Idag är det BF+6 och jag börjar tycka det är riktigt jobbigt att förlossningen aldrig drar igång. Bebis är ju färdigpackad och jag är öppen minst 2 cm. Mina värkar kommer och går, jag får mest värkar på kvällstid men under natten stannar det helt och hållet och jag sover så bra som det går att sova som höggravid. Varje morgon frågar Victor hur jag mår och jag svarar besviket ”bra” eftersom jag varit 100% säker på att förlossningen ska dra igång under natten. Men icke!

Jag börjar känna att tiden rinner ut nu. I Göteborg har man ändrat så att man sätter igång förlossningen efter en vecka istället för två veckor efter en studie som Sahlgrenska gjorde där flera mammor miste sina barn. Det gör att jag aldrig skulle kunna tacka nej till en igångsättningstid som jag blir erbjuden för då känns det som att jag gamblar med bebisens liv. Detta innebär att jag kan bli erbjuden att sättas igång så snart som på tisdag (bf+8). Bebis har alltså bara idag och imorgon på sig att ta sig ut för egen maskin vilket jag önskar över allt annat!

Jag vill verkligen inte bli igångsatt för jag känner det som att jag blir snuvad på en spontan förlossningsstart. Jag vill inte veta bebisens födelsedag i förväg, jag vill bli överraskad, jag vill stanna hemma och klocka värkarna och jag vill att min kropp ska fixa detta på egen hand. Det känns så sterilt och tråkigt att behöva vräka bebis på ett sjukhus på en bestämd tid med en bestämd metod. Men samtidigt så kan jag inte ha det på mitt samvete att jag utsätter bebisen för en risk som jag inte var tvungen att ta genom att tacka nej till en igångsättningstid.

Fan vad jobbigt detta är! Jag önskar av hela mitt hjärta att förlossningen startar snart.

Fotograf: https://www.wanderings.se