• Redo för skol- och förskolestart!

    – Samarbete med Jollyroom –

    Det är fantastiskt väder i Sverige just nu, som värsta bästa sommaren! Det är svårt att förstå att skolan börjar igen redan nästa vecka och att det är dags att fixa med höstkläder med allt vad det innebär. Har ni preppat med regnkläder till era barn? Om inte, då är det hög tid att göra det nu! Spana in Jollyrooms stora Back to School-kampanj här!

    Förra vintern blev det aldrig nån snö i dom sydligare delarna av landet och med det i åtanke så har vi införskaffat fodrade regnkläder till barnen. Det är ju inte jättesmidigt att gå i vinteroverall när det pissregnar hela vintern, då är det mycket bättre med fodrade regnkläder som håller barnen torra samtidigt som dom värmer och skyddar mot vind.

    dsc00224
    dsc00242

    Lucas ryggsäck / regnkläder / stövlar
    Isadoras ryggsäck / regnkläder / stövlar

    Lucas och Isadora har även fått nya ryggsäckar 🙂 Lucas fick en lite större där gympapåsen får plats. Han fullkomligt ÄLSKAR sin ryggsäck som är helt i reflextyg! Perfekt i höstmörkret! Dessutom kostade den inte mer än 159 pix!

    Ett tips när ni väljer ytterkläder till barnen, undvik svart! Det är mycket lättare att upptäcka ett barn som kommer bort i skogen eller ramlar i sjön om dom har något färgglatt på sig. Ni kommer väl ihåg flickan på Orust som ramlade i vattnet i december och blev nerkyld till 13 grader innan hon hittades. Hon överlevde mirakulöst tack vare att räddningspersonalen lokaliserade hennes rosa jacka i vattnet!

    Det känns så konstigt att sommarlovet redan är slut för det känns som jag mest har gått och väntat hela sommarn, väntat på bebisen. Men när bebisen kommer börjar en ny tid, mammaledigheten 🙂 Åh vad jag längtar efter mysiga höstutflykter med barnen. Nu är både Lucas och Isadora redo för skolstarten 🙂

  • Gör det ont med hinnsvepning?

    Jag har fått många frågor på instagram om det gör ont med hinnsvepning så därför tänkte jag berätta hur det kändes för mig, men först kanske jag ska berätta vad en hinnsvepning innebär.

    Var är en hinnsvepning? Så här står det på Sahlgrenskas hemsida:
    För att stimulera mognaden av livmodertappen kan hinnsvepning göras. Det är en barnmorska eller läkare som utför hinnsvepning. Hen gör en vaginalundersökning och känner på livmodertappen. Då förs ett finger in genom livmodertappen till den inre modermunnen och genom en cirkelrörelse lossas fosterhinnorna från de nedre delarna av livmodern. Detta stimulerar frisättningen av det kroppsegna prostaglandinet. Metoden kan ibland upplevas som obehaglig och smärtsam. Efter en hinnsvepning är det vanligt med en mindre blödning och det förekommer ofta blodtillblandad/brunaktiga flytningar. Oregelbundna sammandragningar är också vanligt. Blödningar och sammandragningar kan komma samma dag eller någon dag efter.

    Min barnmorska varnade mig lite innan och sa att när hon gör en hinnsvepning så stoppar hon inte bara in ett finger och pillar lite, utan hon gör det ordentligt för att det ska ha effekt. Det är inte skönt och kan göra ont, men jag kände att det är det värt. Hellre det än igångsättning.

    Vad tyckte jag då? Gjorde det ont med hinnsvepningen?
    Min barnmorska stoppade in två fingrar genom livmodertappen och vispade runt ordentligt. Det var definitivt inte skönt och jag fick koncentrera mig för att slappna av. Jag skulle kunna likna det med när man ska ta ett halsprov, det är inte skönt, det är faktiskt väldigt obehagligt, men det är över hyfsat snabbt. Hinnsvepningen tog längre tid än ett halsprov så det var såklart mycket jobbigare och lite ont gjorde det allt. När BM hade svept klart så spände hon ut fingrarna inuti livmodertappen för att töja lite. Det var nästan ännu obehagligare, det ilade och värkte, men det var inte värre än att jag kunde stå ut. Min barnmorska sa att jag var tålig 🙂 Men jag tror att jag klarar det så bra för att jag koncentrerar mig på att inte spänna mig. Allt gör ondare när man spänner sig eller glömmer bort att andas.

    Efteråt kom det lite blod och brunaktiga flytningar och jag känner mig lite mörbultad och öm djupt därinne. Jag har fått en del kraftigare förvärkar och jag tror jättemycket på att det kommer köra igång inatt. Min BM sa att hon hade läst att 1 av 7 hinnsvepningar leder till förlossning. Jag tyckte det lät lite, men å andra sidan gör man ju hinnsvepningar även innan BF så jag hoppas och tror att mina möjligheter till att förlossningen drar igång är lite större eftersom jag ändå bakar på övertid 🙂

  • Barnmorskebesök vecka 41 (BF+4) + hinnsvepning

    Idag har jag varit hos barnmorskan och gjort en hinnsvepning för att försöka få igång den här förlossningen. Bebis verkar ju trivas ganska så bra därinne, supermysig! Men jag vill helst slippa bli igångsatt nästa vecka så nu hoppas jag att bebisen tittar ut under helgen.

