är öppen 4 cm, jag har 1 cm kvar på tappen och fosterhinnorna buktar utåt! Jag var ÖVERLYCKLIG när jag hon från barnmorskan! Så förväntansfull att det skulle dra igång och så förundrad över hur jag kan vara öppen 4 cm utan att ha haft ont! Under förlossningen med Lucas så var latensfasen det absolut värsta, jag hade fruktansvärt ont mellan 2-4 cm och nu har jag knappt haft ont alls!
Det första jag gjorde när jag gick från barnmorskan var att promenera i nästan en timme. Jag promenerade runt runt runt innan jag satte mig på espresso house för att dricka en juice och då ringde Victor som varit på ett möte som just blev klart. Vi åkte hem och färdknäppade och efter det så började värkarna tillta mer och mer. Barnmorskan hade tipsat om att vara upprätt och gärna brett isär med benen så jag fixade mat samtidigt som jag dansade och gjorde knäböj om vartannat. Det blev mer och mer värkar och tillslut var det så tätt att värktimer-appen sa att vi borde åka till sjukhuset. Värkarna gjorde inte speciellt ont men det spände som sjutton i skinkorna, ryggen och magen. Jag kände till och med ett enormt tryck som om jag måste bajsa. Jag är helt säker på att det var riktiga förlossningsvärkar men tyvärr för svaga.
Livrädd för att värkarna skulle försvinna som dom andra gångerna så efterlyste jag en pilatesboll på instagram. Jag tyckte att det kändes onödigt att köpa när jag troligtvis bara behövde den idag. Det visade sig att Lucas första förskolefröken hade en så Victor åkte och hämtade den ❤️ Jag har guppat och guppat på den men inget vatten har går och värkarna avtog ändå.
Nu ligger jag i sängen och hoppas på att värkarna kommer igång inatt igen, men samtidigt har jag redan hoppats så många gånger att jag gett upp hoppet. Bebis blir vräkt imorgon kl 10.00, det är det som kommer hända nu. Jag trodde aldrig det skulle sluta med igångsättning men nu känns det som jag måste finna mig i det :-/
-
BF+10 och dagens status
Idag är det som sagt BF+10 och dagens status är sådär. Jag har väldigt lite hopp om att bebisen ska komma ut och försöker snarare ställa in mig på den där igångsättningen på lördag. Just nu sitter jag här på soffan och dricker hallonbladsiste, bloggar, lyssnar på musik och myser. Lucas är i skolan och Isadora leker på sitt rum. I eftermiddag har jag planerat att ta ett städröj här hemma. Jag har varit ganska passiv dom sista veckorna och det är tungt för Victor att hålla efter över allt på egen hand. En liten del av mig hoppas så klart att städningen ska dra igång förlossningen, men merparten av mig har redan gett upp. Hur som helst, så är det ändå värt att städa – jag kommer ju aldrig ångra att det är ordning här hemma 🙂