• BF+10 och dagens status

    Idag är det som sagt BF+10 och dagens status är sådär. Jag har väldigt lite hopp om att bebisen ska komma ut och försöker snarare ställa in mig på den där igångsättningen på lördag. Just nu sitter jag här på soffan och dricker hallonbladsiste, bloggar, lyssnar på musik och myser. Lucas är i skolan och Isadora leker på sitt rum. I eftermiddag har jag planerat att ta ett städröj här hemma. Jag har varit ganska passiv dom sista veckorna och det är tungt för Victor att hålla efter över allt på egen hand. En liten del av mig hoppas så klart att städningen ska dra igång förlossningen, men merparten av mig har redan gett upp. Hur som helst, så är det ändå värt att städa – jag kommer ju aldrig ångra att det är ordning här hemma 🙂

  • Igångsättningssamtal på Östra BF+9

    Igår var det dags för igångsättningssamtal på Östra sjukhuset. Jag var då på BF+9 eller vecka 41+1 och höll på att bryta ihop ordentligt.

    Det syns lång väg hur peppad jag är…

    När barnmorskan frågade ”Hur är det?” så kunde jag inte hålla tillbaka tårarna och berättade hur jag kände inför igångsättning. Hon lugnade mig och sa att vi kunde göra upp en plan som får mig att känna mig trygg med att gå över ett par dagar till istället för att bli igångsatt på en gång. Jag fick en undersökning med CTG, en gynundersökning och hinnsvepning, men när jag frågade om ultraljud så förklarade barnmorskan att man inte gör det om inget speciellt hänt under graviditeten, t.ex. misstänkt vattenavgång, dålig tillväxt etc. Efter undersökningarna gjorde vi upp en plan som innebär igångsättning på lördag BF+12 (41+4) och då har jag även en extra kontroll av hjärtljud och blodtryck + hinnsvepning på Barnmorskegruppen på fredag. Det kändes bra 🙂

    Jag kände mig lättad när jag gick därifrån. Jag var nöjd med planen och med mitt beslut, det enda som gnagde var att jag inte fick det där ultraljudet som jag egentligen ville ha. När jag kom hem och insåg att andra landsting gör det ultraljudet per automatik när man gått över pga Sahlgrenskas studie där flera bebisar dog så kunde jag inte hålla mig lugn längre. Jag blev jätteledsen och ringde förlossningskoordinatorn och grät om att få komma tillbaka. Efter en stund ringde barnmorskan upp och sa att det var frivilligt att vänta med igångsättningen, men att jag var välkommen tillbaka för att träffa läkarn.

    Nu förstår jag varför åtgärderna på förlossningen här i Göteborg har fått så mycket kritik. Gravida som går på övertid blir erbjudna igångsättning direkt, men ingen noggrann undersökning eller läkarbedömning görs för att se om just jag behöver sättas igång eller om jag kan avvakta. Istället läggs det tunga beslutet på mina axlar… Det är så fel!

    Jag fick i alla fall ett ultraljud och läkaren lugnade mig med att det är väldigt liten risk att något dåligt händer så jag kände mig trygg med att vänta till lördag.

    Nu hoppas jag innerligt att bebisen kan tänka sig att titta ut, helst idag. Men även imorgon på vår framtida bröllopsdag är okej, så länge den kommer spontant 🙂

  • Riktigt ledsen…

    Idag är det BF+10 och fortfarande ingen bebis i sikte. De senaste dagarna har varit turbulenta för mig och jag har faktiskt varit riktigt ledsen för första gången. Iförrigår bröt jag ihop totalt när kvällen närmade sig för jag trodde jag skulle bli igångsatt redan dagen därpå. Jag tycker det känns som att snubbla på målsnöret för det är ju så nära och så lite som krävs för att den här förlossningen ska dra igång av sig självt.

    Jag vaknar besviken varje morgon över att det inte har hänt något. Jag har oftast inga känningar alls på natten och sover alldeles för bra, förutom att jag måste upp och kissa femtioelva gånger… Jag vill så gärna vakna av att värkarna har tagit fart, men när det inte händer så överger hoppet mig. Under dagtid får jag oftast lite känningar som kraftiga sammandragningar eller svaga förvärkar och bygger jag upp ett nytt hopp, så när jag går och lägger mig är jag lika förväntansfull som dagen innan. Men inget händer… så tröstlöst!

    Iförrigår försökte jag på nytt med några vräkningsmetoder. Jag lyssnade på musik jag verkligen tycker om, dansade och bakade chokladbollar. Sen åt vi stark thai-mat och åkte till IKEA eftersom det är känt att gravida föder efter dom har varit där. Inget hände, absolut ingenting. Tillslut var jag så besviken att jag bara satte mig ner och bölade… Bölade över att behöva bli igångsatt, att inte känna det som kroppen hann få en chans att dra igång det av sig självt, att jag ville ha mer tid… Jag försökte allt vad jag kunde för att samla mig och koppla bort tankarna men det gick inte hemma så vi gick på bio. Det kändes bra och det blev väldigt mysigt 🙂 På natten vaknade jag faktiskt av två värkar – gissa om jag blev exalterad och förväntansfull återigen!