    Hjärtljuden idag var bra och symfusmåttet var samma som förra veckan, dvs 36 cm. BM sa att det var helt normalt så här på slutet och eftersom bebis ändå kommer vara född nästa vecka så är det inget som behöver följas upp 🙂

    Det visade sig att min kropp är väldigt redo för att föda. Livmodertappen var mjuk och jag var redan öppen 2 cm. Wiiie! Det betyder att alla mina förvärkar och kanske färdknäppen igår har gjort susen 🙂 Min barnmorska gjorde en rejäl hinnsvepning och vispade runt ordentligt därinne. När hon var klar spände hon ut med fingrarna för att töja lite i livmodertappen.

    Jag känner mig lite mörbultad så här efteråt och jag tycker redan att värkarna är något kraftigare. Vi får se vad som händer, men jag tror ju stenhårt på förlossning inatt! SÅÅÅÅÅÅ SPÄNNANDE! Isadora föddes på BF+7 dagen efter en hinnsvepning 🙂

    Om det mot förmodan inte funkar så har jag en ny hinnsvepning på måndag och annars blir det förmodligen igångsättning på tisdag eller onsdag 🙂

  • Bebisen rör sig inte!

    De sista dagarna har bebisen haft en vakentid runt tolvtiden som hela magen både hoppat och svängt hit och dit. Jag tycker till och med att bebisen blivit lite mer aktiv den sista veckan jämfört med hur det var för några veckor sedan. Men så var det inte igår. Igår var den trött på dagen så jag buffade på den några gånger bara för att se att den sparkade tillbaka. Det gjorde den, varje gång. Men på kvällen när jag hade duschat och stod och smörjde in mig så reagerade jag på att den inte buffade tillbaka när jag smörjde magen. Jag testade att buffa kraftigare, vrida magen mot- och medurs, lägga mig på sidan och buffa hårt på fötterna och rumpan – men inget hände…!

    Jag började bli riktigt orolig för så här har bebisen aldrig gjort innan så jag ringde Victor som var på väg till affären och bad honom komma hem igen. Han kom hem på stört och provade att rucka lite på huvudet så som barnmorskan brukar göra. Det brukar ju få fart på ”korven”, men fortfarande inget… Victor kände också runt på magen, men inte en enda liten rörelse. Nu blev jag rädd på riktigt! Vi bestämde oss för att åka upp på en gång så Victors styvpappa skyndade sig hem till oss för att ta barnen medan vi åkte.

    Under tiden som vi väntade tog jag fram hjärtljudsdopplern som dog i samma sekund som jag satte på den. Så typiskt! Jag har aldrig behövt den så mycket som just då och då funkar den inte längre. Men då la Victor sitt öra mot magen och hörde att bebisens hjärta slog. Då lugnade jag mig lite även om jag fortfarande inte kände mig trygg med att bebisen inte svarade på våra buffar.

    På vägen till sjukhuset åt jag en skål med granola och drack saft för att få upp blodsockret, men det var fortfarande stilla i magen. Victor sa inte mycket på resan dit. Jag såg att han var orolig, oroligare än jag nånsin sett honom. Jag ville säga något, vad som helst för att lugna honom men jag var ju lika orolig själv.

    När vi kom fram till sjukhuset fick Victor inte följa med in. Så jobbigt! Jag var i tårar och han gjorde allt han kunde för att hålla ihop ute på parkeringen. Jag bad om att någon skulle lyssna på hjärtat på en gång och fick superbra bemötande så jag behövde inte sitta många minuter innan en jättegullig barnmorska kom och lyssande på bebis. Sedan fick jag vänta en liten stund till innan det var dags för en CTG-kurva.

    Första halvtimmen av CTG-kurvan var bebisen helt stilla och hjärtljuden varierade knappt nånting utan höll sig runt 116-126. En jämn puls utan några variationer alls är inte ett bra tecken, det kan betyda att bebisen är slö och mår dåligt så det kändes inte alls bra.

    Men plötsligt så började jag få värkar och då vaknade ”korven” till liv! Pulsen vandrade mellan 130-163 flera gånger och bebisen sparkade i princip efter varje värk! Det var häftigt att se! Jag kände mig genast mycket tryggare!

    7d897447-a903-4ee4-9434-59cc55ed1395
    2fcd7ecb-86fa-4f45-aa24-392be2542a99
    bb1f4733-c033-4b13-8f04-9c8ac4ee72e4

    Värkarna gjorde lite ont, men inte tillräckligt ont för att jag skulle behöva andas igenom dom. Det kändes ändå skönt att se dom där värkarna svart på vitt på den där monitorn. Jag hade nästan börjat tro att jag bara inbillat mig att jag har värkar eftersom bebisen aldrig verkar vilja komma ut 🙂

    När jag äntligen fick godkänt på CTG-kurvan och fick lov att åka hem så hade jag haft flera värkar inom 10 minuter. Det enda som fattades nu var att dom skulle bli lite kraftigare och lite längre för om jag hade klockat dom så hade dom inte varit 1 minut långa.

    Jag var så exalterad när vi gick därifrån! Jag trodde på allvar att bebisen att förlossningen skulle dra igång under natten och jag var såååååå taggad! Men icke, inte ens nattens färdknäpp kunde sätta fart på denna förlossningen… Det var så frustrerande att vakna upp imorse och vara lika gravid som igår!

    Om en liten stund är det dags för hinnsvepning… vi får se om det sätter igång nåt…